NYHET
Vårar kan vara lite vemodiga. Ofta har man höga förväntningar inför framtiden och om de inte uppfylls leder det till besvikelser. Speciellt i år känns det kluvet. Jag ska lämna ett nioårigt uppdrag att leda fakulteten och efter midsommar gå tillbaks till att ”bara” vara professor. Leda och leda förresten, lärare/forskare är inte så lätta att leda, det är lite som att försöka valla katter – men så ska det ju vara på ett universitet med hög grad av frihet.
För en dekad år sedan (2007) sa den dåvarande dekanen Staffan Uvell: ”Har man sagt A (att bli prodekan) så får man säga B (att ställa upp i dekanvalet) ”. Det kändes då alldeles för tidigt, men eftersom jag varit prefekt, suttit i fakultetsnämnden och ingått i diverse styrelser och utredningar, så fanns inget att skylla på.
Som ny dekan ska man ju ha en vision och olika mål att försöka uppnå, en del som man talar högt om och andra som man skriver ner på papper för sig själv. Ibland har arbetet varit långsiktigt, som målet att få de allra starkaste forskande professorerna att ta på sig prefektuppdraget, vilket i slutändan skulle kunna medföra att vi kunde skrota FFT-systemet i dess nuvarande form. Men trots att jag misslyckades med mitt långsiktiga mål, så måste jag ändå säga att jag är mycket nöjd med fakultetens prefekter. Andra mål har till viss del uppfyllts, som att försöka fördela budgeten på ett mer transparent och förutsägbart sätt och att få en mer jämställd lärarstab. Men många ambitioner har också runnit ut i sanden, pga. motstånd i organisationen. ”Culture eats strategy for breakfast” har jag lärt mig, alltså att vi inte är särskilt utvecklingsbenägna trots att ett universitet nog borde vara det.
Sammanfattningsvis, kan jag säga att det har varit en väldigt rolig tid i mitt liv, som jag med saknad kommer att se tillbaks på. Jag vill passa på att tacka alla fantastiska människor som arbetar i och för fakulteten och önska er och framförallt min efterträdare lycka till med att förverkliga era visioner!