Fredrik Snellmans forskning:
• Vad fick dig att börja forska om ålderism?
Dels handlar det lite om tillfälligheter, dels om egna erfarenheter av att utsätta andra och själv utsättas för ålderism i vardagliga situationer. Insikten om att vi kan tänka och göra på andra sätt om vi bara vågar stanna upp och börja reflektera över invanda mönster en gnutta. Känslan av att vi som samhälle kan bättre och kan göra skillnad, att det går att förändra. Kanske allra främst: Min vilja att förändra och hjälpa!
• Vad är det viktigaste du har upptäckt i din forskning om äldre personers livsvillkor?
Att ålderism begränsar människors liv på långt fler sätt än vad jag tidigare antagit. Däri ligger också förändringspotentialen. När vi vet att ålderism kan sätta stopp för socialt deltagande som leder till ensamhet och för fysisk aktivitet som leder till sämre välbefinnande, då är det en signal om vad vi skulle kunna göra annorlunda. Det sätter fingret på att det kanske inte hjälper att vi från samhällets sida envetet fortsätter tjata om att det är viktigt att träna och att umgås med andra människor. Det avslöjar att vi behöver tänka om och skapa andra ingångar i samtalen.