Hoppa direkt till innehållet

Kakor

För att kunna chatta behöver du tillåta att Microsoft Dynamics använder kakor.

printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 01 mar, 2011

Fysisk träning betydelsefullt för äldre personer i särskilt boende

NYHET Ett högintensivt funktionellt träningsprogram kan genomföras och har positiva effekter på fysisk funktionsförmåga och självständighet i aktiviteter i dagliga livet för äldre personer i särskilt boende, med och utan demenssjukdom. Det visar den avhandling som Håkan Littbrand försvarar vid Umeå universitet lördag 5 mars.

Nedsatt fysisk funktionsförmåga är vanligt bland äldre personer som bor på särskilt boende och hos personer med demenssjukdom. Nedsättningen leder ofta till behov av hjälp i aktiviteter i det dagliga livet (ADL), t.ex. personlig vård och förflyttning inomhus. I en aktivitets- och nutritionsstudie deltog 191 äldre personer vid nio särskilda boenden i Umeå, varav cirka hälften hade lätt till måttligt svår demenssjukdom. Deltagarna lottades till att antingen delta i ett högintensivt funktionellt träningsprogram eller i en kontrollaktivitetet.

Träningsprogrammet (the HIFE Program), som utvecklades till studien, innehåller benstyrke- och balansövningar i stående och gående. All träningsutrustning i programmet är portabel, vilket innebär att träningen kan bedrivas utan tillgång till speciellt anpassade träningslokaler. Träningen bedrevs under tre månader och deltagarna uppmuntrades att träna med hög intensitet. I anslutning till varje tränings- eller aktivitetstillfälle fick deltagarna antingen ett proteinrikt näringstillskott eller en placebodyck.

Deltagarna hade hög närvaro, relativt hög uppnådd träningsintensitet och träningen ledde inte ledde till någon bestående skada eller sjukdom. Det var ingen skillnad i hur det gick att genomföra träningsprogrammet mellan personer med demenssjukdom och personer utan. Analyserna visar också att tre månader efter träningsperiodens slut hade träningsprogrammet resulterat i positiva effekter på benstyrka, gångförmåga, funktionell balansförmåga och förflyttningsförmåga inomhus jämfört med kontrollaktiviteten. Det proteinrika näringstillskottet omedelbart efter träningen ökade inte träningseffekten.

Ålder och kön påverkade inte effekten på balansförmågan och träningen hade god effekt även på deltagare med depression, demenssjukdom, undernäring eller stora nedsättningar i fysisk funktionsförmåga. Bland personer med demenssjukdom förhindrade träningsprogrammet en försämring i ADL-förmåga, men effekten kvarstod inte tre månader efter träningsperiodens slut. Kontinuerlig träning kan behövas för att bibehålla effekten.

Avhandlingen visar att ett högintensivt funktionellt träningsprogram kan genomföras och har positiva effekter på fysisk funktionsförmåga och självständighet i ADL för äldre personer med och utan demenssjukdom boende på särskilt boende. Dessa positiva effekter kan vara av betydelse för livstillfredsställelse och för att förhindra sjukdomar som är relaterade till fysisk inaktivitet, samt för att kunna minska kostnader som är relaterade till hjälp och stöd i ADL.

De positiva resultaten av det högintensiva viktbärande träningsprogrammet bland personer med demenssjukdom bekräftades när den vetenskapliga litteraturen granskades systematiskt. Den systematiska översikten i avhandlingen visar att det verkar vara viktigt att träningsinterventioner pågår åtminstone under några månader och att träningen är funktionell och har för avsikt att utmana individens fysiska kapacitet.

För mer information, kontakta gärna doktorand Håkan Littbrand påTelefon 090-785 88 46
E-post hakan.littbrand@germed.umu.se

Lördag 5 mars försvarar Håkan Littbrand, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, Umeå universitet sin avhandling med titeln Physical exercise for older people: focusing on people living in residential care facilities and people with dementia (Svensk titel: Fysisk träning för äldre personer – fokus på personer i särskilt boende och personer med demenssjukdom).
Disputationen äger rum klockan 10.00 i Vårdvetarhusets aula. Fakultetsopponent är docent Kerstin Frändin, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-39784

Redaktör: Bertil Born