NYHET Civilingenjörsstudenten Johanna Birgersdotter brinner för att få fler unga tjejer intresserade av teknik och ingenjörsyrket. Därför grundade hon nätverket Glimtin, där högstadie- och gymnasietjejer bjuds in till workshops och inspirationskvällar och får träffa kvinnor i näringslivet som berättar vad det innebär att vara ingenjör.
Johanna Birgersdotter, student på civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi, startade nätverket Glimtin för att intressera fler unga tjejer för teknik och ingenjörsyrket.
BildAnna-Lena Lindskog– Väldigt många vet inte vad en ingenjör gör. Vi behöver bli bättre på att både visa på behoven av ingenjörer och bredden i yrket, säger hon. Vi behöver konkretisera mer och visa hur teknik fungerar ute i den verklighet eleverna som möter. På samhällskunskapen i skolan tar man ofta upp aktuella nyhetshändelser. Men, gör man samma sak med de senaste nyheterna inom teknik och naturvetenskap?
Företagen skriker efter fler ingenjörer, men i skolan går utvecklingen åt motsatt håll. Bland de högskoleförberedande programmen på gymnasiet har samhällsvetenskap och ekonomi ökat stort i popularitet, medan allt färre ungdomar väljer tekniska och naturvetenskapliga program. I Västerbotten kan man också se att tjejernas andel på dessa utbildningar minskat.
Det här är ett problem vi måste göra något konkret åt, resonerar Johanna Birgersdotter. Det är anledningen till att hon, mitt uppe i krävande civilingenjörsstudier parallellt med extrajobb, dragit i gång nätverket Glimtin. Nyligen ordnade hon och de andra frivilliga i nätverket en inspirationskväll på Väven, dit ett 40-tal tjejer kom och fick träffa både blivande och yrkesverksamma kvinnliga ingenjörer.
På samhällskunskapen i skolan tar man ofta upp aktuella nyhetshändelser. Men, gör man samma sak med de senaste nyheterna inom teknik och naturvetenskap?
Uppväxten i en lärarfamilj, där det ofta var livliga diskussioner kring köksbordet om samhällsfrågor som skolpolitik och kompetensförsörjning, har bidragit till engagemanget att påverka fler tjejer att välja teknik, tror Johanna. Hon gick själv teknikprogrammet på gymnasiet. Då deltog hon själv, en smula motvilligt, i särskilda aktiviteter för tjejerna på programmet, men insåg med tiden vikten av att få träffas och peppa varandra.
– Det var en väldigt härlig stämning och alla var väldigt stöttande mot varandra.
Efter gymnasiet tog hon chansen att genom Tekniksprånget få betald praktik och prova på att jobba som ingenjör. Hon var på ABB i Umeå, där hon också fick jobba kvar på timtid när hon började plugga industriell ekonomi. På ABB fick hon göra allt från att programmera till att ingå i det arbetslag som installerade styrsystem i Northvolts fabrik och jobba med att serva robotar ute hos industriföretag.
– Jag vill ge något tillbaka av det jag fick ut av Tekniksprånget till de som inte har samma möjlighet. När jag gick på gymnasiet saknade jag verkligen näringslivskopplingen i utbildningen, men att komma ut i arbetslivet var det roligaste jag gjort.
Framöver planerar Glimtin workshops och fler inspirationskvällar för unga tjejer. Johanna jobbar på att etablera långsiktiga samarbeten med företag och dessutom ska nätverket medverka i Almedalen.
Hur har det gått att få kontakter med näringslivet?
– Det är bara att ringa, det är förvånansvärt lätt att ta sig fram bara man prövar, säger hon. Sedan har jag fått med mig många kontakter via mina jobb och brukar nätverka aktivt på olika event.
Åter till vad som krävs för att få fler tjejer intresserade av teknik? Johanna funderar mycket över vad regeringens så kallade STEM-satsning egentligen innebär. Vad händer på de högre nivåerna i samhället – hur mycket pengar satsas och hur mycket av det når verkligen fram till 14-åriga tjejer?
– Jag funderar också mycket på tjejers psykiska hälsa, hur det påverkar valet av utbildning. Jag träffar väldigt ofta tjejer som säger ”jag är inte smart nog för det”. Om man inte orkar i skolan för att man inte mår bra, blir det ännu svårare att gå mot strömmen och välja utbildningar som anses tuffare att klara.
Hon efterlyser också mer stöd till lärarna, både i grundskolan och på gymnasiet. Tekniskt-naturvetenskapliga ämnen är resurskrävande, både när det gäller utrustning och kompetensutveckling för de som undervisar.
– SYV:arna är också viktiga. De är nog ofta mer insatta i utbildningar som sam och ekonomi, vad man kan plugga sedan och vad man kan jobba med. Det kan vara mer givet över tid vad en ekonom gör, medan en ingenjörs jobb hela tiden förändras en massa.
Därför behövs på alla fronter massor av informationsinsatser, för att visa unga och särskilt tjejer på mångfalden av branscher och arbetsuppgifter där ingenjörer finns.
Många delar behöver samverka, allt från kommuner och skolor till politiker, lärare och föräldrar. Ju mer konkret, desto bättre, eftersom bilden av vad en ingenjör gör ofta är både diffus och stereotyp, säger Johanna.
– Vi behöver prata om behoven av ingenjörer, men samtidigt vara noggranna och transparanta. Särskilt när det gäller AI, det händer rätt ofta att elever frågar om jobben kommer att finnas kvar på grund av AI. Sedan tror jag att man behöver jobba med kulturen på arbetsplatser där det är mycket män, även om det säkert blivit tusen gånger bättre på senare år.