Höftfraktur hos äldre är betydligt mer än en ortopedisk skada

Risk att drabbas av höftfraktur, dödlighet efter skada och återhämtning påverkas av fysisk hälsa, sjukdomar och psykiskt mående.

BildMostphotos

– Ett viktigt och uppseendeväckande resultat är den höga dödligheten bland de allra äldsta efter höftfraktur. Jag såg också att demenssjukdom i kombination med depressiva symtom var kopplade till ökad dödlighet, säger Erika Olofsson, doktorand på Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet.

Höftfraktur är en allvarlig skada som varje år drabbar omkring 17 000 personer i Sverige, främst äldre personer. Frakturen kan medföra långvarigt nedsatt funktionsförmåga, förlust av självständighet och ökad risk att dö. Samtidigt är äldre personer en heterogen grupp med stora individuella skillnader i hälsa, livssituation och förutsättningar för återhämtning. Kronologisk ålder säger därför inte i sig hur sårbar en person är eller hur livet efter en höftfraktur kommer att utvecklas.

I sin avhandling har Erika Olofsson studerat vilka faktorer som är kopplade till höftfraktur och dödlighet hos personer över 85 år. Hon har också undersökt hur äldre själva upplever återhämtningen efter en höftfraktur.

Resultaten visade att risken att drabbas av höftfraktur i mycket hög ålder var ungefär lika stor bland kvinnor och män, men att riskfaktorerna skilde sig mellan könen. Bland kvinnor sågs en ökad risk hos dem som var mer självständiga i vardagen.

Erika Olofsson är doktorand på Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet.

BildMattias Pettersson

– Det här utmanar bilden av att höftfrakturer främst drabbar de mest sköra äldre. Resultaten tyder på att även en hög aktivitetsnivå kan innebära ökad exponering för fallrisker, säger Erika Olofsson.

Dödligheten efter höftfraktur var hög bland de allra äldsta. Risken att dö var inte enbart kopplad till kronologisk ålder, utan snarare till bakomliggande sjukdomar och sårbarhet. Depression, tidigare stroke och subtrokantär fraktur (en fraktur i övre delen av lårbenet) var förknippade med ökad dödlighet.

Erika Olofsson undersökte också hur demenssjukdom och depression var relaterade till dödlighet under de tre första åren efter en höftfraktur. Resultaten visade att demenssjukdom, både som enskilt tillstånd och i kombination med depression, var förknippad med ökad dödlighet vid samtliga uppföljningstillfällen. Däremot sågs inget statistiskt säkerställt samband mellan enbart depression och dödlighet.

Genom upprepade intervjuer med äldre personer under det första året efter en höftfraktur framträdde återhämtningen som en föränderlig process där framsteg kunde följas av bakslag. Möjligheten att klara vardagliga aktiviteter, rädsla för att falla igen, stöd från anhöriga och strävan efter självständighet var centrala aspekter av hur återhämtningen upplevdes. För flera deltagare kvarstod svårigheter ett år efter frakturen.

Ett centralt budskap är att höftfraktur senare i livet inte enbart bör förstås som en ortopedisk skada eller som en följd av hög ålder. Risken att drabbas, dödligheten efter frakturen och upplevelsen av återhämtning är kopplade till flera olika faktorer, däribland fysisk funktionsförmåga, sjukdomar och psykiskt mående.

– Samma höftfraktur kan få helt olika konsekvenser för olika personer. Därför behöver vård och stöd utgå från den enskilda personens situation, säger Erika Olofsson.