Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 19 maj, 2021

Högfluorerade kemikalier kan ta sig ut i miljön via vårt avfall

NYHET Vanliga produkter i våra hem innehåller högfluorerade kemikalier, PFAS, som gör dem vatten- och fettavstötande. En ny studie i Chemosphere av forskare på Företagsforskarskolan vid Umeå universitet i samarbete med Umeå Energi visar att när dessa produkter hamnar i hushållsavfall kan PFAS läcka ut i naturen.

Text: Ingrid Söderbergh

Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en stor grupp av tusentals kemikalier som finns i en mängd olika produkter, från smutsavvisande mattor, fettavstötande livsmedelsförpackningar och vattenavstötande fritidskläder, till skidvalla och brandskum. Förutom att vara fett- och vattenavvisande är PFAS mycket stabila, bryts inte ner i naturen och kallas därför ibland ”evighetskemikalier”.

Under det senaste decenniet har flera fall av dricksvattenförorening av PFAS kopplat till brandskum uppmärksammats i Sverige. Många PFAS är giftiga och har kopplats till förhöjda nivåer av kolesterol. De misstänks också leda till minskad födelsevikt hos barn och negativa effekter på immunsystemet.

Uttjänta produkter som innehåller PFAS hamnar förr eller senare i vårt avfall. Det är sedan tidigare känt att avfallsdeponier är en källa till PFAS. I Sverige är det dock inte tillåtet att deponera brännbart avfall, istället är avfallsförbränning med energiåtervinning den vanligaste metoden för omhändertagande.

I ett projekt vid Umeå universitet vill forskare ta reda på vad som händer med PFAS i vårt avfall när det förbränns. Eftersom behovet av energi och fjärrvärme varierar under året lagras ofta avfall i anslutning till förbränningsanläggningarna för att täcka behovet under kalla vintrar.

För att undersöka i vilken grad det lagrade avfallet kan laka PFAS provtogs dagvatten från avfallsupplaget under sex månader 2019. Dagvattnet analyserades för ett 30-tal vanligt förekommande PFAS. Eftersom det finns tusentals PFAS på marknaden analyserades även extraherbart organiskt fluor, vilket ger ett mått på den totala mängden fluorerade kemikalier i proverna. Halterna extraherbart organiskt fluor visade sig vara 7-8 gånger högre än de halter som kunde förklaras av de vanligaste PFAS.

– Att kombinera dessa analyser kan jämföras med att inte enbart titta på den del av ett isberg som sticker upp ovanför vattenytan utan även kartlägga den del man inte ser, säger Sofie Björklund, doktorand på Kemiska institutionen och Företagsforskarskolan vid Umeå universitet, och en av forskarna bakom studien.

Hon fortsätter:

– Av de vanligaste PFAS hittade vi samma typer och halter som man hittat i lakvatten från deponier. Även om utsläppen av PFAS från enskilda anläggningar inte är alarmerande höga så är det väldigt många olika utsläppskällor. Det är en situation med ”många bäckar små” som är utmanade att hantera.

Projektet startades på initiativ av Umeå Energi, för att få kunskap om vilken betydelse PFAS har inom deras verksamhet.

– I och med rapporterna om förorening av dricksvatten har branschen fått upp ögonen för vilka problem PFAS kan orsaka. Vi vet att PFAS finns i avfallet som kommer till våra anläggningar, men lite är känt om hur de beter sig i förbränningen och i dagsläget finns inga riktlinjer att följa. Genom att medverka i och medfinansiera det här projektet vill Umeå Energi hjälpa till att sprida kunskap om hur PFAS beter sig i en förbränningsanläggning för att sen kunna hitta åtgärder som gör påverkan på omgivningen så liten som möjligt, säger Åsa Benckert miljöingenjör på Umeå Energi.

Projektgruppen fortsätter nu sitt arbete med att undersöka vad som händer med PFAS när avfallet förbränns. Här finns många frågor att besvara.

– Vi vet inte om de bryts ner fullständigt eller bara delvis, vilka nedbrytningsprodukter som bildas, och via vilka vägar dessa nedbrytningsprodukter kan ta sig ut i miljön. Det är viktigt att inse att när PFAS väl finns i naturen är de mycket svåra att bli av med. Eftersom PFAS har så många olika användningsområden är de totala utsläppen och dess effekter svåra att överblicka, säger Sofie Björklund.

Sofie Björklund utför sina doktorandstudier inom ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet och Umeå Energi.

Om Företagsforskarskolan:

Företagsforskarskolan vid Umeå universitet bygger på samverkan mellan universitet, forskare och företag eller organisation och syftar till att förena vetenskaplig excellens med nytta för samhället och den organisation som samarbetar. Tillsammans byggs ett långsiktigt samarbete kring ett problem som behöver utforskas och doktoranden får också ett skräddarsytt akademiskt kurspaket. Forskarskolan är öppen för alla forskningsområden och doktoranden har sin anställning vid Umeå universitet.

www.umu.se/foretagsforskarskolan

Om Umeå Energi:

Umeå Energi är ett energibolag och en samhällsaktör som i nära samarbete med omvärlden utvecklar och levererar hållbara energi- och kommunikationslösningar. Vår vision är en enklare vardag för våra kunder och en hållbar framtid för regionen. Vi omsätter ca 1,4 miljarder kronor, har drygt 400 medarbetare och är både miljö- och arbetsmiljöcertifierade. umeaenergi.se/

Om den vetenskapliga studien:

Sofie Björklund, Eva Weidemann, Leo W. Yeung, Stina Jansson: Occurrence of per- and polyfluoroalkyl substances and unidentified organofluorine in leachate from waste-to-energy stockpile - A case study. Chemosphere, Volume 278, 2021. ISSN 0045-6535.

https://doi.org/10.1016/j.chemosphere.2021.130380

Mer läsning om Sofies doktorandprojekt

 

För mer information, kontakta gärna: