Improvisationsövningar som verktyg i utbildningar

Att spela musik ensam eller tillsammans med andra utan att ha övat eller repeterat är inget nytt. Det anses allmänt som svårt och avancerat och inte ens alla musiker gillar genren. Och har du dessutom aldrig gjort det förut är det lätt att bli lite skakis.

– Det kändes läskigt, jag var illamående innan. Bara man hör någon säga improvisation tänker man på mega gitarrsolon, eller jazzmusiker som är helt otroligt skickliga, och så ska man själv komma in där som en pinne och börja improvisera, säger Vega Marklund, en av studenterna i Umeå och tillägger:

– Men när vi väl kom igång så var det väldigt kul. Vi lärde ju oss olika knep som man kan ta till för att det ska bli lättare, så det var enklare än jag trodde. Både lärarna från Norge och våra lärare här i Umeå är väldigt lättsamma, så när man väl skakat av sig den värsta nervositeten så gick det bra till slut.

Improvisation mer än bara en musikgenre

Sondre Nygaard, en av studenterna från Levanger, säger att improvisation är ett ”kempestort begrepp”.

– Men det vi har gjort under de här dagarna går att likna vid att rita i sand. Fast här kan vi kalla det att måla med ljud och röster, för att tillsammans bygga ljudbilder; det är verkligen ett skapande i ögonblicket, säger Sondre Nygaard, och fortsätter:

– Bara det att få jobba med musik på ett annat sätt än när du får noter, att få spela på ett mer utforskande sätt, är utvecklande.

Samarbetet med Levanger har sin upprinnelse i ett föredrag som Rolf Martin Snustad från Nord universitetet höll tillsammans med en kollega vid en konferens i Trondheim. Där på konferensen var även Carlos de Rada Moniz, en av lärarna från Umeå.

Vi vill visa att improvisation är någonting som vi alla gör, konstant, hela tiden, inte bara inom musiken

De började tala om hur improvisation inom musik lätt kan bli något som är kopplat till en väldigt snäv och konstnärlig aktivitet. Något man måste vara mycket skicklig för att lyckas med.

– Vi började prata om hur det borde gå att göra improvisation till något mer lekfullt, som en ingång och öppning för att närma sig musik rent generellt. Också som ett tankesätt i våra utbildningar, att bli lite mer närvarande här och nu, leka lite mer; bli mer ”dialogisk”, så vi kan höra varandras röster i rummet, säger Rolf Martin Snustad.

Carlos de Rada Moniz säger att det finns olika anledningar varför man valt att ha ett moment med improvisation i utbildningen.

– Ordet improvisation är mycket laddat, ”jag får panik eftersom jag aldrig har spelat jazz”, är nåt jag hört flera gånger. Improvisation som begrepp har ofta blivit kidnappat av vissa genrer. Men vi vill radera bort det perspektivet. Vi vill visa att improvisation är någonting som vi alla gör, konstant, hela tiden, inte bara inom musiken.

– Det handlar om ett förhållningssätt till kontexten. Man kommer in i rummet med jättemycket kunskaper, med jättemånga egna referenser och erfarenheter. Men sen när man är i rummet, då händer är det någonting som inte är planerat, det vet alla lärare genom hela historien. Allt blir som en jättestor verktygslåda som jag bara kan öppna och börja leka med.

Carlos ser förmågan till improvisation som en viktig och fundamental del av jobbet som lärare. Att det är viktigt att förstå hur improvisation är ett större fenomen än något som bara har med musik att göra.

Möte med arkitektstudenter

Om improvisationsövningarna med kamraterna från Norge i början gjorde en del nervösa, så blev nästa steg snarast ångestframkallande och förvirrande.

Musikstudenterna skulle med hjälp av improviserad musik, framförd i stunden, ackompanjera studenterna vid arkitektutbildningen. När de i sin tur presenterade projektet ”Un-fashion Show”, som handlade om att gestalta såväl form, som rum och tomrummen där emellan. Allt frambringat med deras egna kroppar, i koreograferade rörelser, dessutom ihopkopplade med olika formationer gjorda av smala böjbara plaströr.

Men Carlos kände och förmedlade lugnet. Han ville att musikstudenterna skulle hålla sig till en fråga: hur kan jag bidra vid det här specifika tillfället genom att göra det som jag är bra på?

– Det är ju jätteintressant för våra studenter att få komma till Arkitekthögskolan och interagera i den kontexten utan att i förväg veta vad de ska göra. Poängen blir att vara i stunden och se vad det är som behöver göras.

– Och det här samarbetet har vi ju gjort tidigare, för två år sedan, och det blev jättelyckat. Nästan 80 procent av studenterna nämnde det här samarbetet som en av höjdpunkterna under hela utbildningen.

Avslutningsvis säger Carlos att han visserligen ser på framträdandet på Arkitekthögskolan i sin roll som lärare, men betonar att han framför allt gör det som en i publiken.

– För mig är det ett jättespännande perspektiv, eftersom det inte var jag som ansvarade för uppgiften, utan lärare från Arkitekturutbildningen. På något sätt kunde jag ha lite distans och se på det som hände framför mina ögon utifrån ett publikt perspektiv och det var en jättefin upplevelse för mig personligen.