NYHET 2017 har varit ett givande år för Maria Forsman, universitetslektor i rättsvetenskap vid Juridiskt forum. Under sin föräldraledighet har hon både blivit utnämnd till en av Umeå universitets excellenta lärare, och fått forskningsmedel för att under det kommande året kunna studera barns rättigheter i myndighetsprocesser.
Barns rättigheter har varit en högt prioriterad fråga i svensk politik och lagstiftning under många decennier. Men vilken kvalitet har dessa rättigheter? Hur kan barn utkräva sin rätt i juridiska processer och i mötet med myndigheter? Med sitt nya forskningsprojekt ”Att företräda barnets rätt och bästa. Internationella studier om en juristroll”, finansierat av Johan & Jakob Söderbergs stiftelse, hoppas rättsvetaren Maria Forsman kunna bidra till en fördjupad kunskap om vad det innebär att rättsligt företräda barn.
- Etiskt sett är det en särskilt komplex verksamhet för en jurist att företräda barn. Å ena sidan ska andra (vuxna) beakta barnets bästa när de gör bedömningar, och å andra sidan ska individer under 18 år betraktas och hanteras som rättighetsbärare för egen del. I vår svenska kontext har det i upprepade studier och utredningar visats att barn inte ses som rättighetsbärare, istället finns en övertro på att myndigheter alltid tar tillvara barnets bästa helt naturligt. ”Barnets bästa” är ett upphöjt begrepp, men att någon, till exempel en myndighetsperson eller en advokat, har en rätt att bestämma vad som är bra för en annan, barnet, är inte alltid en meningsfull rättighet för barnet. Hur den här verksamheten fungerar i praktiken i Sverige är fortfarande ganska outforskat. Jag vill studera barnets rätt på en praktiknära nivå, för att se om och hur barns rättigheter kan realiseras på sätt som är mer rättssäkra för individuella barn.
Målet med projektet ”Att företräda barnets rätt och bästa. Internationella studier om en juristroll” är både att vetenskapligt bidra till det barnrättsliga fältet, och att på en praktisk nivå bidra till utveckling i denna specifika del av juristprofessionen.
- Tanken är att kunna ta hem en del av det internationella fältet till den svenska kontexten och praktiken, snarare än att lämna ett svenskt bidrag till det internationella fältet. Genom att inhämta och bearbeta internationella kunskaper – och integrera dessa med den svenska förståelsen av begrepp såsom ställföreträdarskap, barnets bästa och rätten att komma till tals – är ambitionen att bidra till utvecklingen av ett angeläget område såväl rättsligt som professionellt och samhälleligt. I USA är den akademiska diskussionen särskilt intressant. Problematiken benämns där som ”the child lawyering dilemma”: ska juristen som företräder ett barn (huvudsakligen) styras av barnets uttryckliga önskemål och direktiv, eller av vad juristen anser vara barnets bästa? I forskningsprojektet ingår därför en vistelse i USA, där jag bland annat kommer att ta del av en konferens för barnadvokater och besöka en child law clinic, säger Maria Forsman.
Under 2017 har Maria Forsman också utnämnts till ”Excellent lärare” vid Umeå universitet, något som, förutom en högre månadslön, innebär en kvalitetsstämpel på det pedagogiska arbete hon utför.
- Det som ger mest med att undervisa är att se studenter utvecklas: växa med kunskapen, se nya perspektiv och nya lager av komplexitet. Jag blev meriterad lärare i april 2015 och har sedan dess fått möjlighet att delta i universitetets nätverk för inplacerade lärare (PIL), något som har varit mycket givande. Men jag stämmer in i den kör som tycker att det borde genomföras fler idéer så att meriteringen får betydelse och så att engagerade universitetslärare tas tillvara i större utsträckning. Jag hade också önskat att det skulle innebära ett utrymme i tjänsten för pedagogiskt utvecklingsarbete, det är ett jobb som nu mestadels måste göras på fritiden.
Maria har två pedagogiska hjärtefrågor som hon gärna jobbar med: seminarier som arena för kritiskt tänkande, och pedagogik för samhällsförändring och samverkan.
- När det gäller den första frågan tänker jag att särskilt i kritisk rättsvetenskap så krävs genomtänkta metoder och strukturer för att skapa bra seminarier. Det måste ges utrymme och respekt för olika perspektiv och synsätt. Kanske allra mest krävs självreflektion hos en själv som lärare, för att kunna distansera sig själv från egna diskurser och ideologier, och undvika att tysta eller styra studenternas. När det gäller den andra frågan så tar den sin utgångspunkt i att utbildning inrymmer samhällsansvar. Blivande socionomer och jurister, som är de studentgrupper jag oftast möter, utbildar sig till yrken där de ges unika möjligheter att hjälpa, stödja och företräda människor i olika utsatta situationer och att vara med och styra och utveckla samhället så att människors rättigheter tas tillvara. Jag fokuserar därför gärna på studenternas makt och möjlighet att – med sin kunskap – bidra till samhällsförändring. Detta kan t.ex. ske genom argumentationsövningar, men jag tror även att olika former av samverkan med samhället är en nyckelfråga.
Har du några råd till den som vill utvecklas som universitetslärare?
- Forskarens lärarroll stimuleras verkligen när man börjar tänka vetenskapligt på undervisande. Så var det i alla fall för mig. Ett vetenskapligt förhållningssätt till pedagogik öppnar upp till ett helt hav av inspiration, ger nya dimensioner till det egna ämnesområdet och ger nya fält att utforska och även bidra till, avslutar Maria Forsman.
Redaktör: Elin Andersson