Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 15 maj, 2004

Kulturkrock och samförstånd i 1600-talets Sverige

NYHET Det samiska samhällets möte med kung och kyrka innebar en kraftig kollision. Men vid sidan av den konflikten verkade det samiska samhället för samförstånd och balans. Det framkommer i den avhandling i historia som Karin Granqvist försvarar den 2 juni.

1600-talets samiska samhälle genomsyrades av traditioner, seder och ritualer som tycktes vara oförenliga med de lutherska ideal som framhölls av kungen och kyrkan. Undersåtarna i Sverige förväntades bekänna sig till den lutherskt kristna tron och gifta sig i kyrkan, men samerna förlovade sig enligt sina seder och tillbad fortfarande flera gudar och en besjälad natur. Det uppfattades som osedligt beteende och avgudadyrkan. Med hjälp av rättsväsendet försökte myndigheterna genomdriva sina ideal och samer dömdes för brott mot både religion och sedlighet. 

I sin avhandling analyserar Karin Granqvist kulturmötet mellan samer i norra Sverige och svenska myndigheter som kung och kyrka under perioden ca. 1640–1700. Hon framhåller att överheten hade ett intresse av att låta samerna representera det annorlunda, osedlighet och avgudadyrkan; samerna blev Den Andre, en motbildskultur för överheten som själv representerade det civiliserade och det rätta beteendet. Överheternas behov av denna motbild innebar att framställningarna av samerna som osedliga och hedniska inte förändrades under hela 1600-talet.

Vid sidan om konflikten med de svenska myndigheterna försökte medlemmarna i det samiska samhället upprätthålla samförstånd både inom gruppen och i sina kontakter med bönder, borgare, övriga handelsmän och bruksfolk. Balansen upprätthölls i det egna samhället genom att man inte stigmatiserade personer som begått lagbrott.

Samernas syn på ‘tjuvar’, ‘mördare’, ‘dråpare’ och ‘sexualförbrytare’ sammanföll aldrig med överhetens uppfattning som den visade sig i rådande lagar och förordningar. De opponerade sig mot myndigheterna genom att inte komma till tinget när de var kallade som vittnen eller som anklagade. Rättssaker togs upp av samerna i andra syften; arvstvister för att dokumentera fördelning av arv; skulder för att få tillbaka utlagd kredit; stölder för att få ekonomisk ersättning; mord och dråp för att få klarhet i vad som hade skett.

Samerna använde sig av den möjlighet tinget kunde ge dem att reda ut de ärenden de själva uppfattade som viktiga. Förlikningar på tinget var vanliga samer emellan och likaså mellan samer och bönder, borgare, övriga köpmän och bruksfolk. Både inom och utanför sitt samhälle interagerade samerna genom seder och traditioner som till viss del framstår ha varit karaktäristiska för den samiska kulturen. Avhandlingens källmaterial har varit domböcker från häradstinget.

Onsdagen den 2 juni försvarar Karin Granqvist, Institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Samerna, staten och rätten i Torne lappmark under 1600-talet. Makt, diskurs och representation. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Håkan Rydving, fil.dr., Seksjonen for religionsvetenskap, Institutt for klassisk filologi, russisk og religionsvitenskap, Universitetet i Bergen, Norge. 

Karin Granqvist är född i Kiruna och uppvuxen i Luleå. Under forskarutbildningen vid Umeå universitet har hon även gästforskat vid universitetet i Tromsö, Norge.

För mer information eller intervju, kontakta Karin GranqvistTel: 090-786 98 06Mobil: 0730-364 276
E-post: karin.granqvist@historia.umu.se

Redaktör: Helena Vejbrink