NYHET Att pendla till arbetet kan ge ekonomiska och karriärmässiga fördelar, och vara ett bra alternativ till att flytta. Men långa restider innebär också mindre tid för familj och vänner, och kan leda till stress och hälsoproblem. Även förhållandet blir lidande, och enligt en ny avhandling vid Umeå universitet är risken att separera 40 procent högre för långpendlare än för andra.
Växande arbetsmarknadsregioner gör att allt fler jobbpendlar långa sträckor, och för 11 procent av svenskarna tar det minst 45 minuter att åka till arbetet. Många av dem är småbarnsföräldrar och lever i en relation, och de flesta är män. Kulturgeografen Erika Sandow vid Umeå universitet har i sin avhandling kartlagt långpendlingen i landet, och undersökt dess effekter på inkomst och relationer. Resultaten visar att även om ekonomi och karriär ofta gynnas av pendling, uppstår också sociala kostnader som enligt Erika Sandow borde diskuteras mer.
I studien ingår drygt två miljoner svenskar som var gifta eller sammanboende år 2000, och resultaten baseras på Statistiska centralbyråns registerdata för dessa personer från år 1995 och 2005. Erika Sandow visar att de som långpendlar får tillgång till en större arbetsmarknad, och ofta också bättre karriärmöjligheter och löneutveckling. Men kvinnor och män gynnas olika mycket, och inkomsten ökar mest för långpendlande män. För pendlarnas partners minskar dock inkomsten, och eftersom de flesta långpendlare är män får många kvinnor både mindre i lönekuvertet och ett större ansvar för barn och familj.
– Det är också vanligt att kvinnor tar ett mindre kvalificerat arbete nära hemmet, eller går ner i arbetstid, för att till exempel kunna hämta och lämna på dagis, säger Erika Sandow.
Enligt hennes resultat gynnar alltså växande arbetsmarknadsregioner främst männens karriärer, och en fortsatt ökad långpendling kan både bevara och förstärka könsskillnader i hemmet och på arbetsmarknaden. Samtidigt får de (få) kvinnor som långpendlar nya karriärmöjligheter och högre lön. Men, påpekar Erika Sandow, tidigare studier har visat att långpendlande kvinnor upplever mer stress och tidspress, och känner sig mindre framgångsrika i arbetslivet, än långpendlande män.
En stor andel av långpendlarna är småbarnsföräldrar och väl förankrade på en viss plats, och att pendla är därför ett bra alternativ till att flytta. De flesta som har börjat långpendla fortsätter också med det, och mer än hälften har hållit på i minst fem år. Med tiden lär sig långpendlare att anpassa sig, menar Erika Sandow, och erfarenheten gör det lättare att skapa strategier för att lösa vardagspusslet. Men för alla är situationen inte hållbar i längden. Resultaten visar att långpendlare löper 40 procent större risk att separera än andra, och det är de första åren av långpendling som är mest prövande för ett förhållande.
Även om växande arbetsmarknadsregioner är bra för tillväxten, finns det sociala kostnader av långa restider som också bör tas med i regionförstoringsdebatten, understryker Erika Sandow.
– Vi vet inte vad långpendlingen leder till på lång sikt och vilket pris vi får betala för ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att också lyfta fram de sociala konsekvenser som pendling för med sig. Hur påverkas till exempel barn av att växa upp med en eller två långpendlande föräldrar?
Erika Sandow är uppvuxen i Lycksele och bosatt i Umeå sedan 1998.
Fredagen den 27 maj försvarar Erika Sandow, kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln On the road. Social aspects of commuting long-distances to work. Svensk titel: På väg. Sociala aspekter på långväga pendling. Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Susan Hanson, School of Geography, Clark University, MA, USA.
Erika Sandow kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet Tel: 090-786 5902, 070-256 69 30
E-post: erika.sandow@geography.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen
Redaktör: Camilla Bergvall