Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon
Publicerad: 19 maj, 2015

Medborgardeltagande leder inte till ökad demokrati

NYHET Tvärtemot vad man tidigare trott bidrar inte medborgarinflytande nämnvärt till demokratiutvecklingen i konfliktdrabbade länder. Istället är det politikernas roller och deras samarbetsförmåga som avgör hur det ska gå. Det visar Abrak Saati, Umeå universitet, i en avhandling.

Internationella och nationella fredsbyggare har under många år utgått från att länder som haft väpnade konflikter, allvarliga institutionella kriser samt länder som varit auktoritära regimer får en skjuts i demokratiseringsprocessen om vanliga medborgare tillåts delta i utvecklingen av landets författning.

I avhandlingen jämförs och analyseras i ett första steg tjugo länder i Sydamerika, Afrika, Asien och Europa, där medborgarna till olika grad har tillåtits ha en framträdande roll när författningen skrivits.

I ett andra steg jämförs dessa stater med stater där författningen enbart skapats av politiska eliter och jurister. Demokratin i de enskilda länderna har sedan jämförts genom att studera hur den utvecklats från tiden innan författningen skrevs till tiden efter. Resultaten visar att medborgarnas deltagande när författningar skrevs inte haft någon betydelse för demokratins utveckling.

– I exempelvis Kosovo och Östtimor, där medborgarna knappt utövat något inflytande, har demokratin istället ökat. Samma sak gäller för majoriteten av länder där författningen endast inkluderade det politiska etablissemanget. Samtidigt har demokratin minskat i länder där medborgarna tillåtits påverka författningen till en högre grad. Det är också intressant att notera att länder som varit väldigt lika varandra när det gäller hur stort inflytande medborgarna har tillåtits under författningsskrivandet, exempelvis Kenya och Zimbabwe, visar vilt skilda resultat när det gäller demokratins utveckling efter processen avslutats, säger Abrak Saati.

Politikers roll viktig faktor

I avhandlingen lyfter Abrak Saati fram att det snarare finns anledning att betona politikers roll och deras förmåga att samarbeta med varandra som avgörande för en ökad demokratisering i dessa länder. För att förstå varför demokratin ökar i vissa länder men inte i andra – trots att länderna haft lika mycket medborgardeltagande i skrivandet av sina författningar – studeras Kenya och Zimbabwe närmare.

I Kenya har politikerna sedan länge etablerat sätt för att samarbeta med varandra över partigränser. Nya politiska partier och nya partikonstellationer bildas ständigt vilket också resulterat i att många politiker varit kollegor vid ett eller annat tillfälle. Historien har lärt politikerna och deras efterträdare vid vilka tillfällen och i vilka frågor som samarbeten fungerar och när det inte gör det.

– Detta har varit en starkt bidragande orsak till att landets demokrati ökat, säger Abrak Saati. I Zimbabwe däremot finns ingen historia av samarbete mellan politiker från olika partier. Snarare tvärtom. Det regerande partiet ZANU-PF har sedan självständigheten hållit landet i ett järngrepp och bemöter oppositionen med övervåld och trakasserier. Det finns ingen historia eller kultur av samarbete vilket i sin tur har påverkar demokratin negativt i landet.   

Länder som ingått  i studien:
Albanien, Afghanistan, Bolivia, Brasilien, Colombia, Öst Timor, Eritrea, Etiopien, Fiji, Guatemala, Irak, Kenya, Kosovo, Nicaragua, Nigeria, Rwanda, Sydafrika, Thailand, Uganda, Zimbabwe, Angola, Azerbaijan, Bosnien-Herzegovina, Burkina Faso, Kamerun, Kambodja, Comoros, Kroatien, Demokratiska Republiken Kongo,Georgien, Ghana, Guinea, Ungern, Laos, Libanon, Makedonien, Moldavien, Mozambique, Namibia, Niger, Panama, Paraguay, Rumänien, Serbien, Suriname, Togo, Trinidad & Tobago, Venezuela.

Läs hela eller delar av avhandlingen

För ytterligare information, kontakta gärna:

Abrak Saati, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
E-post: Abrak.Saati@umu.se
Telefon: 090-7866174, 070-2080234

Pressfoto Abrak Saati

Om disputationen

Fredagen den 29 maj försvarar Abrak Saati, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The Participation Myth: Outcomes of participatory constitution building processes on democracy (svensk titel: Myten om Deltagande: Folkligt deltagande i konstitutionsbyggnadsprocesser och dess utfall avseende demokrati). Disputationen äger rum klockan 13.15 i Hörsal D, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Isabell Schierenbeck, institutionen för globala studier, Göteborgs universitet.

Redaktör: Eva Stoianov