NYHET Proteiner är nödvändiga för oss. Men när trådar av vissa proteiner klumpar ihop sig på fel plats, blir resultatet istället Alzheimers sjukdom. I en avhandling görs mekanistiska och morfologiska studier av Aβ-amyloidbildning med användning av ytplasmonresonans.
Tohidul Islam, doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik.
BildAbu Bakar SiddiqueI människokroppen händer tusentals biokemiska fenomen samtidigt. Ett sådant fenomen är att vår kropp kontinuerligt genererar tusentals proteiner som kontrollerar alla våra kroppsfunktioner. Ibland samlas ett fåtal proteiner i olika delar av kroppen, vilket orsakar sjukdom snarare än att gynna oss. I sin avhandling beskriver Tohidul Islam en sådan aggregation av ett litet protein som kallas beta-amyloid som orsakar Alzheimers sjukdom.
Alzheimers sjukdom skadar vår hjärna och orsakar problem med minne, tänkande och beteende. Fortfarande saknas botemedel även om sjukdomen är känd sedan mer än hundra år.
Ansamling av fibrill av ett litet protein som kallas beta-amyloid, Aβ, anses vara en primär orsak till sjukdomen som stör hjärnans struktur och gör hjärnan dysfunktionell. Beta-amyloid representerar små proteinvarianter mellan 38-43 aminosyror. Dessa varianter skiljer sig både när det gäller morfologi och de hjärnvävnadsskadande egenskaperna hos amyloid-beta-sammansättningar är dock kopplade till deras strukturer.
De mekanismer genom vilka beta-amyloid klumpar ihop sig är idag inte helt klarlagda. Detsamma gäller korsinteraktionen mellan olika amyloidvarianter. I avhandlingen beskrivs en mekanism för korsinteraktion mellan de vanligaste varianterna av amyloid-beta, representerade av Aβ1-40 och Aβ1-42. Inom detta arbete förklaras två inneboende mekanismer som förhindrar beta-amyloid att anta strukturen för den betydligt mer patogena Aβ1-42-varianten.
I människokroppen utgår amyloid-beta också med apolipoprotein E, ApoE. ApoE går ut i tre varianter; ApoE2, ApoE3 och ApoE4. ApoE4 är den starkaste genetiska länken till Alzheimers sjukdom. Alla ärver en variant av ApoE från varje förälder. Att ärva en enda kopia eller dubbla kopior av APoE4 från båda föräldrarna ökar risken 4 respektive 10 gånger. Avhandlingen beskriver också en mekanism för den patologiska effekten av ApoE på amyloid-beta fibrillbildning. Den kinetiska studien avslöjar att ApoE4 förhindrar fibrillväxt vilket resulterar i förändrade amyloid-beta-sammansättningar som kan ha högre cytotoxiska egenskaper som kan underlätta utvecklingen av Alzheimers sjukdom.