Meningsstrider och förhandlingar i ståuppkomikbranschen

Christian Liliequist

BildVanna Hollender

Den konstnärliga friheten anses vara väldigt viktig, vilken tillskriver ståuppkomikern rollen som 'narr' och 'sanningssägare' som måste få testa gränser och provocera

Christian Liliequist säger att intervjupersonerna i hans studie beskriver ståuppkomikbranschen som mansdominerad, både när det gäller antalet utövare och vilka som är mest framgångsrika.
 
– Kvinnliga ståuppkomiker berättar om upplevelser av sexism och utanförskap, vilket hindrar dem från att få tillgång till vissa scener. Det har även riktats kritik mot branschens ojämlika villkor i mediala initiativ som Metoo-uppropet #skrattetihalsen och uppförandet av ett Code of conduct-dokument, säger Christian Liliequist och fortsätter:
 
– Vissa ståuppkomiker, arrangörer och journalister har avfärdat dessa initiativ som onödiga och hämmande och/eller framställt branschen som meritokratisk, vilket innebär att de roligaste komikerna blir mest framgångsrika.

Vad kan man skämta om?

I avhandlingen belyses hur ståuppkomiker resonerar kring etiska gränsdragningar som rör vem som kan skämta om vad, samt hur man kan skämta om olika ämnen utan att tappa publikens tillit.
 
– Ståuppkomiker anses ofta vara berättigade att skämta om sig själva och utifrån sina egna erfarenheter. För att inte kränka eller såra någon i publiken undviker flera av intervjupersonerna skämt som ”sparkar nedåt” mot marginaliserade grupper som man själv inte tillhör.
 
– Samtidigt anses den konstnärliga friheten vara väldigt viktig, vilken tillskriver ståuppkomikern rollen som ”narr” och ”sanningssägare” som måste få testa gränser och provocera. På detta sätt uppenbarar sig motstridiga uppfattningar om vad som är etiskt korrekt och roligt att skämta om, samt vad som är ståuppkomikerns roll och uppgift i samhället.

Humor och allvar

Liliequist säger vidare att studien även utforskar hur ståuppkomiker framför samhällskritiska budskap i sina framträdanden genom att skifta mellan humoristiska och allvarliga tonlägen, i syfte att framkalla olika känslor hos publiken.
 
Slutligen diskuteras hinder och möjligheter för ståuppkomikscener att utgöra demokratiska forum där politiska motståndare kan möta varandras åsikter med ömsesidig respekt.

Avhandlingen bygger på intervjuer med ståuppkomiker, observationer av ståuppkomik och mediematerial som berör ståuppkomik och humor.