Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 5 maj 2021)

printicon
Publicerad: 31 mar, 2011

Metod som hjälper barn i familjer där en förälder har psykisk ohälsa

NYHET Barn som har en förälder med psykisk ohälsa och som har genomgått metoden Beardslees familjeintervention upplever att den har positiva effekter. Den slutsatsen drar Heljä Pihkala i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 8 april.

Det är känt sedan länge att barn till föräldrar med psykisk ohälsa löper hög risk att drabbas av psykiska och andra problem, både under uppväxten och senare i livet. Ändå har vuxenpsykiatrin ofta försummat att möta patienters barn och erbjuda dem stöd. I Sverige har lagstiftningen nyligen kompletterats med bestämmelser som ålägger hälso- och sjukvårdspersonalen att uppmärksamma barnens och familjernas behov av information och stöd när föräldern lider av en allvarlig sjukdom.

Beardslees familjeintervention är den första familjefokuserade och strukturerade metoden för detta som har använts i Sverige. Forskningsresultat från USA och Finland talar för att den har positiva långtidseffekter för barnen. Metoden introducerades i Sverige år 2004. I Västerbotten var man först i landet med att börja jobba enligt denna metod. Den innebär fem träffar med familjen: två träffar med föräldrarna, sedan träff med varje barn, åter en träff med föräldrarna och till slut en familjeträff. Syftet är att ge tillfälle till samtal om förälderns sjukdom inom familjen, och ytterst är syftet att förebygga psykiska problem hos barnen.

Både barn och föräldrar upplevde Beardslees familjeintervention positivt och många rapporterade ett bättre psykiskt mående efteråt. 89 procent av barnen anger i enkätsvar att deras skuldkänslor gentemot föräldern har minskat, 74 procent att deras kunskap om förälderns sjukdom har ökat. I intervjuer beskrev barn en känsla av lättnad på grund av mer kunskap om förälderns sjukdom och öppnare kommunikation i familjen. Därmed kände de också befrielse från en del av oron för föräldern. Barnen berättade att de kunde vara mer med sina vänner och inte längre behövde ta lika mycket ansvar hemma. Föräldrarna upplevde sig stärkta i sitt föräldraskap och deras skuld- och skamkänslor minskade.

Avhandlingens syfte är att studera familjeinterventionens säkerhet och lämplighet i Sverige och hur effekterna av den upplevs av familjen. Den belyser interventionsprocessen ur alla familjemedlemmars perspektiv. En enkät gavs till föräldrar och barn (117 föräldrar och 89 barn svarade) en månad efter en familjeintervention. 35 föräldrar och 14 barn intervjuades om erfarenheterna av att ha varit med om en familjeintervention.

Heljä Pihkala är läkare och verksam vid psykiatriska kliniken, Skellefteå lasarett. Hon är också doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet. Kontakta henne gärna på mobil: 076-118 52 32
e-post: helja.p@hotmail.com

Fredag 8 april försvarar Heljä Pihkala, Inst. för klinisk vetenskap, psykiatri, sin avhandling med titeln Beardslees preventiva familjeintervention för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Svenska familjers erfarenheter. (Engelsk titel: Beardslee's preventive family intervention for children of parents with mental illness. Experiences of Swedish families).
Disputationen äger rum klockan 09.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är professor Kristian Wahlbeck, THL, Finland. Huvudhandledare: Mikael Sandlund, Institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-40700

Redaktör: Bertil Born