NYHET Mineralers interaktioner med vatten och is spelar en mycket viktig roll i naturen, atmosfären och på Mars. Merve Yeşilbaş’s avhandling avslöjar överraskande att partikelstorleken är nyckeln till hur mycket vattenånga som kan samlas på mineralytor, och partikelaggregering kan påverka isens stabilitet. Merve Yeşilbaş försvarar sina resultat vid Umeå universitet fredagen den 13 april.
Merve Yeşilba. Foto: privat
Mineraler finns överallt. Jordmineraler spelar en central roll i biogeokemiprocesser, vattnets kretslopp och mark-luftgasutbyten. Mineraler som blåst in i atmosfären från jordar och vulkaner spelar nyckelroller i molnformation och är viktiga aktörer för klimatförändringen. Mineraler på planeten Mars, som innehåller järnoxid och skiktade silikater såsom exempelvis montmorillonit, kan spela liknande roller på Mars. I alla dessa exempel är mineralerna täckta av vattenånga eller is i filmer som kan vara så tunna som några nanometer.
Vi behöver en grundläggande förståelse för mineralers roll i vatten- och isväxelverkan på molekylär nivå. Är dessa interaktioner relaterade till den faktiska kemin eller de fysikaliska egenskaperna hos mineralpartiklar? Merve Yeşilbaş har i sitt avhandlingsarbete fokuserat på denna frågeställning genom att först identifiera allmänna egenskaper hos vatten- och isfilmbildning på ett stort antal mineraler som motsvarar deras förekomster i jord, atmosfär och på Mars.
Därefter har Merve Yeşilbaş studerat mineralen montmorillonit för att förstå vatten- och isbildning inom och mellan aggregerade partiklar och hur dessa sammansättningar påverkar utbytet med koldioxid.
- Min avhandling fungerar förhoppningsvis som en språngbräda för vidare kemiska och fysiska studier om mineralers vatten- och isfilmer, och bidrar till att utveckla vår förståelse för geokemi i jordar, atmosfäriska processer och till och med rymdkemi.
Den metod som Merve främst använt i den experimentella delen av arbetet är vibrationsspektroskopi, med hjälp av kemometrisk analys.
Merve Yeşilbaş har en kandidatexamen i fysik från Yildiz Technical University i Turkiet 2011. Hon fick därefter ett Erasmus-stipendium för att studera vid Umeå universitet, och tog sedan en masterexamen i fysik vid Umeå universitet 2013. Hon startade sina forskarstudier i kemi 2014 under handledning av professor Jean-François Boily.
Avhandlingen har publicerats digitalt
Merve Yeşilbaş, Kemiska institutionen vid Umeå universitetTelefon: 072 - 219 57 60
E-post: merve.yesilbas@umu.se
Redaktör: Ingrid Söderbergh