NYHET De senaste åren har etanol varit ett högaktuellt alternativ till bensin. Men etanoldebatten är historielös. Etanol har varit ”framtidens drivmedel” till och från i över hundra år.
– I Sverige blev etanolen aktuell redan 1909, då jäst och destillerad ur biprodukter från pappersmasse- och cellulosatillverkning. Svenska politiker engagerade sig för att ersätta importerad bensin med svensk etanol. Efter första världskrigets slut hoppades svenska etanolförespråkare i riksdag och regering att denna industri skulle bli en världsledande exportindustri knuten till skogsindustrin, berättar Helena Ekerholm författare till ny avhandling i historia: Bränsle för den moderna nationen – etanol och gengas som alternativa drivmedel under mellankrigstiden och andra världskriget.
En annan sida av etanolpolitiken var oron för att oljan skulle ta slut inom bara ett par decennier. Ett annat orosmoln var att det skulle kunna bryta ut ett nytt storkrig. De som gick längst hoppades på nationell självförsörjning. Svenska politiker började under 1930-talet också satsa på generatorgas (gengas). Gengas bestod främst av kolmonoxid som alstrades genom att fordonsföraren brände ved, träkol eller torv i ett aggregat kopplat till bilens motor.
– Förhoppningarna på gengas var, precis som för etanol, att den skulle ersätta bensinen. Svenska politiker hoppades också att skogsindustrin, som då befanns sig i ekonomisk kris, skulle få en större marknad för ved vars kvalitet var för låg för att annars kunna säljas. Även i detta fall hade de svenska drivmedelsalternativen koppling till skogsindustrin, berättar Helena Ekerholm vidare.
Etanolen och gengasen hade svårt att konkurrera med bensinen. Därför genomfördes stödåtgärder för att ge de svenska alternativen fördelar: skattelättnad, tvångsinblandning av etanol i bensin och fördelaktiga lån för att vanliga medborgare skulle kunna köpa gengasaggregat:
– Satsningarna väckte kritik och det uppstod konflikter. En konflikt handlade om vad skattemedel borde användas till. Det uppstod också konflikt mellan den skogsanknutna etanolindustrin i norr och jordbruksbrännvinstillverkare i södra Sverige.
När andra världskriget bröt ut upphörde i stort sett bensinimporten. Etanol, men framförallt gengas blev viktiga surrogat. Gengasdriften innebar flera risker, som explosioner, bränder och kolmonoxidförgiftning. Förgiftningsrisken var föremål för konflikter mellan fackliga chaufförorganisationer och arbetsgivare.
Förgiftningarna ledde också till en konflikt mellan gengasspecialiserade läkarmottagningar som öppnats under krigsåren. Riskerna och den extra skötsel och speciella körteknik som krävdes överensstämde inte med vad användarna hade vant sig vid från bensindrift.
Avhandlingens titel:
Bränsle för den moderna nationen – etanol och gengas som alternativa drivmedel under mellankrigstiden och andra världskriget.
Tid och plats för disputationen:
21 sept kl 10.15–12.00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal F.
Opponent:
Arne Kaijser, professor, avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, institutionen för filosofi och teknikhistoria, Kungliga tekniska högskolan.
Kontaktuppgifter:
Helena Ekerholm, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet. Tel. +46 90 786 99 83, +46 730 53 85 81, e-post: helena.ekerholm@historia.umu.se
Redaktör: Per Melander