NYHET Hur kan konsten förändra vår syn på skogen – från råmaterial till levande följeslagare? Genom installationer och performanceverk i Umeå och utomlands utforskar den puertoricanske konstnären och arkitekten Luis Berríos-Negrón, docent vid Umeå arkitekthögskola, sätt att lyssna till, vårda och samexistera med träd. Hans arbete öppnar nya rum för att bearbeta klimatkrisen, industrialisering och kolonialism, samtidigt som det omformulerar återbeskogning som en kulturell och relationell praktik.
I december 2024 omvandlade Berríos-Negrón UPSC Wallenberg Tree Phenotyping Platform – vanligtvis reserverad för högteknologisk växtforskning – till ett rum för konst och möten. Hans performance Guataubá utvecklades som en multisensorisk plantskola, där ljud, rörelse och körsång bjöd in publiken att föreställa sig träden som kännande varelser snarare än ekonomiska resurser. I samarbete med den Köpenhamnsbaserade konstnären Félix Becker och Umeå Barockkör suddade han ut gränserna mellan vetenskap och ritual, observation och omsorg.
Caudex vid Arboretum Norr i Baggböle, Umeå.
Bild Luis Berríos-NegrónTidigare i år presenterade Berríos-Negrón Caudex vid Arboretum Norr i Baggböle, Umeå. I samarbete med Arboretums personal utvecklades installationen som en långsiktig stödkonstruktion för ”tree nursing” – praktiken att lyssna till och ta hand om unga trädplantor. För att inviga denna levande infrastruktur iscensatte han performanceverket Trophic Auscultation, där lokala musiker spelade tillsammans med träden i handlingar av lyhördhet och ömsesidighet. Verket framhäver betydelsen av samarbete mellan konstnärer, forskare och det bredare samhället för att forma mer hållbara relationer till naturen.
– För mig handlar tree nursing inte bara om att vårda mångfald för unga träd, utan om att återigen lära oss att leva i samboende med skogen. Det är en praktik av personskap – att lyssna, vårda och erkänna att träden är lika mycket aktörer som människor i vår gemensamma framtid, säger Luis Berríos-Negrón.
Luis Berrios-Negrón.
Bild Freia Pilar Negrón LarsenDessa verk bygger på Berríos-Negróns postdoktorala forskning, som jämför återbeskogningsinsatser i Puerto Rico efter orkanen Maria (2017–2022) med initiativ i Danmark och Sverige. Medan trädplantering ofta framställs som en teknisk lösning på den globala uppvärmningen och som en hörnsten i den ”gröna omställningen”, lyfter hans arbete fram djupare frågor: Vems kunskap räknas i dessa processer? Hur kan återbeskogning svara på förlusten av biologisk mångfald utan att upprepa industriella och koloniala mönster? Genom att föra olika regioner i dialog visar han hur konsten kan öppna nya sätt att se på och praktisera återbeskogning bortom ekonomiska och teknokratiska ramar.
För mig handlar tree nursing inte bara om att vårda mångfald för unga träd, utan om att återigen lära oss att leva i samboende med skogen.
Genom installationer, performanceverk och videoessäer utvecklar Berríos-Negrón det han kallar ”tree nursing” som både en gest och en metod. Genom att uppmärksamma träden som medaktörer omformulerar han återbeskogning som en geoestetisk praktik under omprövning – en som lyssnar till landskap, erkänner koloniala trauman och vårdar omsorgsritualer över gränser och arter. Detta perspektiv inbjuder oss att inte bara ompröva hur skogar förvaltas, utan också hur människor placerar sig själva i relation till den mer-än-mänskliga världen.
Senare i höst kommer Berríos-Negrón att presentera dessa verk vid den 6:e internationella Geomedia-konferensen i Karlstad, och därigenom föra in Umeås konst–vetenskapliga samarbeten i en internationell dialog.
