NYHET En ny rapport ger unik kunskap om hur lekområden för laxfiskar bör anläggas. Rätt anlagda lekområden kan finnas kvar under många år. Studien från Vindelälvens biflöden – som gjorts av Umeå universitet på uppdrag av projektet Grip on Life – visar att enbart hälften av de anlagda lekområdena fungerade tillfredsställande efter 5–19 år.
Tillräckligt mycket grus i lekområdena är avgörande för att laxfiskarna ska kunna fortplanta sig.
BildLänsstyrelsen VästerbottenLekområden med tillräckligt mycket grus är en avgörande faktor för laxfiskars fortplantning. Men mänskliga aktiviteter såsom timmerflottning har genom rensning och kanalisering skapat vattendrag med hög vattenhastighet och få strukturer som bromsar flödet. Det i sin tur har lett till att lekgrus ofta eroderat bort.
– För att laxfiskar ska kunna reproducera sig är det helt avgörande att det finns välfungerande lekbottnar. Därför är det väldigt viktigt att lägga resurser på att anlägga lekområden när man arbetar med att återställa vattendrag, säger Tobias Eriksson, Länsstyrelsen Västerbotten och temaledare i projektet Grip on Life.
I Vindelälvens biflöden har stora insatser gjorts de senaste 20 åren för att restaurera lekområden. Studien från Umeå universitet visar att enbart hälften av de 299 undersökta lekområdena fungerar som de ska 5–19 år efter att de anlagts.
– Det är en stor utmaning att skapa optimala lekområden. Vattendrag är dynamiska system där grus naturligt transporteras och omfördelas, men i mänskligt påverkade vattendrag i norra Sverige saknas tillförsel av nytt grus som kan ersätta det som försvinner. För att lekbottnar ska fungera under många år måste vi arbeta med vattnets och sedimentens naturliga processer – inte mot dem, säger forskaren och rapportförfattaren Richard Mason, Umeå universitet.
Restaureringarna har under åren gjorts genom att anlägga lekområden med grus från den aktuella platsen, alternativt att man tillfört externt grus. I rapporten konstateras att mängden kvarvarande grus styrs av lokala faktorer, som exempelvis vattendjup och flöde över lekbottnen. Lekområden som anlagts vid ett sjöutlopp behåller generellt mer grus. Forskarna har också kunnat belägga att mer grus spolas bort från lekområden restaurerade genom att befintligt grus krattas ihop för hand, jämfört med där externt grus tillförts.
– Ekonomiska resurser behöver användas på ett effektivt sätt. Därför är det viktigt att hitta den bästa platsen och tekniken för restaurering av lekbottnar, menar Daniel Holmqvist från Ume/Vindelälvens fiskeråd som deltar i Grip on Life.
Studien har genomförts både med hjälp av fjärranalys och fältinventeringar där man även haft tillgång till långa tidsserier med dokumentation av lekbottnar.
– Det här är en unik studie utifrån svenska förhållanden som vi hoppas ska öka diskussionen och reflektionen om hur lekbottenrestaurering bör utföras, inte minst i norra Sverige, säger Tobias Eriksson.
I projektet Grip on Life IP arbetar myndigheter, skogsägarföreningar och intresseorganisationer tillsammans för att kombinera ett aktivt skogsbruk med hänsyn till skogens värdefulla vattendrag och våtmarker. Målet är att förbättra miljön och förutsättningarna för djur och växter som lever i vattendrag och våtmarker i skogslandskapet. Projektet leds av Skogsstyrelsen och finansieras till stor del av EU:s LIFE-program.
