NYHET Hur kan forskning bidra till ett hållbart Arktis i en tid av klimatförändringar och ökade geopolitiska spänningar? En internationell forskarpanel presenterar nu tre forskningsperspektiv som ska stärka kopplingen mellan vetenskap, urfolkskunskap och lokala behov.
Maria Lindgren Leavenworth, professor vid Institutionen för språkstudier.
BildSJN– Att vara med och bidra till diskussionerna som representant för Umeå universitet och vår långa tradition av arktisk forskning, och som forskare inom fältet spekulativ fiktion var både viktigt och givande, säger Maria Lindgren Leavenworth, professor i engelsk litteratur vid Institutionen för språkstudier, och en av 14 forskare i panelen. – Målet var att utarbeta ett forskningsprogram som kan kombinera akademisk forskning med arktiska samhällens levda erfarenheter.
Arktis står inför snabba förändringar till följd av klimat, geopolitik och ökade ekonomiska intressen. Miljardbelopp investeras i området och sedan 1990-talet har antalet vetenskapliga publikationer om regionen fördubblats – omkring 11 000 studier inriktade på Arktis publiceras nu varje år. Samtidigt är Arktis och Subarktis platser där människor bor och bedriver självstyre, så viktig kunskap produceras också inifrån. I rapporten The CIFAR Panel on the Future of the Arctic argumenterar en internationell forskarpanel för att framtidens forskning i högre grad behöver utgå från urfolks och lokalsamhällens perspektiv.
Rapporten, som initierats av Canadian Institute for Advanced Research (CIFAR), lyfter fram tre forskningsperspektiv som kan bidra till nya sätt att förstå och studera Arktis.
Det första perspektivet, Mobility as place, utgår ifrån rörlighet som en del av platsen. I stället för att se migration och förflyttningar som enbart ett tecken på sårbarhet lyfter forskarna fram att rörlighet länge varit en naturlig och viktig del av livet i regionen: föränderliga trädgränser, is- och permafrostförskjutningar samt migration av människor och djur är processer som bidrar till att skapa platsen.
Det andra perspektivet introducerar begreppet ”kinfrastructure”, en sammanslagning av de engelska orden kinship (släktskap) och infrastructure (infrastruktur). Genom att betrakta släktskap och relationer som infrastrukturer som är lika viktiga som vägar och energisystem kan vi bättre förstå hur människor, djur och miljö förhåller sig till varandra.
I det tredje perspektivet föreslår forskarna att utveckla en digital tvilling av Arktis som integrerar miljödata och global socioekonomisk data. Syftet är att skapa bättre prognoser för hur klimat, ekosystem och samhällen påverkas av både gradvisa och plötsliga förändringar. Samtidigt betonar forskarna att frågor om vem som äger och styr tillgången till sådan kunskap måste hanteras noggrant.
Panelen bestod av forskare från Kanada, Island, Finland, Frankrike, Norge, Sverige, Schweiz och Storbritannien samt representanter för urfolksnationer i de arktiska och subarktiska områdena i Kanada och Ryssland.
Deltagarna representerade ett brett spektrum av ämnesområden, däribland oceanografi, geologi, antropologi, juridik, konsthistoria och litteratur.
– Under digitala möten och två intensiva dagar tidigt i våras arbetade vi med scenarier för ett framtida Arktis, berättar Maria. – Vår rapport identifierar spänningar, koncept och inriktningar som kan hjälpa forskare att ställa bättre frågor om förändring, beredskap, omsorg, mobilitet, styrning och välstånd i Arktis.
