Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 08 jun, 2021

Om svenskhet och identitet i mellankrigstidens Finland

NYHET Hur navigerade de svenskspråkiga skyddskårerna i Österbotten och Åboland en egen svensk identitet, samtidigt som de måste förhålla sig till en övergripande finländsk identitet? Hur såg de på sitt deltagande i det civila försvaret av nationen Finland i relation till sin omsorg om de egna svenskspråkiga hembygderna? Det är några av frågorna som ställs i en ny avhandling av Cecilia Hortlund vid Umeå universitet.

Text: Per Melander

I den identitet de skapade ingick också olika ideal om maskulinitet, skyldigheter och rättigheter som finländska medborgare och föreställningar om klass och socioekonomisk ställning

Cecilia Hortlund berättar hur de svenskspråkiga skyddskårerna i Österbotten och Åboland ägnade sig åt komplicerat identitetsskapande under mellankrigstiden (1918-1939), där deras vilja att bevara sin egen svenskhet och det svenska i Finland både samspelade med men ibland också hamnade i konflikt med försvaret av den finländska nationen.  

– Det är en komplicerad relation mellan olika delar som vi kan se inom skyddskårerna och som bidrog till att de återskapade en svensk, borgerlig och minoritetsnationalistisk identitet, det vill säga med ett fokus på deras position som svenskspråkig minoritet i Finland, säger Cecilia Hortlund och fortsätter:

– I den identitet de skapade ingick också olika ideal om maskulinitet, skyldigheter och rättigheter som finländska medborgare och föreställningar om klass och socioekonomisk ställning. Dessa delar bildade en helhet som återspeglade utvecklingen i det borgerliga Finland under mellankrigstiden, samtidigt som den utformades utifrån skyddskårernas speciella förutsättningar.

Arvet efter inbördeskriget 1918

Cecilia Hortlund beskriver hur Mellankrigstiden på många sätt var en omvälvande tid i europeisk historia med framväxande fascistiska och högerradikala rörelser, militärt kodad maskulinitet och nationalism och skapandet av nya nationer.

Hon redogör vidare för hur skyddskåren hade sin grund i finska inbördeskriget 1918 som stommen i de borgerliga (vita) regeringsstyrkorna då de stred mot de socialistiska (röda) trupperna. Därför var kriget fortsatt en viktig del av deras berättelse om sig själva under hela mellankrigstiden.

– Det var framför allt synen på maskulinitet och sociala skillnader som fortsatte präglas av arvet efter kriget. Berättelser om skyddskårister som hade offrat sig för nationen fanns det gott om och de framställdes som hjältar och som ett sorts krigarideal för de män som var kvar.

– Dessutom fortsatte de röda att beskrivas som en ständig fiende i en berättelse om ”vi och dom” och det fanns en besviken känsla (hos framför allt en borgerlig elit) inför att en så stor del av befolkningen hade anslutit sig till de röda.

Språkfrågan

Cecilia Hortlund förklarar fortsatt att Språkfrågan och olika språkliga konflikter mellan svenskspråkiga och finskspråkiga under 1920- och 1930-talet påverkade även skyddskårerna och det fanns både konflikter men också försök till kompromisser.

Liksom många andra delar av den svenska befolkningen i Finland under samma tid framfördes det inom skyddskårerna som mycket betydelsefullt att bevara och bibehålla det svenska språket, den svenska kulturen, befolkningen och de svenskspråkiga hembygderna.

– Inom skyddskårerna lyftes till exempel den österbottniske bonden fram som en symbol för de svenskspråkiga i Finland och som ett ideal att sträva efter. Samtidigt som de också var beredda att försvara den finländska nationen till sista man och offra sig på ”nationens altare”. Skyddskårerna tog sin uppgift som krigare, manliga män och försvarare av nationen och svenskheten på allra största allvar.

Högerradikalism, nationalism och fascism

Skyddskårsorganisationen var aktiv från 1918 till 1944 då fredsavtalet med Sovjetunionen krävde att alla högerradikala organisationer skulle förbjudas.

- I sin samtid sågs skyddskåren av många som inte gillade den som fascistisk och ett hot mot rikets säkerhet. Själva såg de sig som fosterlandsförsvarare och en garanti för rikets framtid. Som ofta är fallet ligger verkligheten lite mitt emellan. Skyddskåren i stort var tydligt antikommunistisk med en nationalistisk inriktning och spelade en stor roll i det finländska civilförsvaret.

– Däremot blev det även tydligt under bland annat Lapporörelsens framfart vid början av 1930-talet att det fanns fascistiska övertygelser hos många medlemmar, vilket blivit tydligt både i tidigare forskning och i denna studie.

Om disputationen

Fredag 11 juni försvarar Cecilia Hortlund, i ämnet historia, sin avhandling Svenskar, krigare, söner av Finland: maskulinitet, minoritetsnationalism, nationell identitet och sociala skillnader inom svenskspråkiga skyddskårer i Österbotten och Åboland 1918-1939

Disputationen äger rum kl. 14.00 i H1, Humlab, och går att följa via följande länk (föranmälan innan 9/6 kl. 12.00)

Opponent är Anders Ahlbäck, docent, Historiska institutionen, Stockholms universitet