NYHET Pappor känner sig ofta utanför och osynliga i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. Upplevelsen hänger delvis samman med att vården fokuserar på mammans gravida kropp, visar Stefan Björk i en ny avhandling vid Umeå universitet.
Många pappor ser graviditet och förlossning som en gemensam angelägenhet för både mamman och pappan. Därför blir de besvikna när exempelvis besöken på barnmorskemottagningen nästan uteslutande handlar om den gravida kvinnokroppen, säger Stefan Björk.
I dagens Sverige är det en självklarhet att pappan ska delta i allt som rör barnens tillblivelse, från graviditetsbesked över den första bilden på ultraljudet fram till förlossning och omvårdad om den nyfödda. Det är en tydlig förändring jämfört med för bara ett halvsekel sedan, när det mesta som rörde graviditet, förlossning och spädbarn ansågs vara kvinnans ansvar.
Fortfarande upplever dock pappor att de har svårt att hitta en plats i mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB. I sin avhandling ”Män möter mödravård: om betydelsen av ’vi’ i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård” pekar Stefan Björk på några orsaker till varför pappor kan uppleva sig utanför, osynliga och ovidkommande i mötet med hälso- och sjukvården.
Avhandlingen som baseras på en narrativ analys av tio intervjuer med pappor visar att mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning i många fall medför att pappan kan ha svårt att hitta en plats eller ”position” i mötet med barnmorskan som känns meningsfull.
– Svårigheterna för papporna att känna sig delaktiga har inte att göra med att de är män, utan att det inte är de som är gravida, säger Stefan Björk.
Stefan Björk visar hur blivande pappor försöker finna en plats i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. Det de söker är många gånger en position som gör graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad till en gemensam angelägenhet för båda blivande föräldrarna.
Detta syns allra tydligast i hur ofta papporna berättar om vad ”vi” gjorde på barnmorskemottagningen, förlossningen eller BB-avdelningen. Det är när papporna inte kan berätta vad ”vi” gjorde – till exempel för att de inte kunde övernatta på BB – som de känner sig utanför och osynliga.
– En slutsats är att om vården vill inkludera papporna, bör man bemöta mamman och pappan som ett ”ni”, som två föräldrar varav en av dem är gravid. Det innebär samtidigt att man sträcker ut tidsperspektivet från graviditetens här och nu, förbi den annalkande förlossningen till det som kommer efter, nämligen föräldraskapet, säger Stefan Björk.
Stefan BjörkTelefon: 090-786 78 86Mobil: 070-622 24 37
E-post: stefan.bjork@umu.se
Fredagen den 7 oktober försvarar Stefan Björk vid Umeå universitet, Institutionen för psykologi, Umeå centrum för genusstudier, Genusforskarskolan sin avhandling ”Män möter mödravård – Om betydelsen av ’vi’ i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård”
Fakultetsopponent är docent Lucas Gottzén, Barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet. Tid: Kl. 10.00-12.00. Plats: Beteendevetarhuset, sal Bt 102, Umeå universitet. Stefan Björk är 44 år, bosatt i Umeå och uppvuxen i Götene.
Redaktör: Ola Nilsson