NYHET Den 16 augusti fyllde Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk vid Institutionen för språkstudier, 60 år. För att fira detta har Daniel Andersson och Susanne Haugen, båda lektorer vid samma institution, sammanställt och redigerat festskriften "Språken, tiden, rummet."
Boken innehåller 10 vetenskapliga artiklar skrivna av forskarstuderande som Lars-Erik handleder eller har handlett, och även redaktörerna Daniel och Susanne bidrar med texter.
Artiklarnas teman ligger nära Lars-Eriks forskningsområden, som exempelvis berättande, ortnamn, dialekter, ord och ortografi.
Susanne Haugen och Daniel Andersson vill med bokens upplägg och innehåll också belysa den betydelse som ett bra handledarskap har och hur betydelsen av ett bra handledarskap lätt hamnar i skymundan. Genom boken har de därför velat visa hur Lars-Erik Edlund är en stöttande och inspirerande förebild som handledare.
– Det hände mig att Lars-Erik sa saker som jag först efteråt förstod att det inte var det jag kom dit för. Att det inte var det jag trodde att jag behövde som var det viktigaste. Han såg att jag behövde någonting annat och det stämde ju, berättar Susanne och fortsätter:
– Jag kanske inte behövde hjälp med texten, egentligen behövde jag kanske uppmuntran. Han kunde liksom ”se igenom en”, man kände sig väldigt trygg, berättar Susanne.
Susanne Haugen och Daniel Andersson Foto: Per Melander, UmU
Och Daniel fyller i:
– Alla är ju väldigt olika som personer och man befinner sig i olika stadier, i början, mitten eller i slutet, när det är kris eller när det går jättebra. En av Lars-Eriks styrkor är att se vilket tillstånd en person befinner sig i och vad den personen behöver här och nu – är det piskan eller moroten?
– Han tycker också det är kul att läsa det man gör som doktorand. Han gör det outtröttligt. Om jag blir less på min text så är han ändå där och läser med aptit hela tiden. Hur många finns det som klarar av det? Att harva igenom sådana här texter? Det går inte att låta bli att smittas av den entusiasmen.
Både Susanne Haugen och Daniel Andersson har gått handledarutbildning och menar att det är märkligt att det bara är krav på vetenskaplig kompetens som räknas. Det skeva i att man så småningom kan bli handledare för doktorander utan att det finns några krav på att även vara pedagogiskt skicklig.
Susanne: – Man kan få pedagogiska priser, vetenskapliga priser, men man blir aldrig uppmärksammad för sitt handledarskap.
Daniel: – Man kan ju tänka så här: det är ju ofta professorer som är handledare, de är liksom högst i näringskedjan, men behöver inte de få veta att de gör ett bra jobb för det? Det tror jag att de gör. Det är som att man utgår ifrån att de som har nått dit upp bara förväntas berömma andra.
Båda ser fram emot att så småningom själva ta på sig rollen som handledare för doktorander, något som redan nu ges tillfällen att praktisera.
Susanne: – Det jag själv brukar tänka på när jag har hand om studenter är att få dem att känna sig trygga. De ska inte behöva vara oroliga eller nervösa när de kommer till mig. De ska inte vara rädda för att fråga, utan tryggt våga säga vad det de tycker och känner.
– Det finns så otroligt mycket spel ändå, man ska inte behöva spela ett spel med sin handledare också.
Att det blev en solros på omslaget till boken berättar Susanne Haugen, har sin förklaring i det som Lars-Erik Edlund brukar säga, att när man är doktorand med honom som handledare, då är man en del av hans solsystem: att hans strålar skiner på doktoranden. Men när man sedan doktorerat blir man ett eget solsystem som strålar av egen kraft – solrosen fick bli den dekorativa symbolen för detta.
Utgivningen av festskriften Språken, tiden, rummet kommer att firas vid ett ”släppmingel” fredagen den 13 september klockan 16.00 i Ordrummet på Institutionen för språkstudier.
Förutom festskriften Språken, tiden, rummet kommer även Kungl. Skytteanska Samfundet att uppmärksamma Lars-Erik Edlunds 60-årsdag med en skrift, där hans vetenskapliga arbete lyfts fram, och där han själv bidrar med texter.
Redaktör: Per Melander