NYHET Författaren Eija Hetekivi, som är den första att tilldelas Residens Sara Lidman, har just avslutat sin sejour i Missenträsk. Sara Lidmans önskan var att huset och stipendiet inte bara ska ge tid och rum för arbete. Utan att vistelsen även kan brukas för rekreation. Att vila, vandra, tänka, skissa; få en tid som en författare inte alltid har.
Eija Hetekivi är förutom författare även fotograf. Nedan följer därför hennes sammanfattning i både ord och bild från tiden på gården i Missenträsk.
Sara Lidman-gården
Bild Eija Hetekivi
Missenträsk
Bild Eija Hetekivi
Missenträsk
Bild Eija Hetekivi
Missenträsk
Bild Eija Hetekivi
Missenträsk
Bild Eija Hetekivi
Ren betar i Missenträsk
Bild Eija Hetekivi
Sara Lidman-gården
Bild Eija Hetekivi
Självporträtt
Bild Eija Hetekivi
Sara Lidman-gården
Missenträsk
Missenträsk
Missenträsk
Missenträsk
Ren betar i Missenträsk
Sara Lidman-gården
Självporträtt
”Nu är Sara Lidman-residensmånaden, som jag chockfick, iverintensivt slutjobbad i skogsmagiska Missenträsk, sicken sprakande arbetslycka! Skallsprakande. Under vistelsen har jag rallyskrivit på min nästa roman, brinnbultande om under- och arbetarklassen, och handlett hemlösa kvinnor i skrivande. Läst Lidmans böcker, 'Gruvan', 'Vredens barn' och 'Den underbare mannen'.
Tacksamhetstänkt på Sara och hennes kampgärningar i bokskrivarhuset hon lämnat efter sig och som jag fått låna. Cyklat mellan träskställen, många mil, och traskat mig sumpsvettig i de norrländska urskogarna där jag vill kvarstanna, konverterad till vildsvinsvilde, en svartgrymtare och svampgruffare. Eller gråvarg. Eller gammelgran. Jag har dillat i dimman, fått nya flipp-idéer och fotat som fan.
Blängt på älgar, sagt tjena till dem och käkat sölbär. Spanat efter björnar att brottas med, men de vågade inte visa sig. Blivit bundis med en ensam ren som jag hade hjärtsvårt att åka ifrån. ”Kentan”, som min göteborgska polare Robban döparskrev. ”Han har vart ren ett bra tag nu.” Utöver hårt arbete, huvudhärjande och höhhande, har jag lirkat med skruvmejsel och stånkat fönstervägen in i spökhus.
Haft kärt helgbesök av yngsta dottern och umgåtts med underbara grannar, Kerstin och Mårten, som har rattat runt mig, lärt mig lattjo grejer och skrattat med mig. Just det, jag höll också, eller skulle hålla, i en babbellektion med studenter på Umeå Universitet, men blev så nyfiken på dem och deras skrivardrömmar att jag höll på att brinna upp och därför glömde bort mitt eget författarupplägg och min högläsning, det var mycket intressantare att ställa frågor till dem än att mala om mig själv.
Ett livet ut-långt och lyckligt TACK för skrivtiden, tankefriden och för den arbetaravgörande stipendiesumman, juryfolket, Umeå Universitet och engagerade Jenny Jarlsdotter, Region Västerbotten och Skellefteå kommun! Tankekramtack också till Kerstin och Mårten, och till Sara Lidman ❤️🔥”