NYHET Månadens kåseri: Anette Eikelboom
Lördag den 28 augusti kl. 12.14 rullar det första officiella tåget in på Resecentrums perrong i Örnsköldsvik. Jag och mina två barn trängs i en folkmassa som bara kan jämföras med den dag i maj 2007 då Modo Hockey kom hem med ett bärgat SM-guld. Men nu har vi alltså fått något som åter får folk i Örnsköldsvik att gå man ur huse. Jag känner mig stolt och upprymd. Jag svävar bort i tanken och ser framför mig hur en ström av människor småspringer till stationen på morgonen. Människor som trampar upp nya stigar i en helt ny stadsbild. Mina tankar avbryts av min dotters klagan ”Jag vill se kungen!” Jag har tur och hittar två stolar som mina barn kan stå på. En samling framträdande personer avlöser varandra med tal om samarbete, uthållighet och tåg mot framtiden. Och jodå, kungen uppenbarar sig och min dotter granskar honom och konstaterar att tivoliområdet i hamnen är mycket mer intressant och drar med mig dit.
Medan barnen studsar i hoppborgen, helt obrydda av infrastruktursatsningar, politik och samhällsutveckling, funderar jag på om och hur Botniabanan kommer att påverka eller till och med förändra min och andra kommunmedborgares syn på resande, region, gränser och tillhörighet. Efter att ha bott i Stockholm i några år, där mitt viktigaste transportmedel var tåg, längtar jag att få sätta mig på tåget och prata om hur många minuter jag har till jobbet. Det känns modernt, miljövänligt och kontinentalt – och jag vill vara en del av det samhället. Men hur villiga är gemene man att arbetspendla, köpa hus över länsgränserna och luckra upp sin syn på var som är hemma och vem som är min granne? Det återstår att se men enligt Transportforskningsenheten vid vårt universitet, som nyligen genomfört en undersökning hos boende vid Norrlandskusten, är människor generellt sett positiva till Botniabanan och att byta resor med bil till tåg.
Vad kommer Botniabanan att ha för betydelse för Umeå universitet? Ja, som ENS-anställd och placerad vid Campus Örnsköldsvik ser jag fram emot ett än närmare samarbete mellan Campus Umeå och Campus Örnsköldsvik. Redan nu möter vi undervisande lärare i korridoren som utvilade och glada slår sig ner i vårt gemensamma personalrum efter en snabb tur med tåget. Drömmen vore att på resor till eller från Umeå, liksom IKEA-anställda, slå sig ner i en Umeå universitetsvagn, och träffa kollegor och studenter och kanske avhandla ett möte. Jag ser också fram emot att på en gemensam färd med företrädare för Örnsköldsviksortens företag och organisationer ta campuståget till Umeå för att visa upp vår framstående studie- och forskningsmiljö, liksom att visa mina universitetskollegor vad Örnsköldsvik med omnejd kan erbjuda i form av samarbeten mellan universitetet och omgivande samhälle. Det mentala avståndet minskar för både företag och boende längs Norrlandskusten när campuståget knyter oss närmare varandra.
Anette Eikelboom, projektsamordnare ENS/Umeå universitet Campus Örnsköldsvik
Redaktör: Anette Eikelboom