Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 05 mar, 2019

Svårt att få skogsägare att samarbeta i vattenfrågor

NYHET Resurskrävande samarbeten med många inblandade aktörer, bristande information och osäkra mål - det är några av de problem som gör det svårt för skogsägare att samverka kring vattenfrågor. Myndigheter behöver därför ta en tydligare ledarroll för att lösa skogsbruksrelaterade vattenproblem. Det konstateras i en ny studie från Umeå universitet.

En mycket stor del av Sveriges vatten rinner genom privatägd skogsmark. Med undantag från de stora bolagen är ägandet av skogsmarken i Sverige uppdelat mellan många enskilda privata skogsägare. Ytvattnet ingår i ett system (avrinningsområde) som består av mindre och större vattendrag som är sammankopplade och vattenkvalitén i det systemet påverkas av de mänskliga aktiviteterna på alla fastigheter som vattnet rinner igenom.
- De skogsbruksåtgärder som tas uppströms i skogen påverkar vattenkvalitén nedströms. De kumulativa effekterna påverkar sedan i sin tur vattenmiljön i Östersjön. Även om en enskild skogsägare tar hänsyn till vattnet inom sin fastighet när den utför olika åtgärder på sin mark, är kvalitén av vattnet inom hens fastighet påverkat av åtgärderna som görs uppströms. Därför måste tillräckligt många ta hänsyn till vattnet i sitt skogsbruk om vattenkvalitén i hela avrinningsområdet ska förbättras, säger Irina Mancheva, doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet och författare av studien.

Irina Mancheva har skickat ut en enkät till alla enskilda skogsägare inom ett avrinningsområde för att fråga dem om de samverkar kring skogsvatten, om de har kunskap om kopplingen mellan olika skogsbruksåtgärder och dess påverkan på vattenkvalité, samt om de upplever att det finns problem med vattenkvalitén inom deras fastigheter.
- Det aktuella avrinningsområdet är ganska typiskt för Sverige med en intensivt brukad skogsmark som har många vattendrag som rinner igenom flera fastigheter. Alla konsekvenser som forskningen hittills har kunnat koppla till intensivt skogsbruk, såsom försämrad vattenkvalité, förhöjda halter av kvicksilver och försämrad fiskmigration och fiskreproduktion kan även förväntas i området. Detta skulle potentiellt kunna bli ett problem för skogsägarna, säger Irina Mancheva.

Alla regler som rör hänsynstagande till vattenmiljöer i skogsbruket är endast rekommendationer. Det finns alltså inga straffmekanismer ifall skogsägare inte tar hänsyn till vattnet inom sina fastigheter vid olika skogsbruksåtgärder. Därför försöker de statliga myndigheterna att övertala skogsägare att ta hänsyn till vatten genom mjukare styrmedel.
- Genom att samverka för en förbättrad vattenkvalité i avrinningsområdet kan skogsägare förutom att få vatten med god kvalité inom sin fastighet kunna göra ytterligare vinster, till exempel genom förbättrade fiskemöjligheter.

Det är inte lätt att samarbeta med många aktörer, det är både tids- och resurskrävande. Det finns även mycket osäkerhet kring vad som är "bästa praxis", och därför riskerar skogsägarna att lägga mycket tid och resurser på att samverka men ändå inte åstadkomma det önskade resultatet.
- Av den anledningen är det svårt att få skogsägare att samarbeta i vattenfrågor. Dessutom måste skogsägarna uppleva att det finns ett problem att samverka kring. I det studerade området upplevde man inte att det fanns något problem med vattnet. Det berodde delvis på att många inte har fått information om kopplingen mellan skogsbruk och försämrad vattenkvalité, eller hur man kan arbeta förebyggande. Det visade sig också att det var lättare och mindre resurskrävande att kringgå problemen än att lösa dem, till exempel genom att fiska i andras vatten än att samverka för att förbättra det egna, säger Irina Mancheva.

- Dessa problem skulle delvis kunna kompenseras om någon tog på sig ledarskapsrollen och försökte att utbilda och motivera flera skogsägare att samverka för att lösa problemen. Den rollen är dock mycket tids- och resurskrävande. Om de statliga myndigheterna vill att enskilda skogsägare ska samverka kring skogsvatten och ingen annan hittills har tagit på sig ledarskapsrollen, då krävs det att myndigheterna själva gör det för att kunna sprida kunskap om problemen och motivera skogsägare att lösa dem tillsammans, säger Irina Mancheva avslutningsvis.

Läs artikeln Which factors spur forest owners' collaboration over forest waters? av Irina Mancheva, Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

Kontaktinformation