Svenskar söker livet mellan landsbygd och storstad

Under lång tid har storstäder setts som självklara centrum för möjligheter, innovation och ekonomisk tillväxt. Samtidigt fortsätter många människor i Sverige att flytta från storstadsregioner till icke metropolitana områden i sökandet efter andra sätt att organisera arbete, familjeliv och vardagligt välbefinnande.

Sarper Neyse, doktorand vid Umeå universitet, har undersökt samspelet mellan människor och regioner i Sveriges icke metropolitana områden. Det är platser som ofta hamnar i skuggan av Stockholm, Göteborg och Malmö, trots att en stor del av Sveriges befolkning faktiskt bor där.

Med hjälp av enkätdata och registerdata har han studerat varför människor lämnar storstäder, hur de upplever livet efter flytten och vilka som stannar kvar långsiktigt.

Resultat som utmanar

Resultaten pekar på att många som lämnar storstäder inte upplever samma motsättning mellan karriärmöjligheter och livskvalitet som ofta beskrivs. Flera av dem som flyttat uppgav förbättringar i boendemiljö, minskad stress och mer tid med familjen. Samtidigt såg många också positiva förändringar i arbetslivet.

– Resultaten utmanar den vanliga föreställningen att människor måste välja mellan karriärmöjligheter och livskvalitet, säger Sarper Neyse .

Hans forskning visar också att många inte flyttar till isolerade landsbygdsområden. I stället väljer många tillgängliga områden utanför storstäderna som fortfarande har starka kopplingar till större arbetsmarknader.

– Detta tyder på att kontraurban migration handlar mindre om att helt lämna storstadssystemen bakom sig och mer om att ompositionera sig inom dem, säger Sarper Neyse.

Han beskriver utvecklingen som ett försök att skapa ett mer hållbart vardagsliv där arbete, familjeliv och fritid lättare går att få ihop.

Storstäder fortsätter att attrahera

Storstäder fortsätter att attrahera unga människor, investeringar och specialiserade arbetsmarknader. Samtidigt pekar allt mer forskning på ökande stress, bostadspress och psykisk ohälsa kopplad till det höga tempot i storstadslivet. Mer avlägsna landsbygdsområden har däremot ofta svårt att attrahera och behålla yngre befolkning på grund av mer begränsade arbetsmarknadsmöjligheter.

– Dessa mellanliggande områden kan kanske beskrivas som en slags geografisk form av “lagom” – en balans mellan tillgänglighet och möjligheter å ena sidan, och välbefinnande och kontinuitet i vardagen å den andra, säger Sarper Neyse.

Ett annat resultat är att långsiktigt kvarstannande betyder mer än tillfälliga inflyttningar. Människor tenderar att stanna kvar längre när arbetsmöjligheter, tillgänglighet, familjesituation och social förankring samspelar över tid.

– Barnfamiljer, individer med starkare arbetsmarknadsanknytning och personer som blir socialt integrerade i sina destinationsregioner har större sannolikhet att stanna långsiktigt, säger han.

Sarper Neyse lyfter också en större fråga om människans behov av sammanhang och överblick i vardagen.

– Kanske speglar denna spänning något djupt mänskligt: vår ständiga strävan efter miljöer där sociala relationer, arbete, familjeliv och vardagsrutiner känns hanterbara och meningsfulla, säger han.

Han menar att människans behov av överblick och social tillhörighet också kan spela in i hur vi väljer att bo. Människan utvecklades i relativt små och socialt sammanhållna grupper, och även i moderna samhällen är vår förmåga att upprätthålla relationer, rutiner och känslan av tillhörighet fortfarande begränsad av tid, uppmärksamhet och vardagens organisering.