NYHET Åke Fjellström, en av förgrundsgestalterna när det gäller etableringen av idrottskurser inom idrottsvetenskap på Umeå universitet, har gått bort. Per‑Göran Fahlström minns och saknar Åke tillsammans med många inom både akademin och idrottsrörelsen.
Person tänder ljus
BildPlattformPer‑Göran Fahlström, tidigare anställd vid Umeå universitet och nära kollega till Åke Fjellström, minns och saknar honom tillsammans med många inom både akademin och idrottsrörelsen. I denna minnestext beskriver han Åkes betydelse för etableringen av idrottsvetenskap vid Umeå universitet och hans stora inflytande som lärare, mentor och inspiratör:
Trots att jag inte är anställd på Idrottshögskolan vid Umeå universitet så känner jag mig föranledd att skriva några rader i detta forum.
Vi har i dagarna nåtts av budet att Åke Fjellström har gått bort. Åke är en av förgrundsgestalterna när det gäller etablering av idrottskurser (idrottsvetenskap) på Umeå universitet.
I slutet av sjuttiotalet startades kurser i idrottspedagogik i Umeå. En drivande person i det sammanhanget var Åke Fjellström. Tillsamman med kollegor som Sten Henrysson, Eva Olofsson, Gerhard Nordlund och Björn Allergren startade han kurser som omsatte pedagogiska perspektiv i idrottens värld. Detta var nytt i Sverige och inspirerade andra lärosäten och kan också sägas vara starten för utvecklingen av idrottsvetenskap på Umeå universitet. På så sätt är Åke Fjellström som nytänkare, en mycket viktig person, en portalfigur, i denna utveckling.
Åke var en fantastisk undervisare. Oavsett om det var en föreläsning inför fullsatt aula med idrottsstudenter på Bosön, en presentation inför kolleger på en idrottskonferens eller i en diskussion med studenter i en soffgrupp på Humanisthuset så hade Åke en förmåga att fånga gruppen, att förklara på ett enkelt sätt, att entusiasmera och att väcka intresse.
Åke var en folkbildare på idrottens område. Han var en tidig föregångare för det som vi idag kallar universitetens ”tredje uppgift”, att kommunicera med det omgivande samhället. Han var flitigt anlitad som föreläsare på tränarkurser, coachingkonferenser, landslagssamlingar men också som konsult/mentor för tränare i landslag och elitföreningar. På så sätt fick han tillämpa de kunskaper som utbildningarna på universitetet förmedlade men han fick också färska praktiska exempel från idrotten som han kunde ta tillbaka till den dagliga undervisningen på universitetet.
För mig personligen har Åke varit helt avgörande för mitt yrkesliv och var jag befinner mig i dag. Efter att hört honom föreläsa på en fortbildningskurs i slutet av 1970-talet lämnade mitt jobb som badmintontränare i Uppsala och flyttade till Umeå för att läsa idrottspedagogik. När jag sedan efter avslutade studier skulle flytta till Stockholm för att gå på GIH erbjöd han mig ett jobb på Pedagogiska institutionen vilket gjorde att jag blev kvar i tre år för att jobba tillsammans med honom, Eva Olofsson och Martin Johansson, och det gav mersmak. Några år senare kontaktade Åke mig och berättade att han skulle flytta till Norge och uppmanade mig att söka hans tjänst. Det gjorde jag och flyttade upp till Umeå och blev kvar på pedagogiska institutionen fram till 2003.
Åke har entusiasmerat många fler än mig och har fått många fler att ge sig in på den idrottsvetenskapliga banan eller intressera sig för bredda sina idrottskunskaper. På det sättet lever hans arv kvar än idag, på Umeå universitet, på andra lärosäten och inom idrottsrörelsen.
Vi är många som minns och saknar Åke, som lärare, kollega, mentor och vän.
/ P-G Fahlström