NYHET Vid Idrottshögskolans Idrottslunch den 12 november samlades en stor publik för att lyssna till Carl-Johan Boraxbekk, professor i neurologi vid Köpenhamns Universitet. Under sin föreläsning delade han med sig av aktuell forskning om hur fysisk aktivitet påverkar hjärnans åldrande.
Carl-Johan
BildPrivat bildCarl-Johan Boraxbekk, som påbörjade sin forskarkarriär vid Umeå universitet och är anknuten till Idrottshögskolans forskningsnätverk, har ett särskilt forskningsfokus på den åldrande hjärnan. Under sin Idrottslunch presenterade han både forskningsresultat och nyanserade perspektiv på träningens effekter.
–Det finns interventionsstudier som tyder på att träning kan ha en effekt, men det starkaste beviset är nog att om det finns en effekt så är den liten. I de mest positiva studierna så är effekterna små – men det betyder inte att de är oviktiga. Små effekter kan ha stor betydelse, säger Carl-Johan Boraxbekk.
Boraxbekk lyfte även fram populationsbaserade studier som visar att personer som är fysiskt aktiva tenderar att behålla minnesfunktioner bättre än inaktiva. Samtidigt betonade han vikten av att se på forskningen med nyanserade glasögon:
–Jag är positiv till träning för hjärnan, men jag hoppas vi kan få en lite mer nyanserad bild av dess effekter.
Valet av träningsform spelar också roll. Enligt Boraxbekk har konditions- och styrketräning olika effekter på hjärnan.
–Man brukar prata om den kardiovaskulär hypotesen, som främst gäller konditionsträning, och myokin-hypotesen för styrketräning. Den senare handlar om vilka substanser som utsöndras från muskeln och sedan transporteras till hjärnan, antingen via blodet eller muskel-nerv-kontakten, förklarar han.
De två hypoteserna samverkar och träningsformerna överlappar – de är inte helt åtskilda. Träning kan påverka hjärnans struktur, kemi och funktion, men resultaten varierar stort mellan individer.
–Ibland ser vi förändringar som inte förklarar eventuella effekter på minnesfunktioner, vilket gör det hela mer svårtolkat. I andra fall ser vi effekter på till exempel struktur eller funktionell aktivitet som faktiskt kan relateras till förbättrat minne, säger Boraxbekk.
På frågan om det finns någon särskild träningsform som är extra bra för hjärnan svarar han:
–Det är många faktorer som spelar in för att kunna göra en sådan rekommendation. Jag tror inte att det finns en universallösning – det är inte one-size-fits-all.
Avslutningsvis lyfte Boraxbekk ett vanligt missförstånd:
–Många tror att det är så enkelt som att träning påverkar hjärnhälsan, men så fungerar det inte. Bara för att man börjar träna innebär det inte att man automatiskt får effekter på hjärnan.
Han betonade att människors respons på fysisk aktivitet skiljer sig åt.
–Effekterna varierar stort mellan individer. Vissa får resultat medan andra inte får någon effekt – en aspekt jag belyste under föreläsningen, avslutar Carl-Johan.
Missade du föreläsningen?
Du kan ta del av Träna! Hjärna? med Carl-Johan Boraxbekk i efterhand via denna länk.