Trotjänare hyllas med vänbok

Jag känner mig otroligt hedrad och stolt.

I boken beskrivs du bland annat som en äkta lärare med ett stort engagemang och med en stor kunskap inom utbildning. Du kallas till och med för det institutionella minnet. Hur känns det?
– Jadu, vad kan man säga? Naturligtvis känns det väldigt bra att få sådana omdömen av sina kollegor.

Har det gjort det svårare att lämna verksamheten?
– Nej, det kan jag nog inte påstå.

Ulf Israelsson, som arbetat 30 år vid Juridiska institutionen.

BildMattias Pettersson

Ulf Israelsson har sedan år 1990 arbetat som lärare vid Juridiska institutionen, och redan efter fem år fick han för första gången uppdraget som studierektor. Den senaste tiden har han arbetat som biträdande prefekt, men har även haft uppgifter utanför institutionen. Bland annat har Israelsson varit ordförande i examensrådet vid Umeå universitet i nästan 20 år och utbildningsledare vid Samhällsvetenskapliga fakulteten.  

I vilken roll har du känt dig mest nöjd och hemma?
– Som jag sagt tidigare vid några tillfällen så är jag nöjd med det jag uträttat under mitt yrkesliv. Jag har däremot lite svårt att peka på något som jag är särskilt nöjd med. För mig har det alltid handlat om att efter bästa förmåga bidra till att den verksamhet man är en del av ska fungera så bra som möjligt. Har jag kunnat säga till mig själv att jag gjort det? Ja, då är jag nöjd med min insats.

Och i vilka lägen har du sett fram emot pensionen?
– Jag kan inte säga att jag direkt sett fram mot pensioneringen. Den har mer kommit som ett faktum. Att nu är den yrkesverksamma delen av livet över. Men det är klart, visst har det varit tillfällen då man tänkt tanken att det ska bli skönt att få pensionera sig.

Känner en viss tillfredsställelse över att jag under årens lopp tilldelats olika funktioner där jag kunnat bidra med min kompetens.

Under åren har Israelsson arbetat mycket med statistikfrågor, dels med att sammanställa betygsstatistik från samtliga lärosäten som ger juristprogrammet, men han har också gjort enkäter som tidigare juristprogramstudenter fått besvara efter examen. Där har det framkommit att de flesta snabbt efter examen får ett arbete, men också att många stannar i Norrland (vilket var en del i uppdraget med att starta juristprogrammet här i norra delen av Sverige).

Tror du att det kommer att se ut så även framöver?
– Så länge jag varit verksam vid universitetet har arbetsmarknaden för jurister varit mycket god. Det visar inte minst de fem enkäter vi genom åren gjort med alla som tagit examen från juristprogrammet vid universitetet. Jag ser idag ingen anledning till att juristers gynnsamma ställning på arbetsmarknaden skulle kunna försämras, snarare tvärtom.

– Jag tror också att det även i framtiden kommer att vara många som tar examen från programmet som också väljer att stanna i norr, av den enkla anledningen att den viktigaste basen för rekrytering av universitetets juriststudenter är Norrland. Så kommer det antagligen att vara för överskådlig tid framöver. Det har nämligen visat sig i våra enkäter att de som är uppvuxna i Norrland också är de som väljer att jobba där efter examen. Den enkät vi gjorde i våras med alla som tagit examen från juristprogrammet vid universitetet visar bl.a. att av de som vid undersökningstillfället arbetade i Norrland är 89 procent uppvuxna där.

Du har ju bland annat varit med om utvecklingen av juristprogrammet här i Umeå. Kan du berätta om någon stor förändring, eller något du är stolt över att ha varit en del av under din tid här?
– Nej, det kan jag inte. Däremot kan jag inte förneka att jag känner en viss tillfredsställelse över att jag under årens lopp tilldelats olika funktioner eller roller där jag kunnat bidra med min kompetens.

Och till sist, ditt stora intresse för statistikfrågor - hamnade du rätt som blev jurist?
– Ja, det kan man fråga sig. Men behovet av statistik finns väl i alla verksamheter och för övrigt även i privatlivet. Så oavsett var jag skulle ha hamnat så hade jag hamnat rätt. Eller har jag fel….?