Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 09 jul, 2012

Uppdrag ALS

NYHET Jonathan Gilthorpe är killen från Derbyshire som via London och Stanford blev ALS-forskare i Umeå. I sitt labb backar han tillbaka celler i utvecklingen för att kunna studera det som ingen sett tidigare: hur sjukdomen börjar.

Jonathan Gilthorpe.
Foto: Andreas Nilsson.

I de små petriskålarna i ett labb på Umeå universitet är det som om tiden går baklänges. Forskaren Jonathan Gilthorpe får mänskliga hudceller att backa
i utvecklingen tills de uppför sig som stamceller i ett embryo. Denna teknik, som bara varit känd några få år, hjälper nu Gilthorpe och hans kolleger vid institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap att förstå den dödliga sjukdomen ALS. På sikt hoppas de att deras forskning ska bidra till att utveckla effektiva behandlingar.
– Vi vet att ALS har genetiska orsaker, och många av de mutationer som är inblandade är redan kartlagda. Men vi förstår ännu inte vad som händer i detalj. Varför leder dessa genförändringar till att nervceller dör? säger Jonathan Gilthorpe.

ALS i tidigt skede

Ett problem för forskarna är att de inte vet hur sjukdomens tidiga stadier ser ut. Långt framskriden ALS kan studeras hos avlidna patienter: omfattande celldöd och onormala klumpar av protein i hjärnan och ryggmärgen. Men eftersom sjukdomen dels upptäcks i ett sent stadium, dels är i stort sett oåtkomlig
för närmare studier så länge patienten lever, är det ännu ingen som har sett ALS i ett tidigt skede. Ingen har kunnat studera vad som får felveckade former av proteinet SoD1, som finns i hela kroppen, att mycket selektivt döda en viss typ av nervceller, men lämna resten av kroppen oskadd.

Det är här som stamcellerna kommer in i bilden. Enkelt uttryckt är de mellanstationen som gör det möjligt för Jonathan Gilthorpe att omvandla hudceller från ALS­patienter till nervceller. Eftersom cellernas DNA inte förändras blir resultatet nervceller med anlag för ALS. På det sättet hoppas Gilthorpe och hans kolleger få en chans att studera på vilket sätt dessa celler fungerar annorlunda än friska nervceller, och vad som egentligen händer när sjukdomen bryter ut och cellerna dör. Några resultat finns redan, men eftersom de inte är publicerade än kan Jonathan Gilthorpe inte avslöja mer än att experimentet inledningsvis har levt upp till forskarnas förhoppningar: cellerna med anlag för ALS skiljer ut sig från friska nervceller.

Äggallergi och en tjej från Gällivare

Jonathan Gilthorpe är britt, uppvuxen i Derbyshire i England och utbildad i London. Hur det kom sig att han blev ALS-­forskare i Umeå är en historia som bland annat inkluderar äggallergi och en tjej från Gällivare vid namn Åsa. Henne träffade han 2001 på en forskarkonferens i Colorado. Hon hade nyligen doktorerat vid Umeå universitet och var på väg mot nästa steg i karriären: en tid som postdoktor vid prestigeuniversitetet Stanford i Kalifornien.– Vi blev ett par. Jag, som forskade i London då, lyckades också ordna en plats på Stanford, så att jag kunde följa efter dit. Efter postdoktorstiden flyttade vi tillsammans tillbaka till London.
Vid den tiden var Jonathan Gilthorpes forskning inriktad på hjärnans tidiga utveckling, som han studerade hos kycklingembryon. Det forskningsspåret var han dock tvungen att hastigt överge när det visade sig att han utvecklat äggallergi. Istället tog han med sig sina kunskaper om nerv­ och stamceller in i humanmedicinen och började forska om de sjukdomar som angriper och bryter ner människans nervceller. Till dessa så kallade neurodegenerativa sjukdomar hör bland annat alzheimer, parkinson, MS och ALS.

Stark miljö för ALS-forskning

2008 bytte paret Storbritannien mot Sverige och två forskartjänster vid Umeå universitet. Idag leder de var sin forskargrupp vid Umeå centrum för molekylär medicin, UCMM. Åsa, som numera heter Gilthorpe i efternamn, har uppmärksammats
för sin forskning om lungsjukdomen KOL, och utsågs 2011 av tidningen ”Veckans Affärer” till en av Sveriges 100 supertalanger. Och för Jonathan Gilthorpe innebar flytten till Umeå att han fick möjlighet att vidareutveckla sin forskning om neurodegenerativa sjukdomar i en mycket lämplig miljö.
– Mina kolleger Peter Andersen, Stefan Marklund och Thomas Brännström har forskat om ALS sedan 1990­talet och det har varit väldigt tacksamt för mig att komma till den starka miljö de har byggt upp här i Umeå. Och med min bakgrund i embryoutveckling och stamcellsutveckling kommer jag från ett lite annat håll, så vi kompletterar varandra väl.

Han passar också på att lovorda den skandinaviska registerkulturen. Databaser, biobanker, metadata – allt är så fantastiskt välorganiserat och håller så hög kvalitet, tycker han. Att få tag på relevanta vävnadsprov – något som kunde vara hopplöst svårt i London – blir så enkelt här.

Kris för läkemedelsindustrin

Det går fort i livsvetenskaperna nu. Snabba tekniska framsteg har de senaste decennierna accelererat forskningen inom många områden, inte minst dem med koppling till genetik. Men den starka utvecklingen inom medicinsk grundforskning återspeglas inte alls i motsvarande framgångar för läkemedelsbolagen, konstaterar Jonathan Gilthorpe. Tvärtom kan man snarare tala om en kris för läkemedelsindustrin, som brottas med stigande utvecklingskostnader och en stor andel bakslag i sina forskningsportföljer. Det gäller inte minst de neurodegenerativa sjukdomarna, där industrin bland annat tvingats lägga ner flera Alzheimerprojekt.
– Samhällets nuvarande modell för läkemedelsutveckling verkar inte fungera längre. Om läkemedelsbolagens lönsamhet sviktar kommer de att dra ner på forskning och teknisk utveckling, vilket får förödande konsekvenser. Se på AstraZenecas nedläggning av hela sin svenska forskningsdel – en nationell katastrof, säger Jonathan Gilthorpe.

Även om andra forskningsfinansiärer, som statliga forskningsråd, stiftelser och ideella organisationer går in med mer pengar så har Jonathan Gilthorpe svårt att tro att det kan ersätta läkemedelsbolagens nerdragningar. Så vad kan man göra?
– Det finns en växande medvetenhet om hur extremt viktigt det är att få grundforskare och kliniska forskare att jobba mer tillsammans för att få fram nya läkemedel. Vi behöver ett system där kunskap från grundforskningen når kliniken snabbare, och där grundforskningen samtidigt lär sig mer om vilka de viktiga frågorna är i den kliniska verksamheten.

Från grundforskning till klinisk miljö

Jonathan Gilthorpe har nyligen tillträtt en tjänst som är tänkt att bidra till en sådan utveckling. Han, som kommer från grundforskningen, ska nu forska i en klinisk miljö: neurologen vid Norrlands universitetssjukhus. Tjänsten är en del av en större satsning på att spränga gränserna mellan grundforskning och klinisk forskning som Umeå universitet och den medicinska fakulteten gör tillsammans med landstinget. Totalt satsar de 75 miljoner kronor på initiativet, som består av fyra delar: fler grundforskare i en klinisk miljö, fler kliniska forskare i grundforskningsmiljö, återvändarstöd för kliniska forskare efter postdoktorsvistelse utomlands samt ett forskaraspirantprogram för läkarstudenter.

Det är svårt att ta miste på Jonathan Gilthorpes engagemang när satsningen kommer på tal.
– Redan på utbildningarna till forskare respektive läkare skolas studenterna in i två olika språk och två olika sätt att tänka. Det är olyckligt. Eftersom mina barn är tvåspråkiga har jag haft anledning att reflektera över värdet av att lära sig flera språk tidigt. På sätt och vis är det samma sak på universitetet: om man tidigt lär sig både forskningens och den kliniska verksamhetens språk blir det naturligt att tala dem båda, och enkelt att växla mellan dem.

Stark internationell trend

Ambitionen att koppla forskning och klinisk praktik starkare till varandra – att göra forskningen translationell – är en stark internationell trend sedan ett antal år. Alla pratar om det och vill ha det. Därför vore bra med mer kommunikation mellan de svenska lärosätena om hur man åstadkommer det, tycker Jonathan Gilthorpe.
– Det är så lätt att svänga sig med de senaste buzzorden, men vad är egentligen en bra strategi för att få translationell forskning att fungera i praktiken? Alla svenska universitet har förmodligen etablerat en translationell miljö – hur har det gått och vad kan
vi lära av varandra? Det hoppas jag att vi kan få igång ett samtal om.

På frågan om det innebar några kulturkrockar att röra sig från ett brittiskt universitet till ett svenskt svarar han att det åtminstone på UCMM, där många forskare kommer från andra länder, är svårt att märka någon skillnad.
– Folk är väldigt öppna och villiga att samarbeta. Men den här idén om fika på jobbet – den har jag inte vant mig vid än.

Text: Anders Nilsson Foto: Andreas Nilsson

Fakta: Jonathan Gilthorpe

Född: 1969 i Chesterfield, Derbyshire, Storbritannien.
Utbildning: doktorsexamen i utvecklingsbiologi vid University College, London. Postdoktor vid King’s College London och Stanford University, USA.
Gör idag: forskar om neurodegenerativa sjukdomar, i synnerhet ALS, vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus.
Belönad med: NHR-fondens forskarstipendium 2011.
Familj: Hustrun Åsa samt två döttrar, fem och två år gamla.

Fakta: ALS

Amyotrofisk lateralskleros, ALS, är en sjukdom som angriper delar av hjärnan, hjaärnstammen och ryggmaärgen och där bryter ner de nervceller som styr musklerna. Detta leder till muskelförtvining i de muskler som inte laängre får några nervimpulser.Sjukdomen finns i flera olika former. Gemensamt för dem alla är att de så småningom drabbar andningsmuskulaturen. Dödligheten i sjukdomen är mycket hög. För de allvarliga formerna av ALS är den genomsnittliga överlevnadstiden omkring tre år. De flesta avlider stillsamt i sömnen.Sjukdomen finns i hela världen, och beräknas drabba 2–4 av 100 000 per år. I Sverige upptäcks omkring 200 nya fall av ALS per år, och totalt beräknas runt 600–700 personer i landet ha sjukdomen. Omkring en av tio patienter har tidigare fall av ALS i släkten.ALS har genetiska orsaker. En rad mutationer med koppling till ALS har upptäckts, men de bakomliggande mekanismerna är inte klarlagda. I Sverige är den vanligaste kända orsaken att en gen som kodar för proteinet SOD1 är muterad. Detta gör att proteinet inte veckas på rätt sätt.
Källa: Socialstyrelsen

Ny satsning för unga forskare

I en ny satsning ger Umeå universitet tillsammans med Västerbottens läns landsting unga forskare mojlighet att bygga broar mellan grundforskning och klinisk forskning. Externa granskare har utsett tre mycket lovande unga gruppledare som uppfyller kriterierna och forskar inom områden som har stor betydelse för många patienter. Jonathan Gilthorpe är en av dem, samt Pernilla Wikström som forskar om prostatacancer vid institutionen för medicinsk biovetenskap, och Constantin Urban som forskar om svampinfektioner vid MIMS - Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin Sverige.

Redaktör: Karin Wikman