NYHET Under 2017 producerar Vaartoe – Centrum för samisk forskning, i samarbete med Humanistiska fakulteten, Svenska Samernas Riksförbund (SSR) och Såhkie Umeå sameförening, åtta årstidsvepor med samiska konstverk och årstider på fyra samiska språk. Veporna är 2,5 x 5 meter stora och pryder Humanisthusets fasad på Umeå universitets campus.
Just nu hänger vårvepan uppe, gïjra på umesamiska, ett konstverk av Tomas Colbengtson. Han berättar att våren är en viktig tid för samerna, som i århundranden har följt naturens rytm. Hur renarna har en drift och instinkt som inte går att hejda att förflytta sig upp på kalfjället och då måste människorna följa med. Att det också handlar om uppväxande och födelse; om ljuset som kommer åter.
– Flickorna och renrajden representerar den samiska kulturen som i årtusenden har följt människorna ända till nutid och kommer att fortsätta göra det generation efter generation, säger Tomas Colbengtson .
Tomas Colbengtson berättar vidare att han valt att delta med sitt konstverk för att på så sätt bidra till ökad kunskap och kännedom om samiska språk, samhällen, kultur, konst, historia och politik. Och universitets arbete att lyfta fram en förtryckt kultur och omyndigförklarade människogrupp.– Tyvärr finns rasbiologins tankar och arv fortfarande kvar i alla människors tankar och beteenden. Allt från politiker, myndigheter men även i "vanliga" människor och t.o.m. även i samers huvud, undermedvetet förvisso men desto värre.
– Det värsta är tystnaden, så i arbetet med att synliggöra och komma tillrätta med dessa processer behöver alla hjälpa till. Vi är alla utsatta för ett gemensamt trauma som kommer att ta många generationer att läka. Det handlar om rätten till en historia, nutid och framtid och rätten till identitet, land, vatten och näringar. Något som alla samer har blivit berövade.
På måndag 22 maj monteras nästa vepa upp som är giđđageassi, vårsommar på nordsamiska, som är ett konstverk av Lena Stenberg.
Hon säger att hon tänkte mest på att illustrera vårsommaren genom att ha två vita renar i motivet.
– Renen är ett favoritdjur och betyder mycket i samiska sammanhang. Eftersom renskötsel är en näring som historiskt bedrivits av samer och betyder mycket för den samiska kulturen. Motivet jag valt att arbeta med är två vita vajor som jag fotograferat. Säkert en vaja med sin vuxna kalv. Vita renar är lite mystiska; alltid synliga fast de är i minoritet i flocken.
Hon beskriver vidare hur det är intressant att vara med i ett projekt som synliggör den samiska kulturen. Och att det alltid är kul att visa sitt konstnärliga uttryck i olika sammanhang. Att det också är intressant att göra något utifrån ett tema och ett sammanhang som hon inte själv har bestämt.
– Jag är från Kiruna, Leavas sameby, så samiska frågeställningar, identitet och miljö är teman som jag tycker är viktiga och som jag ofta arbetar med i min konst. Jag arbetar med många olika uttryck och tycker det är viktigt att förmedla samtiden konstnärligt. Jag arbetar mycket med politiska verk, installationer och fotografi.
Umeå universitet ligger i Sápmi, på samisk mark. Universitetet har också en tradition av forskning och utbildning om samiska språk, historia, kultur och samhällen.
– Men detta är inte synligt på campus. Veporna är ett sätt att påminna om var vi befinner oss och kanske väcker de intresse för att ta reda på mer, säger Patrik Lantto, föreståndare vid Vaartoe.
– Samarbetet med SSR och Såhkie har lett till att projektet blivit långt bättre än vad vi vågat hoppas på då organisationerna bidragit med sina kontaktnät. Vi har en grupp fantastiska konstnärer som deltar och som gör det eftersom de delar vår ambition att väcka intresse för det samiska som förhoppningsvis kan leda till ökad kunskap, säger Kristina Sehlin MacNeil vid Vaartoe, projektledare för vepaprojektet.
Kristina Sehlin MacNeil, kristina.sehlin-macneil@umu.se, tel. 090-786 62 97
Redaktör: Mattias Grundström Mitz