Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 30 apr, 2014

Vill påverka och förändra skolan

NYHET Sara Cavka doktorerar inom matematikdidaktik – läran om undervisning och inlärning i matematik. Hon har siktet inställt på att i framtiden jobba med utvecklingsarbete i en kommun, fortsätta forska vid Umeå universitet eller flytta utomlands. Just nu är hon föräldraledig och njuter av sin lilla familj.

– Det var egentligen min man som fick mig att börja fundera på att bli doktorand, men det som fick mig att söka en doktorandtjänst var min önskan att påverka och förändra skolan på ett sätt som är svårt att göra som lärare, säger Sara Cavka.

Sara Cavka växte upp i Falun i Dalarna. På gymnasiet gick hon ett lokalt utformat program som hette Humanvetarprogrammet, vilket är ganska likt Samhällsvetarprogrammet. Efter gymnasiet flyttade hon till Gävle och läste där till lärare för de tidigare skolåren (åk 1-6) med inriktning mot matematik och svenska. Hon bodde i Stockholm och jobbade ett par år innan hon träffade sin man och flyttade upp till Norrland, Örnsköldsvik närmare bestämt, där han bodde medan han doktorerade. Sen drygt ett år tillbaka bor de nu i Umeå.

Hennes doktorandarbete handlar om en fortbildningssatsning i formativ bedömning som en kommun har utformat för sina lärare. Formativ bedömning är en undervisningsstrategi som förenklat handlar om att kontinuerligt och på olika sätt bedöma elevernas kunskaper och ge återkoppling för att hjälpa dem framåt i sitt lärande. Hon studerar fyra matematiklärare på högstadiet och följer deras arbete med fortbildningen och på vilka sätt deras nya kunskaper i formativ bedömning syns i matematikundervisningen.

– Jag vill försöka få fördjupade kunskaper kring vad som påverkar dessa lärare att förändra eller inte förändra sin matematikundervisning att bli mer formativ.

Att vara doktorand är roligt, utmanande och stimulerande tycker Sara Cavka, men det ställer höga krav på eget ansvar. Som lärare får man alltid direkt feedback från eleverna medan man som doktorand kan arbeta en lång tid utan att få någon feedback på om det man gör är bra eller inte, vilket ibland kan kännas frustrerande och jobbigt.

– Det som både är det bästa och sämsta med jobbet är kravet på ständig utveckling: en dag kan det kännas som att man har förstått något man kämpat med länge, för att nästa dag känna att man inte förstår något alls. Något som kan vara svårt, men som påminner om läraryrket, är att arbetet aldrig tar slut, det finns alltid mer att göra.

I början av mars föddes hennes son, så nu tar Sara Cavka paus och njuter av att vara hemma och umgås med sin familj. När hon börjar jobba igen efter föräldraledigheten så har hon drygt två år kvar på sin tid som doktorand.

– När jag kommer tillbaka hoppas jag att kunna spendera en period utomlands. Det känns fortfarande långt borta med disputationen och det är svårt att veta vad jag vill och vilka möjligheter som finns därefter, men det finns tre olika möjligheter som jag kan tänka mig. Alternativen är att börja jobba med utvecklingsarbete i en kommun, fortsätta på Umeå universitet eller flytta utomlands.

Hur trivs du i Umeå?

– Jag trivs väldigt bra i Umeå, det är en dynamisk och lagom stor stad. Allt man vill ha finns här (utom IKEA kanske) och Arlanda är bara en timme bort.

Namn: Sara Cavka
Ålder: 30
Bor: Gimonäs i Umeå
Oanad talang: Kan ta tre gånger min kroppsvikt i benpress
Intressen: Att styrketräna och umgås med min familj
Favoritplats i Umeå: Att promenera eller cykla runt Nydalasjön

Foto: Ingrid Söderbergh

Redaktör: Ingrid Söderbergh