Hur blev moralfostran, ordningsskapande och disciplinering centrala intresseområden i svensk skola? Vilken betydelse har våldsbruket haft som pedagogiskt hjälpmedel och går det att skönja en didaktik på området? I en ny bok med titeln Skolagans historia och pedagogik: Sedlighetsfostran, disciplinering och våldsbruk i den tidigmoderna skolan, 1560–1820 undersöker Björn Norlin dessa frågor.
Mer information om boken ges via förlaget Nordic Academic Press: https://nordicacademicpress.se/product/skolagans-historia-och-pedagogik/
Björn Norlin är lektor i pedagogik och docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning. Här berättar han om boken "Skolagans historia och pedagogik", utgiven på förlaget Nordic Academic Press.
BildUlrika SahlénIntresset för våld i skolans vardag har nog funnits med sedan avhandlingsarbetet för snart femton år sedan. Jag forskade om elevers organisering vid svenska läroverk under 1800-talet och i källmaterialet var just våldets närvaro i skolmiljöer något väldigt påtagligt. På ett sätt logiskt och rationellt, men för en mer sentida betraktare givetvis även väldigt främmande. Senare har mitt intresse för det mer sanktionerade våldsbrukets inverkan på förflutna utbildningsmiljöer och på pedagogisk praktik fördjupats i olika studier. Den här boken blir ett slags slutpunkt för den forskningen.
Stora delar av källmaterialet – som skollagar, kommissionsskrifter och pedagogiska skrifter – finns som urkunder eller som tryckt och/eller digitaliserat material. Det är lättillgängligt om man vet var man ska leta. Annat material finns som handskrifter vid arkiv.
Det jag tittar på är framför allt de lagtexter som styrde skolans verksamhet. I samband med reformationen, först i en stadga från 1561 och senare i kyrkolagen 1571, bestämdes nya riksenhetliga direktiv för skolan i Sverige. Det är därför undersökningen inleds 1560. Men de svenska regleringarna var i sin tur starkt påverkade av tidigare stadgor från tyskspråkiga, lutherska, områden, och det fanns även en äldre inhemsk skoltradition i Sverige. 1500-talets skolordningar ersattes senare av mer utförliga regleringar under 1600-talet och framåt. Speciellt 1600-talets inledande hälft var en dynamisk tid för skolan som institution. Jag skulle säga att det är vid den här tiden skolan stöps i former som vi fortfarande känner igen oss i.
Och för att förtydliga: när vi pratar om tidigmoderna skolordningar – i relation till idag – så är de att betrakta som en blandning av både skollag, skolförordning, läroplan och allmänna direktiv gällande undervisning och administration. De skulle i princip styra allt som hade med skola och undervisning att göra. Och institutionaliserad skolgång i kyrklig och statlig regi var i sin tur länge en marginell samhällsföreteelse. Skolan var enbart till för pojkar och unga män och – åtminstone i teorin – bunden till utbildningen av kommande präster och ämbetsmän.
Det här är en bok som jag har skrivit på lite från och till i flera års tid nu. Konsten är väl som alltid att hitta nog med obruten tid för att kunna färdigställa en bok. Pandemin har faktiskt hjälpt till att skapa sådan tid, även om den också har inneburit att jag har fått dra ner på anspråken lite på grund av svårigheterna att besöka arkiv.
Som aktiv inom utbildningshistoria så skulle jag vilja hävda att det är viktigt att forskare även fortsättningsvis tar ansvar för att sätta sig in i utbildningens äldre historia, och återvänder till sådana perioder med nya analytiska perspektiv. Det får inte lov att bli så att fältets historiska fokus ständigt flyttas framåt i tiden för att forskare på ett enklare sätt ska kunna motivera studiers relevans i relation till skolan idag – vilket ofta kan upplevas som ett viktigt kriterium för att få forskningsmedel. Det tror jag är långsiktigt förödande för utbildningshistoria. Vi behöver fönster till samhällen där utbildning inte alls är en så självklar och given del av livet som idag – så normaliserad att vi knappt ens längre märker det. Äldre utbildningshistoria erbjuder sådana fönster och det är viktigt. Boken kan förhoppningsvis även skapa bättre förståelse för senare tiders modernisering och förändring på skolområdet, exempelvis under det så välbeforskade 1800-talet. Vad var egentligen nytt när det gäller sådant som disciplinering och pedagogiskt tänkande kring våldsbruk i barns fostran? Vad fanns redan med i den tidigmoderna skolan?
Men med det sagt så tycker jag att studien också sätter fokus på många institutionsbundna problemkomplex som är tidlösa och vars belysande även kan bidra till en bättre förståelse av dagens skola och skoldebatt. Till exempel när det gäller ”ordning och reda”-debatten eller vissa skolors flirtande med mer traditionella auktoritära och disciplinära utbildningsideal.
Jag vet att det finns ett intresse för boken bland utbildningshistoriker som forskar om relaterade områden under senare perioder, men jag hoppas såklart att den även kan vara av intresse för andra utbildningsforskare och givetvis för skolintresserade i allmänhet.
Just för tillfället är jag nog mest nöjd över att den faktiskt blev färdig så att jag får börja ta tag i allt annat som släpar efter när man slutskriver en bok. Tack och lov har jag en massa fina och förstående kollegor som har backat upp mig när det har behövts.
