Alejandro Haiek Coll

Alejandro Haiek Coll är en Svensk-Venezuelansk yrkesverksam arkitekt, forskare och lärare, verksam som universitetslektor vid Umeå School of Architecture, Umeå universitet. Vid UMA leder han MA Studio 12: Altered Geographies och är forskningsledare för Laboratory of Intersectional Ecologies, en forskningsgrupp med fokus på post-industriell infrastruktur, territoriell design, socio-ekologisk rättvisa, bioregional planering, systemisk omformning och artöverskridande gestaltning. Han är även grundare av Lab.Pro.Fab — Laboratory of Prototypes and Fabrication, en utforskande, handlingsbaserad och transskalär praktik. The Public Machinery fungerar som dess publika gränssnitt och samverkansnätverk, där byggnader, performance, ekologiska installationer och samhälleliga infrastrukturer aktiveras som offentliga koreografier med flera aktörer: lokalsamhällen, institutioner, beslutsfattare, civilsamhällesorganisationer, gräsrotsinitiativ, makers, konstnärer, ingenjörer och miljöaktörer som deltar i arbetets gestaltning, byggande, användning och efterliv.

Hans arbete är förankrat i transskalär landskapsintelligens och infrastrukturella ekologier, där arkitektur kopplas samman med geografi, miljöteknik, molekylärbiologi, informatik, landskapsekologi, beräkningsbaserad design, miljökonst, ekologiska installationer, performativ installation, digitala medier, social och kulturell infrastruktur samt regenerativa offentliga infrastrukturer. Inom dessa fält studerar Haiek Coll landskap som aktiva system av materia, politik, ekologi, teknologi och sociala relationer.

Haiek Coll har en doktorsexamen i arkitektur och design från Genua University, tilldelad Excellent cum laude with International Mention år 2024. Hans avhandling, The Landscape is (not) a Machine, utvecklar en transskalär och metatemporal läsning av förändrade landskap, från planetära system till molekylära processer, för att förstå postindustriella territorier som konfliktfält, minnesbärare, intelligenta system och möjliga grunder för regeneration. Han har även en Master of Science in Architectural Design med hedersomnämnande från Central University of Venezuela. Hans masteruppsats, Anatomía Artificial, undersökte reproduktionen av natur som en ny syntetisk verklighet.

Hans aktuella forskning undersöker hur industriell verksamhet, extraktiva ekonomier, infrastrukturella beroenden och klimatinstabilitet omformar natur- och kulturlandskap på ojämlika sätt. I stället för att enbart betrakta skadade territorier som kriszoner, närmar sig hans arbete dem som levande arkiv av störning, förhandling och reparation. Post-extraktiva landskap, förändrade hydrologier, skogliga ingrepp, gruvrester, industriella korridorer, skyddsgränser och gränsöverskridande ekologiska system blir platser för att undersöka territoriell läkning, restaurering, återförvildning, regenerativ omprogrammering, suveränitet och autonomi.

Inom detta ramverk undersöker Haiek Coll nya territoriella former som kan synliggöra dolda dimensioner av socio-ekologiska landskap. Dessa former omfattar bioregionala arrangemang, responsiva, metaboliska och lärande infrastrukturer, ekologiska korridorer, deklarerade buffertzoner för skydd, reparativa marker och andra rumsliga protokoll genom vilka mark, vatten, arter, policy och offentlig handlingskraft kan omförhandlas. Perspektivet för arbetet vidare mot territoriella framtider där naturens och markens rättigheter inte enbart förstås som juridiska kategorier, utan som rumsliga, ekologiska och institutionella förutsättningar för reparation.

Genom Laboratory of Intersectional Ecologies utvecklar Haiek Coll evidensbaserade undersökningar som kombinerar geospatial kartläggning, satellitbilder, fältarbete, miljösensorik, 3D-skanning, fotogrammetri, komplex modellering, AI-assisterad visualisering, tillväxtalgoritmer, multidimensionella kartografier och immersiva medier. Dessa metoder gör dolda territoriella fenomen rumsligt och sensoriskt avläsbara: långsamt våld, extraktiva restprodukter, störda ekologiska kretslopp, infrastrukturell kontroll, förlust av biologisk mångfald, förändrade flodsystem, utarmade jordar, toxiska atmosfärer och framväxande mönster av socio-ekologisk regeneration.

Laboratoriet översätter denna evidensbaserade forskning till aktiva kartor, multisensoriska miljöer, kollaborativa digitala kartografier, VR/AR-installationer och spekulativa miljöberättelser. Dessa format förstärker avlägsna, osynliga eller långsamma förlopp till kroppsligt erfarbara situationer, där studenter, forskare, lokalsamhällen, offentliga institutioner och andra territoriella aktörer kan möta miljömässig komplexitet. I denna mening är den immersiva miljön inte en representation efter forskningen, utan ett operativt rum där data, materiella belägg, minne, policy och offentlig erfarenhet kan sammanföras, diskuteras och mobiliseras.

Haiek Colls undervisning är organiserad genom en sekvens av Transscalar Landscape Studios, förankrade i idén om infrastructural landscaping. Dessa studior förstår landskap inte som bakgrund, utan som operativa system formade av klimat, exploatering, byggande, teknologi, offentligt liv och ekologiska processer. Vid UMA löper denna pedagogiska linje genom kandidat- och masterstudior som Social Landscapes, Performative Tectonics, Tectonic Landscapes, Regenerative Eco-Infrastructures and New Cultural Grounds, Man-Made Geographies och Altered Landscapes / Altered Geographies. Tillsammans bildar de en skalbaserad pedagogik som kopplar samman territoriell forskning, live projects, byggnadssystem, fältarbete, digitala verktyg och materialexperiment.

Det pedagogiska arbetet har också utvecklats internationellt. Som gästprofessor och inbjuden lärare har Haiek Coll utvecklat Floating Landscapes med IAAC / X-Urban Lab i Barcelona, Molecular Landscapes vid Institute for Advanced Architecture of Catalonia och Microscopic Landscapes genom DigitalFUTURES. Dessa format rör sig från flytande och territoriella landskap till mikroskopiska och molekylära läsningar, och utvidgar arkitekturutbildningen genom geografi, ekologi, teknik, beräkning, materialvetenskap och miljörepresentation. Arbetet har stöttats genom internationaliseringsramverk vid Umeå universitet och genom samarbeten med akademiska partner utomlands.

Hans fristående kurs Mapping Changing Ecosystems fokuserar på multidimensionell kartläggning av sårbara ekologiska kroppar, försörjningskedjor, geoengineering och planetära resurser. Den internationella sommarskoleserien Sol y Sombraförde denna metodik vidare till Sydamerika, genom att följa Alexander von Humboldts fotspår mot Orinocoflodens källa och samtidigt undersöka extraktivistiska konflikter, skuggekologier, hydrologi, geologi, antropologi, migration och territoriell representation. Vid UMA har Haiek Coll även föreläst inom teknik- och stadsbyggnadskurser, samordnat digitala seminarier, medverkat i undervisning på kandidat- och masternivå samt deltagit i skolans akademiska och pedagogiska utveckling.

Hans samarbetsbaserade arbete i Umeå är centralt för hans akademiska profil. Projekt som The Collaborative Nordic Arctic Atlas, Winter Garden Structures, Pallet Parliament och Meadow Parklet kopplar samman arkitekturforskning med kommunal planering, offentliga rum, miljökonst, ekologisk restaurering och vetenskapligt utbyte. Samarbetena har involverat Umeå kommun, inklusive aktörer inom gator, parker, landskap och strategisk landsbygdsutveckling; Arctic Research Centre; Institutionen för molekylärbiologi; Institutionen för informatik och UX Lab; Umeå Institute of Design; UmArts; kulturinstitutioner som Bildmuseet och Norrlandsoperan; samt civilsamhällesorganisationer och lokala aktörer på platser som Holmön och Norrbyskär. Det nyligen tilldelade Faculty Collaboration Award uppmärksammar denna långsiktiga förmåga att bygga operativa broar mellan forskning, undervisning, offentlig samverkan, vetenskapliga miljöer, kulturinstitutioner och samhälleliga aktörer.

Haiek Colls praktik har internationellt ramats in genom kritiska läsningar som identifierar samarbete, lokal intelligens och offentlig handlingskraft som operativa villkor för arbetet. I Radical Architecture of the Future placerar Beatrice Galilee Lab.Pro.Fab / The Public Machinery i en bredare diskussion om arkitekturpraktiker som rör sig bortom konventionell byggnadsproduktion och in i installationer, digitala miljöer, konst, film, virtuella verkligheter och rumslig forskning. Hennes läsning av praktiken betonar infrastrukturella ekosystem, samhälleliga brister, industriellt avfall och kollektiv reparation, och positionerar arbetet i skärningspunkten mellan design, arkitektur, stad och offentlig transformation.

Martino Stierli, curator vid MoMA, valde ut Lab.Pro.Fab / The Public Machinery till Metropolis Magazine’s nummer New Talent. Texten lyfter praktikens gestaltningsetik kring “técnicas mestizas / inteligencias locales”, och beskriver en återkopplingsprocess mellan designer, byggare och lokal kunskap. Denna läsning stärker bilden av Haiek Colls arbete som en socialt och politiskt transformativ praktik som verkar från mikro- till makroskala, där byggnader och infrastrukturer produceras genom samverkan snarare än genom konventionellt top-down-författarskap.

Fabrizio Gallanti har diskuterat hans arbete i ABITARE utifrån frågor om medborgarskap, offentligt rum och social infrastruktur. Gallanti läser The Public Machinery som en föränderlig konstellation av samarbetspartner från olika discipliner, där projekten fungerar som former av “metropolitan acupuncture” grundade i lokala behov och med kapacitet att initiera förändring. Josep Maria Montaner, i en text för LIGA Space for Architecture, placerar Haiek Coll och Lab.Pro.Fab i en tradition av avantgardistisk och kollektivistisk praktik, och beskriver arbetet som öppnandet av en ny väg för återbruk av komponenter och produktionen av “recycled, intelligent, self-evolving and liberating artifacts.”

Hans byggnader, offentliga infrastrukturer och pedagogiska projekt har cirkulerat som fallstudier vid universitet, i utställningar och i publikationer i Latinamerika och internationellt. Många av dessa projekt, uppförda i resursknappa sammanhang, omvandlar begränsade resurser till kollektiv intelligens, samhällelig infrastruktur och rumslig handlingskraft. Genom forskning, undervisning och praktik förstår Haiek Coll arkitektur som en form av territoriell diplomati: ett sätt att läsa ärr, förhandla begränsningar, engagera mänskliga och mer-än-mänskliga aktörer och prototypa regenerativa framtider i skadade, omstridda och framväxande landskap.

Forskning
Haiek Colls forskning utvecklar transskalär landskapsintelligens, evidensbaserad territoriell forskning och infrastrukturella ekologier. Hans arbete undersöker post-extraktiva territorier, sårbara ekosystem, förändrade hydrologier, industriella korridorer, arktisk och nordisk territoriell omvandling samt de sociala och miljömässiga effekterna av infrastrukturella beroenden.

Genom Laboratory of Intersectional Ecologies leder han forskningsbaserad praktik och praktikbaserad forskning som kopplar samman arkitektur med geografi, miljöteknik, molekylärbiologi, informatik, landskapsekologi, beräkning, miljökonst, digitala medier och offentlig opinionsbildning. Laboratoriet arbetar med geospatial kartläggning, satellitbilder, fältarbete, miljösensorik, 3D-skanning, fotogrammetri, komplex modellering, AI-assisterad visualisering, tillväxtalgoritmer, multidimensionella kartografier och immersiva miljöer.

En central ambition för laboratoriet är utvecklingen av ett Atlas of Conflict Zones: ett visuellt, rumsligt och materiellt arkiv över territorier påverkade av socio-ekologisk utsatthet, industriell störning och miljöomvandling. Atlasen dokumenterar territoriella ärr inte enbart som bevis på skada, utan som grund för restaurering, återförvildning, regenerativ omprogrammering, suveränitet, autonomi och nya former av ekologisk styrning.

Forskningen använder även atlasen som ett spekulativt instrument för att projicera nya territoriella former: bioregionala ramverk, responsiva, metaboliska och lärande infrastrukturer, ekologiska korridorer, skyddande buffertzoner och reparativa marker. Dessa territoriella framtider syftar till att synliggöra dolda dimensioner av socio-ekologiska landskap, samtidigt som de omprövar naturrättigheter, markrättigheter, skyddade gränsdragningar och de institutionella villkor som krävs för långsiktig ekologisk reparation.

Samverkan / Extern Förankring
Haiek Colls senaste arbete vid Umeå har utvecklats genom långsiktiga samverkansplattformar som kopplar samman forskning, undervisning, offentligt rum, miljökonst och samhälleligt engagemang. Projekt som The Collaborative Nordic Arctic Atlas, Winter Garden Structures, Pallet Parliament och Meadow Parklet har kopplat UMA till Umeå kommun, Arctic Research Centre, Institutionen för molekylärbiologi, Institutionen för informatik och UX Lab, Umeå Institute of Design, UmArts, Bildmuseet, Norrlandsoperan samt civilsamhällesorganisationer och lokala aktörer på Holmön, Norrbyskär och andra platser.

Dessa samarbeten verkar inom kommunal planering, strategisk landsbygdsutveckling, gatu-, park- och landskapsarbete, ekologisk restaurering, prototypande av offentliga rum, vetenskapligt utbyte, immersiva medier och kulturell programmering. Faculty Collaboration Award uppmärksammar denna långsiktiga förmåga att skapa broar mellan akademisk forskning, pedagogiska miljöer, offentliga institutioner, vetenskapliga institutioner, kulturella plattformar och lokalsamhällen.

Haiek Colls undervisning är organiserad genom transskalära landskapsstudios, där arkitekturutbildningen arbetar över planetära, territoriella, infrastrukturella, samhälleliga, materiella och mikroekologiska skalor. Studiorna utgår från idén om infrastructural landscaping, där landskap förstås som aktiva system formade av klimat, exploatering, byggande, offentligt liv, ekologiska processer och social förhandling.

Vid UMA omfattar denna pedagogiska inriktning Social Landscapes, Performative Tectonics, Tectonic Landscapes, Regenerative Eco-Infrastructures and New Cultural Grounds, Man-Made Geographies och Altered Landscapes / Altered Geographies. Dessa undervisningsmiljöer kopplar samman forskning, fältarbete, kartläggning, fullskaleprototyper, offentliga installationer, digitala verktyg, materialexperiment och miljöengagemang.

Undervisningen har även utvecklats internationellt genom Floating Landscapes vid IAAC / X-Urban Lab, Molecular Landscapes vid Institute for Advanced Architecture of Catalonia och Microscopic Landscapes genom DigitalFUTURES. Hans fristående kurs Mapping Changing Ecosystems undersöker sårbara ekologiska system, planetära resurser, försörjningskedjor och geoengineering genom multidimensionell kartläggning. Sommarskoleserien Sol y Sombra behandlade Orinocofloden, extraktivistiska konflikter, skuggekologier och Latinamerikansk migration, med Alexander von Humboldts resrutt som metod för territoriell undersökning.

Vid UMA har han även föreläst inom teknik- och stadsbyggnadskurser, samordnat digitala seminarier, medverkat i undervisning på kandidat- och masternivå samt bidragit till skolans akademiska och pedagogiska utveckling. Hans undervisningsmiljöer fungerar som levande laboratorier där studenter arbetar i dialog med kommuner, vetenskapliga institutioner, kulturaktörer, lokalsamhällen och miljöorganisationer.