Alejandro Haiek Coll

Presentation
Alejandro Haiek Coll är en svensk-venezuelansk praktiserande arkitekt, forskare och pedagog, verksam som Universitetslektor vid Umeå School of Architecture, Umeå University. Hans arbete rör sig över post-extraktiva ekologier, landskapsintelligens, territoriell design och interspecies design, regional planering, offentlig konst, urban design, digitala medier och samhällelig infrastruktur. Genom synergin mellan hans experimentella Laboratory of Prototypes and Fabrication, Lab.Pro.Fab, och den flerskaliga, transdisciplinära ramen för Laboratory of Intersectional Ecologies vid UMA School of Architecture, utvecklar han forskningsbaserad praktik, praktikbaserad forskning och forskningsbaserad undervisning som kopplar samman akademisk undersökning, experimentell pedagogik, offentliga institutioner, kulturella plattformar och samhällen.

Vid UMA School of Architecture leder Haiek Coll MA Studio 12: Altered Geographies, med fokus på territoriell design och interspecies design, socio-ekologisk rättvisa, bioregional planering och systemisk transformation (se aktuellt forskningstema för studion). Som Forskningsledare för Laboratory of Intersectional Ecologies undersöker han nya samband mellan sociala landskap, ekosystemtjänster och postindustriella geografier, med målet att utveckla en global atlas för territoriell diplomati och advocacy som behandlar konfliktzoner, miljömässiga begränsningar och regenerativa framtider.

Haiek Colls levande laboratorier och utforskande praktik aktiveras genom The Public Machinery, ett handlingsbaserat operativt samarbetsnätverk där byggnader, performances, ekoinstallationer och samhälleliga infrastrukturer får offentligt liv genom koreografin av flera offentligheter, institutioner, samhällen, policyaktörer, NGOs, gräsrotsorganisationer, makers, konstnärer, ingenjörer och miljöaktörer.

Hans arbete är placerat inom transskalär landskapsintelligens och infrastrukturella ekologier, i skärningspunkten mellan arkitektur, territoriell design och interspecies design, regional planering, geografi, miljöteknik, molekylärbiologi, informatik, databaserad design och miljökonst. Dessa disciplinära korsningar översätts till gränssnitt och resultat såsom ekoinstallationer, performativa installationer, digitala medier, samhälleliga och kulturella infrastrukturer, regenerativa offentliga infrastrukturer och immersiva miljöer, genom vilka territoriella bevis blir transskalär mediering, kroppslig erfarenhet och offentligt engagemang. Inom dessa fält studerar Haiek Coll landskap som aktiva system av materia, policy, ekologi, teknologi och sociala relationer.

Haiek Coll har en PhD in Architecture and Design från University of Genoa, tilldelad Excellent cum laude with International Mention år 2024. Hans doktorsavhandling, The Landscape is (not) a Machine, utvecklar en transskalär och metatemporal läsning av förändrade landskap och megaterritoriella system, från planetära leveranskedjor och nätverk till molekylära och biobaserade processer, för att förstå postindustriella miljöer som fält av konflikt, minne, intelligens och möjlig regeneration. Genom att introducera begreppet territorial epigenetics ramar Haiek Coll in förändrade landskap som ekologiska kroppar vars ärr, rester och palimpsester inte bara är tecken på skada, utan också bärare av latenta regenerativa beteenden, nedärvda påtryckningar och framtida former av anpassning över transindustriella territorier.

Han har även en Master of Science in Architectural Design with Honorific Mention från Central University of Venezuela. Hans masteruppsats, Anatomía Artificial, undersökte reproduktionen av naturen som en ny syntetisk verklighet och de industriella ruinernas arkeologi. Denna undersökningslinje informerar även hans redaktionella arbete och visuella essäer, inklusive The Future of Urban Forms: A Re-reading of Self-generating Geomorphology, publicerad i Dearq no. 39, som återbesöker självbyggda territorier, urbana geomorfologier och kooperativa former av rumslig intelligens genom bild, text och territoriellt minne.

Haiek Colls praktik har internationellt ramats in genom kritiska läsningar som identifierar samarbete, lokal intelligens och offentlig agens som operativa förutsättningar för arbetet. I Radical Architecture of the Future inkluderar Beatrice Galilee Lab.Pro.Fab / The Public Machinery i en bredare diskussion om arkitektoniska praktiker som expanderar bortom konventionell byggnadsproduktion och in i installationer, digitala miljöer, konst, film, virtuella verkligheter och rumslig forskning. Hennes läsning av praktiken betonar infrastrukturella ekosystem, samhälleliga brister, industriellt avfall och kollektiv reparation, och positionerar arbetet mellan design, arkitektur, staden och offentlig transformation.

Martino Stierli, MoMA:s Philip Johnson Chief Curator of Architecture and Design, valde ut Lab.Pro.Fab / The Public Machinery för Metropolis Magazines New Talent issue. Texten lyfter fram praktikens designetik av “técnicas mestizas / inteligencias locales” och beskriver en återkopplingsloop mellan designer, byggare och lokal kunskap. Denna läsning stärker förståelsen av Haiek Colls arbete som en socialt och politiskt transformativ praktik som verkar från mikro- till makroskala, där byggnader och infrastrukturer produceras genom samarbete snarare än konventionellt top-down-författarskap.

Fabrizio Gallanti diskuterade hans arbete i ABITARE genom frågor om medborgarskap, offentligt rum och social infrastruktur. Gallanti läser The Public Machinery som en föränderlig konstellation av samarbetspartner från olika disciplinära fält, där projekt fungerar som former av “metropolitan acupuncture” rotade i lokala behov och kapabla att introducera förändring. Josep Maria Montaner, som skriver för LIGA Space for Architecture, placerar Haiek Coll och Lab.Pro.Fab inom en linje av avantgardistisk och kollektivistisk praktik, och beskriver arbetet som att det öppnar en tidigare oprövad väg inom återvinning av komponenter och produktionen av “recycled, intelligent, self-evolving and liberating artifacts.”

Hans samarbetsbaserade arbete i Umeå är centralt för hans akademiska profil och är organiserat över konstnärlig forskning, pedagogiska plattformar, forsknings- och utvecklingsprototyper samt publika levande laboratorier.

The Collaborative Nordic-Arctic Atlas utvecklades som ett öppet laboratorium för territoriellt våld, miljörättvisa, kartläggning, scanning och visuella bevis i den nordiska arktiska regionen. Projektet utformades genom samarbete mellan UmArts Research Centre, Arctic Research Centre, design- och mediesamarbetspartner, forskare, studenter och externa diskussionspartners, och behandlade själva utställningen som en forskningsmiljö. Det kombinerade fältdokumentation, infrastrukturkartor, vetenskapliga tabeller, scannade objekt, immersiva territoriella modeller och offentlig diskussion för att göra icke-synlig infrastrukturell makt, störningsaktörer och ekologiska sårbarheter rumsligt läsbara.

Winter Garden Structures undersöker klimatapparater och bioklimatiska strukturer som medierande former mellan offentligt liv, miljöprestanda och nordiska säsongsförhållanden. Projektet utvecklades genom UmArts Small Visionary Project framework tillsammans med School of Informatics, UX Lab, Prof. Fatemeh Moradi, studenter och kuratoriell dialog kopplad till Bildmuseet. Det omformulerar vinterinfrastruktur inte bara som skydd, utan som en socialt och ekologiskt responsiv prototyp. Projektet öppnade en konkret samarbetslinje mellan arkitektur, informatik, interaktionsdesign, miljömediering och konstnärlig forskning, och förlängdes senare till seminarier, offentliga evenemang och konferensspridning.

Pallet Parliament och Meadow Parklet utvecklades genom GoGreenRoutes framework tillsammans med Umeå Municipality, Umeå School of Architecture och lokala intressenter. Pallet Parliament omvandlade en outnyttjad urban parkeringsplats till en upcyclad samhällelig infrastruktur som fungerade som scen, lekplats, öppet klassrum och intergenerationell mötesplats. Projektet kopplade samman kommunal planering, EU-finansierad experimentering, akademisk design och samhällelig användning, med medverkan från Umeå Municipality, lokala intergenerationella musikgrupper, Böle preschool, Engelska Skolan, Vakin, Volvo och GoGreenRoutes European research team.

Meadow Parklet förlängde detta samhälleliga och ekologiska angreppssätt genom ett nätverk av multispecies biotopes utformade för att återförvilda urbana fickor och förbättra samexistensen mellan flora, fauna, svampar och offentligt liv. Projektet utvecklades tillsammans med Umeå Municipality, Umeå School of Architecture, Böle Kindergarten, Bostaden, Engelska Skolan, Volvo, GoGreenRoutes research team och kommunala aktörer kopplade till landskap och infrastruktur. Projektet översatte ekologisk design till en deltagandebaserad urban prototyp. Det ramade in parkleten inte som offentlig möbel, utan som en liten urban ekologisk infrastruktur kapabel att stödja multispecies cohabitation, miljömedvetenhet och intergenerationellt lärande.

Andra samarbetsplattformar inkluderar Future Gardens, en ljudlandskaps- och videoinstallation för Chicago Architecture Biennial 2025–2026, utvecklad med SOS Orinoco, Grupo Orinoco, lokala intressenter i den venezuelanska delen av Amazonas och Department of Molecular Biology vid Umeå University genom dialog med Prof. Teresa Frisan. Projektet kopplar samman konstnärlig installation, territoriella bevis och molekylär/ekologisk forskning kring post-extraktiva ekologier, kemosyntetiska processer och spekulativ miljöregeneration. Liminal Phantoms, presenterad genom North Pole Transborder Pavilion vid Triennale Milano, förlänger denna forskning in i mixed reality, algoritmisk visualisering och immersiv territoriell representation i samarbete med Arctic Research Centre, UmArts Research Centre och Circolo Scandinavo.

Genom Studio 12 har Haiek Coll även utvecklat långsiktiga pedagogiska samarbeten med Umeå Municipality, Streets and Parks Department, Landscape Sweden, marina och regionala aktörer, SLU Urban Landscape Transformation, samhällsorganisationer i Holmön, Norrbyskär och Stöcke, samt interdepartementala partner inklusive Informatics, Molecular Biology och Environmental Ecology. Det nyligen tilldelade Faculty Collaboration Award erkänner denna långvariga förmåga att bygga operativa broar mellan forskning, undervisning, offentligt engagemang, vetenskapliga miljöer, kulturinstitutioner, kommunala avdelningar och samhälleliga aktörer.

Hans byggnader, offentliga infrastrukturer och pedagogiska projekt har cirkulerat som fallstudier vid universitet, utställningar och publikationer i Latinamerika och internationellt. Byggda i kontexter präglade av knapphet omvandlar många av dessa projekt begränsade resurser till kollektiv intelligens, samhällelig infrastruktur och rumslig agens. Genom forskning, undervisning och praktik förstår Haiek Coll arkitektur som en form av territorial diplomacy: ett sätt att läsa ärr, förhandla begränsningar, engagera mänskliga och mer-än-mänskliga aktörer och prototypa regenerativa framtider över skadade, omstridda och framväxande landskap.