Senior professor och specialist i rättsmedicin
Ämnesföreträdare i rättsmedicin
ORCID-id: 0000-0001-7026-5061
Efter en lång tid inom forskning, först morfologiskt inriktad grundforskning och därefter under många år arbete med skadeanalys och skadeprevention, forskar jag de senaste 10 åren i huvudsak på så kallat skakvåld (på engelska Shaken Baby Syndrome). Denna våldsinverkan utövas mot små barn, med uppgiven högsta förekomst vid 2-3 månaders ålder, och förutsätts tillgå så att en vuxen greppar om barnets bröstkorg och skakar det lilla barnet så att huvudet kastas fram och tillbaka. Anledningen uppges ofta vara att den vuxne vill få tyst på barnets otröstliga skrikande, och till slut tappar besinningen.
Alltsedan 1970-talet har man ansett att tre fynd, den så kallade triaden (tunn blödning under hårda hjärnhinnan, blödningar i ögonbottnarna samt hjärnpåverkan i form av t ex kramper eller medvetandeförlust) – men inga synliga skador – gör att man med mycket hög säkerhet kan fastställa att barnet har skakats våldsamt.
I början av 2000-talet började det dock komma studier som gav stöd för att triaden kunde uppkomma på andra sätt – utan skakning, och successivt har ifrågasättandet av “triad-diagnostiken” ökat. Detta föranledde SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering) att 2014-2016 genomföra en omfattande systematisk litteraturöversikt där konklusionen blev att det fanns otillräckligt vetenskapligt stöd (mycket låg vetenskaplig evidens) för att utifrån triadfynden diagnostisera skakvåld. Grundproblemet med tidigare forskning var att den baserades på cirkelbevisning (dvs att man i studierna utgått från att det som man skulle undersöka var sant), men även andra allvarliga metodfel förekom. Rapportens slutsats bemöttes med starka ifrågasättanden av främst barnläkare – nationellt och internationellt - som tvärtom menade att triad-diagnostiken fortsatt är väl underbyggd och säker. Den överdiagnostik av skakvåld som blir den indirekta effekten av SBU-rapportens slutsats, liksom att vårdnadshavare därmed dömts till ansvar på felaktig grund, förnekades mycket bestämt.
SBU-rapporten bidrog därmed till att ytterligare förstärka den kontrovers om diagnosmetoden som var anledningen till SBUs litteraturöversikt.
Som en av de sex medlemmarna i expertgruppen bakom SBU-rapporten om skakvåld har jag tillsammans med en av de andra experterna, Niels LynØe, fortsatt att beforska triad-diagnostikens allvarliga brister, med ett drygt 50-tal publikationer. Vi har i flera publikationer också lämnat konstruktiva förslag till hur framtida forskning bör inriktas och genomföras. I korthet kan sägas att den tidigare litteraturens brister efterhand har blivit än mer uppenbara för oss, och att kontroversen om skakvåld närmast får ses som en guldgruva för illustration av hur dålig forskning och värdebaserade ställningstaganden på ett häpnadsväckande sätt har – under nästan 50 år – vilselett inte endast forskningen inom detta fält, utan även lett till katastrofala sociala och legala konsekvenser för barnet, för dess syskon, för den utpekade vårdnadshavaren, och för hela familjen.
Våra och andras förslag till nytänkande och kritik mot triad-diagnostiken har dock i endast ringa mån påverkat densamma; t ex talar man inte längre om “triaden” utan om “hela bilden”, och istället för “ögonbottenblödningar” talar man om “vissa typer av ögonbottenblödningar” – trots att det vetenskapliga underlaget inte förändrats. I praktiken tillämpas dock som tidigare triad-diagnostiken fullt ut, vilket visas genom en fortsatt ström av publikationer baserade på cirkelbevisning, och rader av rättsfall där en förälder på felaktig grund dömts till hårda straff för att skakat sitt spädbarn.
I den vetenskapliga litteraturen kan nu anas fortsatt och ökad kritik mot triad-diagnostiken, och möjligen även något försiktigare hållning hos en del förespråkare för shaken baby-teorin.
Parallellt med våra kritiska analyser av publikationer som fortsatt hävdar att triad-diagnostiken är säker och robust, biträder vi rättsväsendet som sakkunniga (expertvittnen), inte endast i Sverige utan hittills även i Norge, Skottland, England, Australien och Kalifornien. Konsultationer från Japan, Israel, Frankrike, Holland och Kanada har också förekommit. I flera fall har vi kunnat medverka till en friande dom, men att för en domstol eller jury förklara dessa komplicerade medicinska och vetenskapliga förhållanden är inte helt lätt – och åklagaren har alltid expertvittnen som förespråkar triad-diagnostikens höga säkerhet.
I Sverige har vi dock en prejudicerande dom från 2014, som tydligt anger att enbart medicinsk bevisning (dvs triadfynd) inte är tillräcklig som bevis “bortom rimligt tvivel”, utan att stödbevisning i form av exempelvis skador eller vittnen alltid måste krävas. Detta har medfört att antalet brottmål pga påstått skakvåld i Sverige nu har minimerats, men trots att Högsta förvaltningsdomstolen i ett vårdnadsärende 2018 gjorde en likartad bedömning som HD 2014 omhändertas fortfarande barn även i Sverige utifrån shaken baby-teorin.
Sammanfattningsvis har vi fokuserat såväl på kritisk vetenskaplig analys av undermålig skakvåldsforskning, som på konstruktiva förslag till nya forskningsinriktningar och på praktisk tillämpning av vår forskning i konkreta rättegångar i flera länder.
Som en del av vårt förstnämnda fokus utgav vi under 2023 en bok på svenska, Skakvåld – en vetenskaplig kontrovers med ödesdigra sociala och rättsliga konsekvenser. Fri Tanke, Stockholm, ISBN 978-91-8952-648-8, samt ett kapitel i Shaken Baby Syndrome: Investigating the Abusive Head Trauma Controversy, red. Findley, Rossant, Sasakura et al, Cambridge University Press, ISBN 9781009384766.
1980 – 2019: Överläkare i rättsmedicin, Statens Rättsläkarstation resp Rättsmedicinalverket (pension 2019)
1980 – 2000: Avdelningschef/motsv, Statens Rättsläkarstation resp Rättsmedicinalverket
2016 - : Senior medicinsk rådgivare vid Åklagarmyndigheten (vårdåklagarfrågor)
2014 - 2016: Sakkunnig i utredning om plötslig spädbarnsdöd, Socialstyrelsen
2012 - 2016 Sakkunnig i två systematiska litteraturöversikter, SBU
2012 - 2015: Ordförande i Vetenskapliga rådet, Rättsmedicinalverket
2009 - 2022: Vetenskapligt råd i rättsmedicin, Socialstyrelsen
2009 - 2013 Extern bedömare av ansökningar om specialistkompetens i rättsmedicin, Socialstyrelsen.
2008 - 2017: Nationell ST-studierektor för specialiseringsutbildning i rättsmedicin
2004 - 2006: Ledamot av Regionala Etikprövningsnämnden, Umeå
2003: Sakkunnig vid utvecklande av av rättsmedicin i Kosovo, FN
2003: Sakkunnig vid utvecklande av rättsmedicinsk organisation i Estland, SIDA
2002 - 2018: Ledamot i Rättsliga rådet/Rättsmedicin, Socialstyrelsen
1999: Sakkunnig vid utredning av krigsförbrytelser i Kosovo, ICTY, Haag, via FN
1997 - : Ordförande i Nationella Dopingkommissionen för hund
1995-2021: Sakkunnig vid tillsättning av 8 professurer och 5 lektorat/docenturer i rättsmedicin i Sverige, Norge, Finland och Danmark
1994 - 2011: Medicinsk konsult, Brottsoffermyndigheten
1993 - 1995: Ledamot i den statliga utredningen Kvinnovåldskommissionen (SOU 1994:56, SOU 1995:60)
1982 - 1986, 2002 - 2009, 2018 - 2021: Ordförande i Svensk Rättsmedicinsk Förening, vice ordf sedan 2021.
2018: Sisteförfattare i en artikel (Lynøe N, Juth N, Eriksson A. J Med Philos 2019; 44(3): 378-90) som utsågs till ”Best of Philosophy 2018” av Oxford University Press.
2016: Sisteförfattare i en artikel (Lynøe et al. Acta Paediatrica 2017;106:1021-7) som var denna tidskrifts mest nedladdade artikel detta år.
2014: Seniorförfattare i en artikel (Pettersson & Eriksson, Läkartidningen 2014;111:2164-8) som utsågs till Läkartidningens bästa artikel i sin kategori detta år.
1998: Medicinska fakultetens pris som bäste lärare.