Bild: Ulrika Bergfors
Bild: Ulrika Bergfors
REPORTAGE Det finns miljö- och hälsovinster med att cykla till och från jobbet, men det finns också ett samband mellan luftföroreningar från vägtrafik och en förhöjd risk för olika folksjukdomar, som astma och demens.
– Lägst dos får man om man undviker att cykla i slutna gaturum, där det finns hus på båda sidor om gatan och avgaserna blir kvar i gatuutrymmet. Helst ska det vara avstånd från bilarna eller så ska man cykla på gator där det är lite öppet, kanske bara bebyggelse på ena sidan, så att föroreningarna kan spädas ut.
Det säger Bertil Forsberg som är professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin samt expert inom området luftföroreningar och hälsa.
Bertil Forsberg, professor i miljömedicin vid Umeå universitet.
BildUlrika Bergfors
– Cykling ökar visserligen avgasdosen, men å andra sidan kan motion ge skydd mot bland annat inflammation. Vid vår institution har vi bland annat med hjälp av data från Västerbottens hälsoundersökning studerat vilken hälsoeffekt man får av vardagsmotion som cykling till och från arbetet, med samtidig hänsyn till vilken luftföroreningssituation man utsätts för. Studien som ännu pågår försöker belysa nyttan kontra riskerna med att cykla i det område där man bor. Jag tycker det verkar bli spännande resultat!
Bertil Forsberg pekar på flera vetenskapliga studier som visar att om man cyklar 20–30 minuter fram och tillbaka till jobbet, två gånger om dagen, minskar risken att drabbas av hjärtinfarkt, stroke och diabetes typ 2 med ungefär 20–30 procent. Även dödligheten minskar med 20–30 procent.
– Men de positiva effekterna av fysisk aktivitet är en färskvara – skyddet består inte om man slutar vara aktiv.
Han menar att flera av EU:s gränsvärden är på tok för höga och önskar att Sverige tog möjligheten att ställa högre krav nationellt.
– EU:s generella gränsvärde för små partiklar (PM 2,5) ligger långt över de halter vi har i Sverige och då driver det inte fram förbättringar här.
Jag tycker att städer kunde göra det bättre för cyklisterna – allt ifrån egna cykelstråk till utrymme för att parkera cyklar.
Umeå, Stockholm och Göteborg tillhör den grupp städer som har högst avgashalter.
– Det är problematiskt att det inte finns någon bilfri gata eller cykelstråk i de centrala delarna av Umeå, där många cyklar. Jag tycker att städer kunde göra det bättre för cyklisterna – allt ifrån egna cykelstråk till utrymme för att parkera cyklar. Kanske borde man enkelrikta biltrafiken eller offra gatuparkeringar för att gynna cykling.
Varför är det betydelsefullt att satsa på att förbättra möjligheterna att cykelpendla?
– Problem med luft, klimat och trängsel kräver mindre bilism i städerna. För individen finns en hälsovinst med att cykla rimliga distanser. 20–30 minuter per dag, enkel väg, kan reducera risken för många sjukdomar väldigt mycket. Den skyddande effekten tycks även i städer vara större än de hälsorisker som högre luftföroreningsdoser leder till.
En publicerad beräkning visar att 80 minuter cykling om dagen är optimalt ur hälsosynpunkt även i en relativt förorenad miljö. Cyklar man mer tid än det kan nyttan minska. Det beror på att nyttan med mer motion planar ut, medan ökad luftföroreningsdos fortsätter vara skadlig.
Bertil Forsberg, professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för hållbar hälsa.
BildUlrika Bergfors
Bertil Forsberg anser att minskningen av föroreningshalterna i städer som Umeå och Stockholm har planat ut på för hög nivå. Därför oroas han av förtätningen av svenska städer. Trånga gator med höga hus på båda sidor gör att höga halter av föroreningar stannar kvar, där gångtrafikanter och cyklister tar sig fram.
– Halterna i Umeå är tillräckligt höga för att vi har kunnat visa att de som bor där det är höga halter av trafikföroreningar har en större risk att utveckla demens och astma, och föroreningarna i städer som Umeå, Göteborg och Stockholm ger även en högre dödlighet bland de högst exponerade. Hornsgatan i Stockholm och några gator i Umeå är inte så olika varandra när det gäller luftföroreningar. De överskrider miljökvalitetsnormen för kvävedioxid som ingår i bilavgaserna.
– Umeå är ju en innovativ stad med mycket nytänkande. Det borde man kunna utnyttja till att bli mer framstående när det gäller att minska problemet med luftföroreningar.
Text: Inger Nilsson, Ritu Andersson
Forskare vid Umeå universitet berättar om riskerna med luftföroreningar och hur de påverkar vår hälsa.
