Från forskning till praktisk handling

Krokiga ryggrader blev startskott

Hans egen insats inom forskningen har fått stor betydelse för utsläppen av miljögifter från cellulosaindustrin. Och allt började på 1980-talet med upptäckten av simpor med krokiga ryggrader.

”Vi hittade dessa simpor utanför massafabriker, och jag fick i uppgift att som doktorand vid Umeå universitet kartlägga och beskriva problemet. Det var tufft att som ung forskare ge sig in i ett sådant minfält, där stora pengar stod på spel och resultaten ständigt ifrågasattes av industrins representanter. Men när jag ser på tillbaka på den tiden så var det otroligt nyttigt och lärorikt, och resultaten har faktiskt lett till att cellulosaindustrin lagt om sina processer till mer miljövänliga. Det kostade nog industrin miljardbelopp, men Sverige var först med att bleka papper utan klor, och fick på så sätt stora konkurrensfördelar. Idag är den typen av klorblekning borta ur dessa processer.”

Svårt att omsätta forskning till praktik

Sedan dess har Åke jobbat inom myndighetsvärlden, och har fått uppleva behovet av vetenskapligt belagd kunskap i sitt arbete. Att kopplingen mellan forskning och förvaltning fungerar väl ser han som helt avgörande för att forskningsresultat ska komma till användning i samhället. Men det är inte lätt att få forskningsresultaten omsatta i praktisk handling.

”När man ställs inför omvälvande kunskap så dyker givetvis frågan upp: Hur stor betydelse har dessa resultat för helheten? Som regel är det ju mer än en sak som påverkar, och sedan kommer också politiken in. Vi tampas alltid med problemet att det dröjer innan ny kunskap får genomslag, både som ett resultat av bristande kunskapsöverföring och ett visst mått av skepticism mot det nya.”

När man ställs inför omvälvande kunskap så dyker givetvis frågan upp: Hur stor betydelse har dessa resultat för helheten?

Viktig kunskap om älvkol

En del av resultaten som tagits fram inom EcoChange har en direkt bäring på frågor som havsplanering och övervakning av den marina miljön. Åke lyfter särskilt fram resultaten kring älvkolets betydelse för näringssituationen i våra kustområden som viktiga att få ut till förvaltningen.

”De resultat som hittills kommit fram är oerhört intressanta ur ett förvaltnings- och åtgärdsperspektiv, och kan påverka besluten kring i vilken mån man ska rena fosfor i olika havsområden framtiden. Kanske ska vi rena havet från kol istället för fosfor, åtminstone i Bottenhavet? Men det behövs mer belägg för hur allmänt detta är. Är resultaten giltiga för grunda vikar i Bottenhavet eller för hela Östersjön? Och vad är den egentliga källan till detta kol? Hur mycket är orsakat av mänsklig aktivitet?” 

Pessimistisk optimist

Åke har under sin karriär haft möjligheten att ”experimentera” på alla skalor, från små akvarier till hela havsområden. Under åren har han sett stora förbättringar ske när det gäller spridning av miljögifter och havsmiljöns tillstånd. Han har en optimistisk grundtro på att allt går att lösa, men har blivit mer pessimistisk med tiden.

”Blå tillväxt, som diskuteras idag, är jag skeptisk till. Vilka förutsättningar finns för att verkligen få till en tillväxt baserad på resurser som är ändliga och i många fall redan hårt pressade? Det diskuteras flitigt, men hittills har väldigt lite konkret kommit ut av dessa diskussioner.”

De resultat som hittills kommit fram är oerhört intressanta ur ett förvaltnings- och åtgärdsperspektiv

När det gäller Östersjöns miljötillstånd ställer sig Åke frågan om Östersjön redan är ett förlorat hav, och om Bottenhavet är på väg dit. Det behövs krafttag för att få till en förbättring.

”Vi svenskar måste ta ansvar för våra historiska utsläpp. Glaset är redan fullt, så även om vi nu fyller på mindre än förr så rinner det fortfarande över. Inte förrän vi tömmer ur glaset kan vi åstadkomma en förbättring.”

Givande möten

Åke är en flitig deltagare i de möten och konferenser som EcoChange anordnar. Han ser denna form av möten som kanske det mest effektiva sättet att förmedla forskningsresultat till förvaltningen. Vid mötena får forskarna möjlighet att presentera sina resultat, och miljöhandläggare får möjlighet att diskutera hur dessa resultat kan tillämpas. Men mötena behöver följas upp för att kunna påverka förvaltningen av våra hav.

”Kanske forskarna skulle våga sticka ut hakan lite mer, och komma med mer konkreta förslag på förändringar? Och kanske skulle vi som jobbar inom förvaltningen kunna driva på mer när det gäller att diskutera tillämpningen av resultaten? Det finns många goda exempel på där detta fungerat bra, och där man fått igång en ordentlig dialog. Det är en viktig del av verksamheten inom EcoChange, där det också finns en stor utvecklingspotential. Jag hoppas på många spännande EcoChangemöten mellan forskning och förvaltning i framtiden.”