REPORTAGE Det har gjorts en nationell prevalensstudie av sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin. Utifrån den har utfallet för Umeå universitet analyserats. "Jag ser en stor risk för att ojämlika villkor har blivit normaliserade, och det behöver vi bryta", säger Britt-Inger Keisu, en av forskarna bakom Umeårapporten. Rektor Hans Adolfsson ser rapporten som ett viktigt verktyg i det fortsatta arbetsmiljöarbetet. "Den hjälper oss att identifiera problemen och vidta rätt åtgärder".
Hur kommer sexuella trakasserier till uttryck i akademin, i vilken omfattning finns de och vilka konsekvenser får det för individers karriärmöjligheter och för akademin som arbetsgivare, utbildningsanordnare och kunskapsorganisation?
Det var några frågor som Forsknings- och samverkansprogrammet om sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet i akademin ställde sig. Under våren 2021 genomfördes därför en stor enkätundersökning bland 39 000 studenter, doktorander och anställda vid 38 svenska lärosäten. Enkäten hanterades av Statistiska centralbyrån, SCB, och är den första studien i sitt slag i Sverige.
De nationella resultaten visar att unga, kvinnor, studenter och doktorander är särskilt utsatta.
Rapportens finns tillgänglig att läsa från och med den 20 maj.
Men hur ser det ut vid Umeå universitet?
För att ta reda på det ville universitetsledningen att någon skulle titta särskilt på siffrorna för Umeå universitet. Uppdraget från rektor gick till Britt-Inger Keisu, docent i sociologi samt föreståndare för Umeå Centrum för genusstudier, UCGS. Till sin hjälp tog hon Johanna Lauri, postdoktor vid UCGS, och Nils Eriksson, utbildningsledare vid kansliet för samhällsvetenskaplig fakultet.
Johanna Lauri, postdoktor vid Umeå centrum för genusstudier.
BildPrivatTillsammans har de tagit fram rapporten ”Sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet – en studie bland anställda och studenter vid Umeå universitet” där de analyserat resultaten ur ett genusteoretiskt perspektiv.
– Vi vet från tidigare studie och Karin Rödings rapport om misskötsamhet vid Umeå universitet att det finns stora problem med hur ärenden hanteras när det finns misstankar om exempelvis sexuella trakasserier. Den här studien undersöker förekomsten av både sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet – där mobbing, nätmobbning, kränkande särbehandling, ohövligt beteende, våld och hot om våld ingår – samt vilken betydelse detta har för arbetsmiljö och hälsa, säger Britt-Inger Keisu.
Från och med den 20 maj finns såväl den nationella rapporten över högskolesektorn som rapporten med fokus på Umeå universitet publicerade.
Enkätstudie om: Genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier i svensk högskolesektor
Sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet – en studie bland anställda och studenter vid Umeå universitet.
Översättning av den Umeåbaserade rapporten pågår och väntas vara tillgänglig inom kort.
Umeå universitet följer det nationella mönstret över vilka grupper som är mest utsatta.
Men enkätstudien presenterar många olika siffror och det blir tydligt att svaren blir olika beroende på hur frågan ställs. På en direkt fråga om respondenten blivit utsatt för icke önskvärd sexuell uppmärksamhet på sitt arbete eller sin studieplats så rapporterar totalt 2,2 procent av de anställda och 6,4 procent av studenterna vid Umeå universitet att de blivit utsatta (nationella siffror är 2,0 respektive 5 procent).
Nils Eriksson, utbildningsledare vid kansliet för samhällsvetenskapliga fakulteten.
BildMattias Pettersson– Tillsammans med att få personer gör formella anmälningar kan det uppfattas som låga tal som därför kan vara lätta att avfärda som icke- eller sällanfrågor, menar Britt-Inger Keisu.
Men när sexuella trakasserier i stället bryts ner i frågor om konkreta situationer och handlingar – som blickar, kommentarer, kränkningar på nätet, tafsande, etcetera – stiger siffrorna betydligt. Uppemot 51 procent av de anställda kvinnorna vid Umeå universitet svarade ja på frågan om de någon gång utsatts för minst en av de uppräknade situationerna, medan 29 procent av männen har blivit utsatta.
I jämförelse med högskolesektorn som helhet är nivåerna för anställda kvinnor vid Umeå universitet 8 procentenheter högre.
Varför ser det ut så?
– Jag vet inte. Jag kan inte svara på varför Umeå sticker ut bland de anställda kvinnorna, men det är väldigt allvarligt, inte bara att det är högre, det är allvarligt överhuvudtaget. I den här rapporteringen får man komma ihåg att utsattheten både varierar i omfattning och i svårighet, att den ibland består av kombinationer av flera ovälkomna eller obehagliga handlingar men att sifforna även döljer erfarenheter av frekvent utsatthet och en ohållbar arbets-eller studiesituation för vissa personer, säger Britt-Inger Keisu.
Bland anställda män i Umeå är däremot nivån 2 procentenheter lägre i en nationell jämförelse.
Även studenter visar på lägre siffror i en jämförelse – 31 procent för kvinnliga Umeåstudenter jämfört med 40 procent bland kvinnor i högskolesektorn som helhet och 14 procent för manliga Umeåstudenter, jämfört 31 procent bland männen i högskolesektorn som helhet.
(Se rapporterna för fler resultat och jämförelser)
Britt-Inger Keisu, docent i sociologi samt föreståndare för Umeå Centrum för genusstudier, UCGS, har analyserat resultaten för Umeå universitet ur ett genusteoretiskt perspektiv.
BildMattias PetterssonFörhoppningen är att statistiken som både den nationella studien och Umeåstudien presenterar ska kunna ligga till grund för arbete för en tryggare studie- och arbetsplats fri från sexuella trakasserier, samt utgöra en grund för framtida forskning och uppföljningsstudier.
Vi tycker att man måste uppmärksamma och åtgärda den här sexismen och det maktmissbruk som det handlar om.
Genom de analyser som gjorts i Umeåstudien har forskarna sett en del tendenser.
Något som Britt-Inger Keisu särskilt vill belysa är att sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet riskerar att normaliseras inom akademin.
– Vi ser ett tydligt mönster av en könsskillnad där kvinnor betydligt oftare än män är utsatta på alla de uppmätta områdena. Vi tycker att man måste uppmärksamma och åtgärda den här sexismen och det maktmissbruk som det handlar om. Vi tänker vanligtvis inte på att den sker för den har blivit normaliserad och döljs i de vardagliga processerna. Men de fortsätter år efter år och på så sätt återskapar de hierarkier och maktojämlikheter som finns i akademin, säger Britt-Inger Keisu.
Studien visar också att de som rapporterar sexuella trakasserier eller annan genusbaserad utsatthet även rapporterar att de har en sämre psykosocial och organisatorisk arbetsmiljö samt upplever högre grad av stress och utmattning. De rapporterar också oftare sin hälsa som låg.
– Om vi skulle bryta den här reproduktionen av ojämlikhet skulle vi ha en bättre verksamhet med högre kvalitet i arbetet och studierna också, det är jag helt övertygad om. Om utsattheten påverkar såväl arbetsmiljön som hälsan är det klart att man inte kan göra ett lika bra jobb, säger Britt-Inger Keisu.
Det finns få tidigare studier som kopplat samman sexuella trakasserier med så många olika former av genusbaserad utsatthet och med arbetsmiljö.
– Detta är rätt unikt och studien är ett viktigt kunskapsbidrag till det här fältet.
Britt-Inger Keisu tror att en del av lösningen ligger i att betona ansvaret för arbetsmiljön på fler nivåer i organisationen.
– Det är väldigt lätt att rikta blicken uppåt och se att universitetsledningen hanterar frågan fel, vilket man bör göra, men vi har även ett gemensamt ansvar på institution- och enhetsnivå, säger hon och önskar mer stöd och utbildning till funktioner som har arbetsmiljöansvar.
Hon menar att det också finns utmaningar i den akademiska organisationsstrukturen där prefekter har arbetsmiljöansvar men samtidigt kan ha svårt att få insyn i exempelvis olika forskargrupper, där det finns ledare som inte har uttalat eller formellt ansvar för arbetsmiljö.
– Även om det är prefekter som är ansvariga för arbetsmiljön har alla medarbetare också ansvar för att bete sig väl mot varandra.
Om vi tar vara på energin som finns i kritiken och tillsammans skapar förändringen kan vi bli det här goda exemplet på en jämlik akademi med en välfungerande meritokratisk kultur.
Britt-Inger Keisu brukar föreläsa på arbetsplatser om exempelvis ledarskap, jämställdhet/jämlikhet och organisationsförändring, och då efterfrågas ofta goda exempel. Men inom det kritiska forskningsfältet kan det vara svårt att finna och presentera några sådana.
– Jag tycker att Umeå universitet ska bli det goda exemplet och jag tycker att det finns tecken på att vi kan bli det. Dels visar ledningen mod och engagemang genom att tillsätta utredningar och ta det på allvar, som de säger och så här långt visar i handling, dels en tydlig vilja som kommer underifrån från medarbetarna. Om vi tar vara på energin som finns i kritiken och tillsammans skapar förändringen kan vi bli det här goda exemplet på en jämlik akademi med en välfungerande meritokratisk kultur, säger hon, men betonar att det nu behövs verkstad utifrån de här rapporterna.
– De får inte bli en hyllvärmare, att man nöjer sig med att ha sett att det fanns förekomst och sedan fortsätter som förut. Nu krävs handling.
Universitetsledningen har under året prioriterat arbetet för en tryggare studie- och arbetsplats, med ett särskilt fokus på frågor som rör sexuella trakasserier. Beställningen av denna analys är en del i den prioriteringen. En rad åtgärder har identifierats hittills, vissa har redan påbörjats, andra är på gång. Det finns bland annat en plan att utveckla stödfunktioner i arbetsmiljöfrågor för chefer, prefekter, institutioner och fakulteter, något som efterfrågas i den här rapportens analys.
Vi är övertygade om att jämställdhet är en kvalitetsfaktor såväl som en arbetsmiljöfråga.
Men analysen sätter även ljus på fler aspekter som ledningen ser som viktiga att ha med i arbetet framöver.
– Rapporten ger oss ett bra underlag till hur vi kan vidareutveckla vårt värdegrundsarbete, så att vi kommer åt också mera subtila uttryck för ojämställdhet och utsatthet, säger Hans Adolfsson, rektor vid Umeå universitet, och fortsätter:
– Det är förstås positivt att vi ser låga svarssiffror på frågan om hur många som utsatts för icke önskvärd sexuell uppmärksamhet, men den vardagliga utsattheten får betydligt högre siffror. Det är väldigt värdefullt att vi får en tydlig bild av hur en mindre uppenbar genusbaserad utsatthet tar sig till uttryck vid vårt universitet. Då kan vi vidta rätt åtgärder och bryta sådant som reproducerar ojämlikhet och påverkar arbetsmiljön negativt. Vi är övertygade om att jämställdhet är en kvalitetsfaktor såväl som en arbetsmiljöfråga, säger han.
