Orädd och banbrytande miljöekonom

Vi är ju ändå forskare inom samhällsvetenskap, jag tycker inte att det är så mycket begärt att vår forskning också ska ha en förankring i just samhället.

33 år efter att han disputerade i skogsekonomi vid SLU gör Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan, sig nu redo för att gå i pension. Tidigt insåg han att ekonomer, som han själv, hade en viktig uppgift i att förstå mer om vilken koppling ekonomin har till miljö, klimat och naturresurser. Hur man kan kombinera en välmående samhällsekonomi med en hållbar miljö? Tillsammans med sin vän och kollega Bengt Kriström satte Runar därför ihop en av Sveriges första kurser i miljöekonomi i mitten av 1990-talet.

– När vi skulle börja undervisa insåg vi att det inte fanns någon riktigt bra kurslitteratur på svenska om miljöekonomi. Ämnet var så nytt att det ibland inte ens fanns några bra svenska begrepp. Materialet vi hade var oftast på engelska och skrivet ur en amerikansk kontext. Det saknades ett material som relaterade till svenska miljöproblem. Lösningen blev att jag och Bengt skrev en egen lärobok i ämnet: ”Miljöekonomi” som kom ut 1998. Boken fick stor spridning och gavs ut i en andra upplaga 2012, och används som lärobok än idag.

1995 tog Runar Brännlund tjänstledigt från universitetet för att jobba vid finansdepartementet som huvudsekreterare i den dåvarande skatteväxlingskommittén.

– Under arbetet som huvudsekreterare fick jag komma ut i en annan verklighet än den på universitetet och det var otroligt nyttigt. I kommittén satt en rad viktiga politiker, till exempel Bo Lundgren (som skulle bli Moderaternas partiledare), före detta finansministern Anne Wibble, Lennart Daléus (som skulle bli partiledare för Centerpartiet) med flera. Jag fick lära mig mycket om hur beslutsfattare såg på frågorna som vi forskare undersökte och fick ett ännu större intresse för att faktiskt nå ut med min forskning.

Verklighetsförankring ger bättre forskning

Under sin karriär har Runar Brännlund sen också varit en forskare som har synts i offentligheten. Han har oftast svarat ja till förfrågningar från journalister, och han har aktivt deltagit i samhällsdebatten via exempelvis debattartiklar i dagspress. Han menar att forskare har en skyldighet att dela med sig av sin kunskap till en bredare allmänhet.

– Jag ser mycket som sägs i media som helt enkelt är fel - det finns en avsaknad av fakta i dagens offentliga debatt. I många fall sitter vi forskare faktiskt inne på relevant fakta och då tycker jag att vi bör uttala oss. Det är forskarens uppgift, samhället har bekostat våra studier och betalar vår lön och då kan vi inte hålla på vår kunskap. Men det är få forskare som är ute i debatten idag och jag kan förstå det. Det tar tid och energi och rent meriteringsmässigt får man inget för det. Det har blivit ett sådant enormt fokus på publiceringar och bibliometri inom akademin och det tycker jag är ett problem. Det finns otroligt små incitament för forskare att göra något utöver sin finansierings- och publiceringsstrategi. Detta har verkligen förändrats under min karriär, publiceringshetsen fanns inte alls på samma sätt för 20 år sedan.

Jag ser mycket som sägs i media som helt enkelt är fel - det finns en avsaknad av fakta i dagens offentliga debatt. I många fall sitter vi forskare faktiskt inne på relevant fakta och då tycker jag att vi bör uttala oss.

Runar Brännlund menar att hans deltagande i samhällsdebatten också har höjt kvalitén på hans forskning.

– Jag får ofta återkoppling från både beslutsfattare och privatpersoner när jag har skrivit en debattartikel eller deltagit i media. Den återkopplingen gör att jag bättre förstår konsekvenserna av de problem jag studerar och gör att jag kan formulera mer relevanta och verklighetsförankrade frågor till min nästa studie. Jag är chefredaktör för tidskriften Journal of Forest Economics, och jag refuserar ofta uppsatser för att man inte förstår problemet som ska beforskas. Det finns otroligt mycket forskning och det är svårt att komma på en originell idé, men just därför borde forskare våga sig ut i samhället och se vilka problem som finns. Vi är ju ändå forskare inom samhällsvetenskap, jag tycker inte att det är så mycket begärt att vår forskning också ska ha en förankring i just samhället.

Forskning om ekonomi och klimatmål

Tillsammans med Bengt Kriström grundade Runar Brännlund 2009 Centre for Environmental and Resource Economics (CERE). Forskningscentret har idag ett 30-tal anknutna forskare och stark forskning inom bland annat energiekonomi och naturresursekonomi.

– Vi var forskare inom skogsekonomi vid SLU och nationalekonomi vid Umeå universitet som redan hade många nära samarbeten, och vi tyckte att vi kunde vinna mycket på att utnyttja denna forskningsmiljö mer. Vi hade en tydlig idé och vision om hur vi skulle kunna slå samman våra nätverk och bilda en internationellt framgångsrik forskningsmiljö, och det har vi lyckats med. Vid CERE sysslar vi framför allt med tillämpad forskning, mer tillämpad än vad nationalekonomi annars ibland är. Vi vill undersöka problem som människor ställs inför i den riktiga världen, till exempel hur ska man politiskt och som konsument hantera elmarknaden? Vilka ekonomiska reformer kan få oss att nå klimatmålen? 

Vi vill undersöka problem som människor ställs inför i den riktiga världen, till exempel hur ska man politiskt och som konsument hantera elmarknaden? Vilka ekonomiska reformer kan få oss att nå klimatmålen? 

Runar Brännlund berättar att det ofta har varit en utmaning att leda ett forskningscentrum hemmahörande vid två universitet, SLU och Umeå universitet.

– Med CERE så har vi behövt möta krav från två olika byråkratiska system vid två olika universitet. För att inte hämmas totalt av det har vi behövt köra på och hantera problem som uppstår eftersom. Vi visste att vi hade en stark forskningsmiljö med en efterfrågad profil, det hade varit fel av oss att låta oss stoppas av byråkratin. Det är också mitt råd till någon som står inför att bygga upp en forskningsmiljö – våga köra! Har du en bra idé så bär det, försök att inte fastna i byråkrati som hindrar dig.

I Karl-Gustaf Löfgrens anda

I sitt sätt att leda CERE och andra forskningsprojekt har Runar Brännlunds stora förebild varit hans mentor Karl-Gustaf Löfgren, numera pensionerad professor i nationalekonomi vid Umeå universitet.

– ”Kalle” hade mycket av det jag tycker är allra viktigast hos en forskningsledare, utan honom hade jag inte varit där jag är idag. Dels hade han en otrolig förmåga att entusiasmera och smitta andra med sin egen nyfikenhet. Dels hade han själv en vetenskaplig tyngd – jag tror att man måste ha ett stabilt vetenskapligt fundament för att kunna leda andra. Han bemötte också alla med samma respekt, och i den andan har vi som sysslar med miljöekonomi i över 25 år arrangerat en årlig konferens på Ulvön ”Ulvön Environmental Economics Conference”. Vi har alltid bjudit in några av de allra främsta internationella forskarna som keynotes. Ett år hade vi Elinor Ostrom, som tilldelades nobelpriset i ekonomi 2009, och andra år har vi haft forskare som ligger just under nobelprisnivå. Det är viktigt för yngre forskare att få se att även dessa toppnamn är vanliga människor som man kan prata med och inspireras av, och konferensen är en möjlighet för de yngre att själva bygga upp sina nätverk.

Efter sin pensionering kommer Runar Brännlund vara kvar vid universitetet som emeritus, men det är inte hans enda planer.

– Jag har ett uppdrag som lärare och gästforskare vid universitetet i Las Palmas på Grand Canaria som jag har tänkt fortsätta med. Jag har också några andra mindre uppdrag, till exempel rapporter till myndigheter som jag ska skriva. Utöver det så håller jag också på med fiske och älgjakt, och jag har två stugor - en vid havet och en i Sorsele, där jag kommer ifrån. Så jag är säker på att jag inte kommer att ha några problem att sysselsätta mig.