Efterlängtad premiärtur på forskningsfartyget KBV 181

Känslan när vi nu lämnar Holmsund och sätter kurs sydvart är nästan euforisk -  blandad med lätt panik. Har vi med oss allt? Fungerar allt? Är allt klart? Nja, inte riktigt. Provtagningssystemet är till exempel inte installerat än. Vi måste därför ta prover i vår provtagningscontainer även under denna expedition, något som vi sett fram emot att få slippa.

Instrument och utrustning börjar vara på plats i det som kallas torrlabbet. Laboratorierna har nu byggts in i fartyget, vilket innebär stora, ljusa och varma arbetsutrymmen. Kan man ha det bättre?

BildAnna Palmbo-Bergman

Äntligen på väg

"Vi" är en grupp av marinbiologer och kemister vid Umeå marina forskningscentrum som har detta med miljöövervakning som vårt dagliga arbete. Denna gång är det Anna Palmbo Bergman, Marléne Johansson och Martina Jeuthe som ska se till att mätningarna görs och prover samlas in för vidare analys.

Vi tillbringar första dagen med att ställa instrument på plats, packa upp och se till att allt är surrat. Vi pustar ut lite, det verkar faktiskt som om vi fått med oss allt. Torrlabbet är ljust, stort och fint. Och varmt. Vi behöver inte längre gå runt i underställ och mössa inomhus. Våtlabbet kommer också att bli toppen när nya CTD-systemet är på plats om några veckor.

Martina Jeuthe och Anna Palmbo Bergman från Umeå marina forskningscentrum får hjälp av Sammy Lindgren från Kustbevakningen med provtagningen, som fortfarande sker från en containern på däck.

BildMarlene Johansson

Första provtagningen blir i Gaviksfjärden på måndag kväll. Rutinen sitter i ryggraden: CTD, slang, vattenhämtare, håv. Vi gör all provtagning från containern. Håvningen av djurplankton skulle ha gjorts med fartygets kran, men vårt meterhjul (som fungerade klockrent när vi testade förra veckan…) vill inte riktigt samarbeta. Vilken tur för oss att fartygets besättning har några starka armar att låna ut för att lyfta tyngden över relingen. Vi upptäcker att vi har glömt siktskivan trots våra noggranna förberedelser. Men analyserna i labbet går bra, och någon form av lugn börjar äntligen infinna sig. 

Marléne Johansson förbereder provtagning genom att montera en flödesmätare på den håv som strax ska sänkas ner i vattnet för att fånga djurplankton.

BildMartina Jeuthe

Tisdagen fortsätter med tre provtagningar i Bottenhavet i soligt och vackert väder. Och tänk - kocken har bakat kakor! När vi anländer till Örefjärden på onsdag morgon kommer våra kollegor från Umeå marina forskningscentrum ut med en siktskiva, och därmed har vi allt vi behöver för att fortsätta provtagningen. 

Vi fortsätter nordvart. Det är fortfarande soligt och fint, men det blir kallare vindar ju längre norrut vi kommer. Vi avslutar dagen med utsjöstationen utanför Bjuröklubb. Trots lite småbråkiga instrument går vi fortfarande runt med leenden på läpparna. Vi är ju äntligen här, i vårt nya laboratorium på havet.

Martina Jeuthe och Anna Palmbo-Bergman inväntar att fartyget ska bryta isen fram till provtagningspunkten i Rånefjärden.

BildMarlene Johansson

Is i sikte

På torsdag morgon när vi vaknar skönjar vi nyis på vattnet. Fartyget har nått Bottenviken, och det blir fler isflak ju längre norrut vi kommer. När vi möter iskanten i Råneå har vi fortfarande en bit kvar till vår provpunkt. Ska fartyget kunna ta sig fram, eller behöver vi hjälp från svävaren i Luleå? Det går lite tungt i början, men sen blir isen tunnare, och fartyget tar sig fram till provpunkten  i Rånefjärden. Det slår oss plötsligt att vi aldrig har varit här med båt så tidigt som i april. Det får oss att fundera en stund över klimatförändringar och hur det påverkar havet och hela vår miljö. Men vi hinner inte fundera länge, för nu är det dags för provtagning igen.

Trötta men nöjda

Efter sista provtagningen vänder fartyget söderut, och når sin hemmahamn i Holmsund på fredag morgon. Det är dags för oss att än en gång tacka Kustbevakningens besättning för all hjälp under veckan, packa ihop våra saker och kliva iland.

När vi kör mot Umeå marina forskningscentrum med lastbilen full av vattenprover känner vi oss trötta men nöjda med vår premiärtur. Allt är inte på plats ännu, och det kommer att ta lite tid för oss att hitta rutinerna för att arbeta i de nya laboratorierna. Men vi är säkra på att det kommer att bli riktigt bra, och trivs redan i det som kommer att vara som vårt andra hem under många år framöver.