Värt att veta om: Stroke

Stroke är en allvarlig och akut sjukdom som behöver upptäckas och behandlas i tid. Per Wester, professor i medicin med inriktning mot kärlsjukdomar vid Umeå universitet, reder ut vad stroke är, hur man känner igen den och hur långt forskningen har kommit.

Vad är skillnaden mellan stroke, hjärnblödning och TIA?

Stroke är ett samlingsnamn för det som händer när blodflödet till en del av hjärnan plötsligt stryps. I cirka 85 procent av fallen beror det på en blodpropp – då talar vi om en hjärninfarkt. I de övriga 15 procenten har ett kärl brustit och blod läckt ut i eller runt hjärnvävnaden, det vi i dagligt tal kallar hjärnblödning. Symtomen kan vara likartade, men behandlingen är helt olika. Därför måste alla som misstänks ha drabbats snabbt till sjukhus för en datortomografi (skiktröntgen) av hjärnan, som visar vilken typ det rör sig om.

TIA (transitorisk ischemisk attack) brukar kallas "varningspropp". Det är samma typ av händelse som vid hjärninfarkt, men kroppen löser själv upp proppen, oftast inom en halvtimme och symtomen försvinner. TIA ska tas på yttersta allvar; en betydande andel av dem som haft en TIA får en fullbordad stroke kort därefter, och en utredning på strokeenhet behöver ske akut.

Vad händer i hjärnan vid en stroke?

När blodtillförseln till ett område av hjärnan upphör tar syret och näringen slut inom loppet av minuter. Närmare två miljoner nervceller dör för varje minut som behandlingen dröjer. Det är därför vi säger att TID-ÄR-HJÄRNA.

Vilka funktioner som påverkas beror på var i hjärnan skadan sitter. Talet sitter oftast i vänster hjärnhalva, kraften i ena kroppshalvan styrs från motsatta hjärnhalvan, och små områden i hjärnstammen kan ge stora konsekvenser. Det är därför symtombilden vid stroke kan se så olika ut från patient till patient. Från en hängande mungipa eller domning i ett ben till plötslig blindhet eller svår yrsel.

Runt det område som dör direkt finns vanligen en zon av celler som lider men ännu inte är förlorade. Den zonen kan räddas om blodflödet återställs snabbt och det är där akutbehandlingen kommer in.

Vilka tidiga symtom är allra viktigast att känna igen och varför är tiden så avgörande?

De vanligaste symtomen kan man komma ihåg med hjälp av AKUT-testet:

Lånad bild som visar Strokeförbundets AKUT-test

BildKarl Modén

AKUT-testet har en träffsäkerhet kring 80 procent och är ett bra första instrument både för allmänhet och vårdpersonal. En viktig sak att känna till är att den drabbade själv ofta inte uppfattar att något är fel. Det är nästan alltid en närstående eller förbipasserande som måste reagera. Tveka aldrig: det är bättre att larma i onödan än att vänta.

Tidsaspekten är avgörande därför att alla effektiva akutbehandlingar har strikta tidsfönster. Ju tidigare proppen löses upp eller dras ut, desto mer hjärnvävnad räddas, och desto bättre blir slutresultatet.

Vilka framsteg har gjorts inom forskningen de senaste åren?

Stroke har på 30 år gått från en närmast obehandlingsbar sjukdom där personalen ofta hade en uppgiven inställning, till ett område med en bred och aktiv behandlingsarsenal. När man tar i beräknande att befolkningen blivit större och äldre har både insjuknandet och dödligheten i stroke halverats sedan början av 2000-talet. Det är en av medicinens mer underrapporterade framgångssagor.

De största kliniska genombrotten gäller två behandlingar vid hjärninfarkt:

• Trombolys:  En propplösande medicin som sprutas in i blodet intravenöst. Den ges på alla sjukhus som tar hand om strokepatienter.

• Trombektomi: En kateterburen behandling där en specialistläkare via en pulsåder i ljumsken för upp ett tunt instrument ända till hjärnan och drar ut proppen mekaniskt. Den används vid de större propparna och görs på särskilda trombektomicenter, varav Norrlands universitetssjukhus är ett. Härifrån servas hela norra sjukvårdsregionen som upptar hälften av Sveriges yta. På grund av avstånden flyger specialistläkare till en förberedd patient i Sundsvall, i stället för tvärtom – ett koncept som preliminärt visat sig fungera mycket väl.

Vid hjärnblödning är aggressiv blodtryckssänkning den nya hörnstenen i akutbehandlingen - något som just nu införs i Sverige och i flera andra länder.

En lika central pusselbit är strokeenheten – en specialavdelning där personalen är utbildad just i stroke. Patienter som vårdas på en strokeenhet får tidig mobilisering, systematisk utredning och tät övervakning, och har bättre överlevnad och funktion än de som vårdas på en vanlig avdelning.

Till sist vet vi att den som haft en stroke eller TIA har en tydligt ökad risk att insjukna på nytt. Förebyggande insatser – livsstilsåtgärder, blodförtunning, blodtryckssänkning, blodfettsbehandling och i vissa fall halvakut kirurgi vid förträngda halskärl – är minst lika viktiga som det akuta omhändertagandet.

Hur ser forskningen vid Umeå universitet ut och vad är på gång hos oss?

Forskning och utbildning kring stroke och kärlsjukdomar har en lång tradition i Umeå, både i kliniska studier, prevention och registerbaserad forskning. Några exempel på vad som pågår nu:

• Nationell strokekompetensutbildning – en webbaserad utbildning som leds från Umeå och riktar sig till all personal i landet som arbetar med strokepatienter.

• VIPVIZA – en stor primärpreventionsstudie där medelålders friska personer får se sin egen åderförkalkning på bild i kombination med motiverande samtal. Resultaten visar förbättra riskprofil och bättre följsamhet till insatta mediciner. I kommande uppföljning studerar vi om denna behandling innebär minskad risk för hjärtinfarkt och stroke.

• Strokerehabkompassen: En nationell multicenterstudie ledd från Umeå universitet där ett digitalt uppföljningsverktyg testas för att skräddarsy rehabiliteringen efter stroke.

• DESIRE: En nationell randomiserad studie av sväljträning för strokepatienter med sväljsvårigheter (dysfagi) – en mycket vanlig och underbehandlad komplikation.

• Hjärntrötthet efter stroke: En studie där intensiv fysisk träning i hemmet testas mot så kallad post-stroke fatigue. De nyligen publicerade resultaten är de första som visar tydlig effekt mot detta vanliga, och ofta osynliga, problem efter stroke.

• AF SPICE: En nationell randomiserad studie som leds gemensamt från Karolinska Institutet Danderyds sjukhus och Umeå universitet. Bakgrunden är att en betydande andel av dem som drabbats av stroke eller TIA bär på ett tidigare oupptäckt förmaksflimmer – en hjärtrytmrubbning som mångdubblar strokerisken men som ofta är helt symtomfri. Studien undersöker om förlängd EKG-screening efter en stroke eller TIA, följt av blodförtunnande behandling till dem där flimmer påvisas, kan minska risken för att insjukna på nytt i stroke eller att dö.

• Medfödda hjärtfel och stroke: Tack vare moderna behandlingsmetoder lever personer med medfödda hjärtfel idag i regel ett helt vanligt liv, en stor förändring jämfört med för bara några decennier sedan. Det finns dock tecken på att den här gruppen kan ha en ökad risk att drabbas av stroke senare i livet. I Umeå pågår nu kartläggning av hur stor den risken är, varför den uppstår och vilka som behöver särskild uppföljning.

• Karotiskirurgi och tillslutning av öppetstående foramen ovale (PFO): Två kirurgiska åtgärder som i utvalda fall kan minska risken för en ny stroke. Karotiskirurgi innebär att man rensar bort åderförkalkning i halsens stora pulsådror när dessa börjat strypa blodflödet till hjärnan. Foramen ovale är en liten öppning mellan hjärtats förmak som finns hos alla foster men som hos cirka var fjärde vuxen aldrig sluts ordentligt. Hos yngre patienter med stroke utan annan tydlig orsak kan en blodpropp ha passerat genom denna öppning från ben- eller bäckenvener till hjärnan, och en kateterburen tillslutning kan då vara aktuell. Vid Umeå universitet studeras hur dessa två ingrepp på bästa sätt används för rätt patient, vid rätt tid.

Utöver det finns en lång tradition av registerbaserad forskning på stroke och hjärt-kärlsjukdomar i Umeå genom de stora befolkningsstudierna MONICA, NSHDS, VIPVIZA och SCAPIS, vilket gör det möjligt att följa kärlhälsa i ett livsperspektiv.