”Vi behöver forskning på de svåraste patienterna”

Deep brain stimulation, förkortat DBS, innebär att specifika områden i hjärnan stimuleras med hjälp av elektriska impulser. Impulserna kommer från en liten elektrod som opereras in i hjärnan och kopplas till en hjärnpacemaker nedanför nyckelbenet. Det används bland annat för att behandla rörelsestörningar som Parkinsons sjukdom. Tillsammans med sin kollega Matilda Naesström arbetar Viktoria Johansson med ett forskningsprojekt som handlar om huruvida DBS kan vara effektivt även vid psykiatriska sjukdomar som till exempel tvångssyndrom.

– Vår teori är att elektriska impulser kan hämma aktivitet i en del av hjärnan som är inblandad när man känner stark ångest. Då kan det bli enklare att stå emot tvångstankar och tvångshandlingar, förklarar Viktoria Johansson.

– Tidigare forskning har visat på viss effekt, men vi vet fortfarande för lite för att kunna rekommendera den här behandlingen till vissa patientgrupper. Umeå universitet ligger verkligen i framkant när det gäller DBS-forskning, så jag är väldigt glad över att få vara en del av det här forskningsprojektet.

Viktigt att studera behandling vid samsjuklighet

Viktoria Johansson började sin karriär i Stockholm, där hon utbildade sig till specialistläkare i psykiatri vid St Görans sjukhus.

– Psykiatri är mycket intressant. Patienterna kan ha väldigt olika grad av besvär, från milda till svåra symtom som hämmar patientens liv väldigt mycket, berättar hon.

Både på kliniken och i sin forskning möter hon patienter med flera diagnoser som kan påverka varandra. Hon har tidigare arbetat med studier inom epidemiologisk psykiatri om samsjuklighet, och även om hur användning av läkemedel ser ut beroende på om man har autism eller adhd.

– I ett av projekten ville vi med hjälp av patientregister studera om personer som var diagnostiserade med både autism och adhd ordinerades andra adhd-läkemedel eller annorlunda doser jämfört med patienter som "bara" var diagnostiserade med adhd. Här såg vi vissa skillnader, även om de var relativt små, berättar hon.

– Ofta när man gör till exempel läkemedelsstudier är det på personer som har minimalt med samsjuklighet – man väljer bort patienter som har en väldigt komplex sjukdomsbild. Men man behöver också forskning på de svåraste patienterna, för de får ju samma behandlingar och läkemedel som alla andra patienter. Att studera läkemedelsanvändningen via register blir då en möjlighet att studera långtidseffekter, förklarar Viktoria Johansson.

Forskningen ger svar på kliniska frågor

Forskarkarriären inleddes vid Karolinska institutet där hon disputerade 2015. Avhandlingen byggde på analyser av biologiska markörer i ryggmärgsvätska vid schizofreni och/eller bipolär sjukdom hos tvillingpar. Till Umeå kom hon 2022 efter rekommendation från en kollega.

– Här var det enklare att fortsätta med forskning och undervisning än i Stockholm, och jag ville verkligen undervisa och utvecklas som lärare. Och vi är en väldigt bra grupp här i Umeå som forskar och undervisar tillsammans, säger hon.

Framöver väntar fortsatt arbete med DBS-projektet, både när det gäller att se om behandlingen ger resultat för patienterna och om det går att samarbeta med den prekliniska sidan.

– När man forskar prekliniskt skulle man till exempel kunna titta på vilka effekter DBS ger hos djur. Hur förändras cellerna i hjärnan över tid? Fungerar DBS bara medan man stimulerar eller kan det finnas bestående effekter? Jag tycker forskningen är spännande – man funderar ofta på olika saker när man arbetar kliniskt, men forskar man så kan man faktiskt besvara frågorna som dyker upp, säger Viktoria Johansson.