Närheten och språket lockade till studier i Umeå

Johannes Stenbäck gjorde som sin pappa, sökte sig till Sverige för studier. Han läser till civilingenjör i teknisk fysik.

FotoAnna-Lena LIndskog

– För mig som läser teknisk fysik hade alternativet varit att studera i Helsingfors, men jag är inte så stark i finskan eftersom det inte är mitt modersmål, så det kändes faktiskt lättare att läsa i Umeå, säger han. Umeå är lagom långt hemifrån, det spelade också in. Min pappa studerade i Stockholm och mamma har jobbat där, så det kändes liksom naturligt att följa i deras fotspår och läsa i Sverige.

Fristående kurser i Finland

Johannes Stenbäck har alltid varit intresserad av naturvetenskapliga ämnen. På gymnasiet valde han att läsa fysik, kemi och matematik. Gymnasiet i Finland har inte utbildningsprogram på samma sätt som i Sverige. I stället väljer man fristående kurser i de ämnen man vill inrikta sig på.

Har du haft bra lärare i de naturvetenskapliga ämnena?
– Ja, ytterst bra. Min gymnasieskola var nog väldigt bra, det förstår jag när jag jämför med vad andra berättar om sina skolor.

Efter gymnasiet gjorde Johannes militärtjänst i nio månader. Därefter sökte han och kom in på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik vid Umeå universitet.

Innebär det några praktiska problem att flytta inom Norden för att plugga?
– Lite strul är det nog i början. Innan man flyttar vet man inte riktigt vad som behöver fixas. Viktigast är att skicka in personbevis till Skatteverket, så att man får ett svenskt personnummer. Annars är det svårt att fixa det andra, till exempel bankkonto och försäkring. Och så måste man förstås skicka in alla papper till Folkpensionsanstalten i Finland, det är de som betalar studiestödet.

Du får alltså studiemedel från Finland?
– Ja och det är lite generösare än i Sverige. Jag har klarat mig utan studielån hittills. Man får ett bidrag på cirka 4 000 kronor i månaden och med sommarjobb och stöttande föräldrar i bakgrunden har det räckt.

Hur ofta åker du hem?
– I höst har jag åkt hem lite oftare för att öva tillsammans med min á capella-grupp från gymnasiet. Annars brukar vi åka hem en gång per termin förutom jul- och sommarloven.

Hur fungerar färjeförbindelserna?
– Jag tycker det fungerar bra nu med den nya båten och att det finns bussförbindelser från hamnen, så att man slipper ta taxi.

Hur trivs du på utbildningen?
– Jag trivs väldigt bra, jag har inget negativt att säga alls. Ibland är det mycket att göra, men det är så det ska vara.

Vilka kurser och moment har varit mest intressanta hittills?
– Det var roligt att få börja med fysiken efter första året då vi bara läste matte. Annars är allt intressant på sitt sätt. Efter jul får vi välja inriktning och då blir det mer programmering för min del. Jag tänker välja beräkningsfysik med inslag av mätteknik.

Har utbildningen motsvarat dina förväntningar?
– Jag minns knappt vad jag väntade mig, kanske har det varit lite mer att bita i än vad jag var beredd på i början. Det var ett rätt stort hopp jämfört med den arbetsmängd man hade på gymnasiet, men nu har man vant sig.

Vad vill du jobba med i framtiden?
– Jag vill ut som ingenjör på något företag, gärna med arbete i projekt av något slag. Att jobba med flygplanssimulatorer till exempel skulle vara spännande. Jag är flygintresserad och tog flygcertifikat på gymnasiet. Sedan dess har jag inte flugit, det är för dyrt, men det är något jag tänker göra igen när jag har ekonomin i skick och det vore roligt att få jobba med något inom det området.

Kommer du och din fru att flytta tillbaka till Finland efter examen?
– Det får vi se. Matilda blir klar ett och ett halvt år före mig, så det beror på vad hon hittar för arbete. Det vi tänker nu är att kanske åka till Norge och jobba ett år eller två, sedan resa lite och efter det att hitta någonstans att slå sig ned.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog