Hoppa direkt till innehållet
printicon

Jag kan få ett intressant jobb och ändå bo kvar

För 33-åriga Annelie Olsson var distansstudierna en förutsättning för att över huvud taget kunna läsa vidare. Att rycka upp familjen från Näsåker i Ångermanland skulle vara ett för stort projekt. Hon hoppas också på framtida jobb inom elkraftbranschen på hemmaplan.

– I första hand finns Vattenfall här i Näsåker. Jag har redan varit i kontakt med dem angående att göra examensarbete där. I Sollefteå finns både Svenska kraftnät, Eon och Statkraft.

Annelie Olsson har tidigare jobbat som buss- och taxichaufför, men började så smått fundera på att omskola sig till elektriker. Just det blev inte av, i stället ramlade hon på en annons om ett nytt högskoleingenjörsprogram i elkraftteknik som skulle starta vid Umeå universitet.

– Jag var på information om utbildningen och det kändes rätt, men jag saknade naturämnena i mina betyg, så då började jag läsa in dem på distans samtidigt som jag var föräldraledig.

Vad väckte ditt intresse för elkraftteknik?
– När jag kört buss och taxi har jag träffat på folk som jobbar åt Vattenfall och fått en positiv syn på branschen när de berättat om sina jobb. Det känns som att folk trivs där och det är en bransch under utveckling som kommer att finnas kvar och behövas där jag bor. Jag är inte beredd att flytta, så jag ser att jag kan få ett intressant jobb och ändå bo kvar.

Vilka kurser läser ni under utbildningen?
– Det är en bred utbildning, man blir inte proffs på en enda sak inom elkraft. De flesta kurser känns väldigt relevanta för jobbet och är upplagda på ett bra sätt, de bygger på varandra och man knyter liksom ihop säcken på slutet. Vi har bland annat kurser i elsäkerhet, drift och underhåll, elmaskiner, mätteknik, matematik, statistik och datakommunikation.

"Lägger upp studierna själv"

Högskoleingenjörsprogrammet i elkraftteknik är nätburet, studenterna pluggar hemifrån och träffas bara ett par gånger per termin för laborationer och grupparbeten.
– Det är det som är så skönt, man får lägga upp studierna som man vill och har sällan något inbokat. Det finns de i klassen som jobbar heltid och plugga samtidigt, men hur de får ihop det förstår jag inte. Jag skjutsar barnen till förskolan på morgonen, sedan pluggar jag och hämtar dem vid halv fyra och när de somnat på kvällen pluggar jag en stund igen.

Känns det inte ensamt att sitta hemma och läsa?
– Det trodde jag att det skulle vara, men vi hade en första träff i Jokkmokk och då lärde jag känna några klasskompisar som jag fortsatt hålla kontakt med. Vi har våra träffar och sedan har vi forum på nätet där vi kan ställa frågor som både lärare och kurskamrater kan svara på.

– Vi har en jättebra klass, jag skulle kunna kontakta vem som helst av dem om jag får problem med något. Samtidigt har jag min grupp och då tar hjälp av dem i första hand. Vi kan bolla saker fram och tillbaka, framförallt skriver vi till varandra på Facebook messenger. Ibland har vi inlämningsuppgifter som vi arbetar med tillsammans.

Hur håller du motivationen uppe?
– Det har varit så högt tempo att man varit tvungen att jobba på för att hinna med. Det är en stor motivation, att hänga med så att man inte måste ta igen kurser.

Hur funkar kontakten med lärarna när man läser på distans?
– Det är sällan jag mejlat någon lärare, oftast har vi öppna forum där hela klassen kan skriva och läsa, så man kollar alltid där först om någon har samma problem som en själv. Satt man i ett klassrum skulle man säkert fråga lärarna mycket mer, nu kämpar man på själv och i många fall tror jag man lär sig mer när man tar reda på saker själv.

Hur funkar det när ni har tentor?
– För mig funkar det så att jag åker till Sollefteå, jag bokar tid på ett lärcentrum och sitter där och gör tentan. De som bor på större orter kan faktiskt ha lite svårare att hitta någonstans nära att skriva tentorna. Nyss hade vi vår första hemtenta och på några kurser har de delat upp momenten, så att man gjort en "dugga" (delprov) hemma vid datorn för varje moment.

Jobbar du något vid sidan av studierna?
– Jag är deltidsbrandman och det kräver förstås sina timmar också, men då har jag städhjälp hemma i stället.

Trivs på hemorten

Annelie Olsson är uppvuxen i Näsåker och trivs bra på orten. Naturen är nära och samhället är lagom stort, cirka 1 000 invånare. Hon gillar att ha nära till det mesta, som förskola, butik och simhall. Efter examen hoppas hon därför få jobb i närheten också, gärna med elsäkerhetsfrågor, ett område hon blivit intresserad av genom uppdraget som deltidsbrandman.

Är det lätt eller svårt att få jobb inom elkraftbranschen?
– Det ska vara lätt, det är många i branschen som går i pension och drömläget vore att i början få jobba parallellt med någon som har mycket kunskap innan den slutar. Alla som går i pension ersätts säkert inte, men jag tror det finns en god arbetsmarknad ändå.

Vad skulle du säga till en kompis som funderade på den här utbildningen? Vad ska man vara beredd på?
– Det som gjort att folk hoppat av är att de försökt jobba samtidigt. De flesta fixar inte det för det är en så pass tuff utbildning. Man behöver lägga ned motsvarande en heltid för att hänga med. Men det är en bra utbildning och bra lärare.

Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i elkraftteknik

Namn
Annelie Olsson
Varifrån kommer du?
Näsåker, drygt tre mil från Sollefteå.
Var bor du?
I hus i Näsåker
Fritidsintressen
Umgås med familj och vänner, styrke- och konditionstränar.