Barns produktion av (nya) ordbildningar ur ett semantiskt perspektiv är något som särskilt intresserar Maria Rosenberg. Sammansatta ord är ett språkligt mönster för att kombinera begrepp. I denna process samspelar olika kognitiva processer. Sammansättningsmönster dyker upp tidigt i barns språkutveckling – redan i tvåårsåldern skapar barn spontant nya sammansatta ord. Nya sammansättningar har till funktion att beskriva eller namnge olika föremål eller företeelser. Genom att studera t.ex. barns ordbildningar får vi en inblick i deras konceptuella utveckling, vad gäller bl. a. kunskap om abstrakta begrepp, kategorisering och semantiska relationer.
Från väder till klimat
Inom ramen för sin anställning arbetar Kristina Persson med ett projekt om språket som resurs i barns meningsskapande om naturens abstrakta processer. I fokus står hur barn utvecklar kunskap med hjälp av begrepp – om barnets väg från den konkreta erfarenheten av naturen till att kunna använda språket för att representera kunskap om naturens abstrakta processer.
I en ansats undersöker hon rekontextualisering av abstrakta begrepp om naturens cykliska processer i faktatexter om natur och miljö för barn i förskoleåldern och de tidiga skolåren. Det handlar alltså om hur texter med innehåll från en vetenskaplig diskurs på olika sätt anpassas för en ung målgrupp. Hon är särskilt intresserad av betydelserelationer mellan ord och mellan ord och bild och av verbalt bildspråk som jämförande strategi. Den teoretiska ramen är diskursorienterad metaforteori, dialogteori och multimodalitet.
