Hoppa direkt till innehållet
printicon

Arbetare med medicinska implantat - vägledning vid återgång i miljöer som innebär exponering för elektromagnetiska fält

Forskningsprojekt Studien sammanfattar kunskapläget vad gäller störningsnivåer av elektromagetiska fält för olika medicinska implantat samt vid vilka typer av arbetsplatser som störningar kan förekomma.

Huvudsyftet med denna rapport är att sammanfatta kunskapsläget vad gäller vid vilka nivåer av elektromagnetiska fält som påverkan på olika medicinska implantat kan ske, samt vid vilka arbetsplatser som detta kan förekomma. Dokumentet kan bilda underlag för vägledning att användas inom sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling och företagshälsovård vid patientens rehabilitering och återgång till arbete.

Projektöversikt

Projektperiod

2008-06-01 2009-05-31

Finansiering

Finansår , 2008, 2009

huvudman: Yrkes och miljömed., finansiar: AFA, y2008: 280, y2009: 270,

Forskningsämne

Folkhälsovetenskap och hälsovetenskap

Projektbeskrivning

Det är idag allt vanligare att personer bär på inopererade implantat. Dessa kan antingen vara passiva, t.ex. höft- och knäproteser, eller aktiva som pacemaker och insulinpumpar. Exempelvis inopereras årligen i världen en kvarts miljon pacemakers. Implantaten sätts ofta in i patienter i arbetsför ålder som sedan återgår till arbetet efter en allvarlig olycka eller sjukdom. Detta är normalt inget problem. I vissa yrken kan dock återgången till arbetet kompliceras av den miljö som arbetaren vistas i. Exponering för elektromagnetiska fält, från statiska fält och upp till och med mikrovågsområdet kan påverka såväl aktiva som passiva implantat.

De oönskade interaktioner som kan uppstå är exempelvis:

elektromagnetisk interferens som orsakar felfunktion hos implantatet;
fysisk förskjutning av metalliska implantat i statiska fält;
elektrostimulering av närliggande nerver och muskler vid fält upp till frekvensen 10 MHz;
upphettning av närliggande vävnad av lågfrekventa magnetfält och radiofrekventa fält.

Arbetsgivaren är skyldig att svara för de rehabilitetsåtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Anpassning av arbetsplatsen är ett sådant exempel.
De gränsvärden för elektromagnetiska fält som finns är satta för att skydda mot akuta hälsoeffekter, och ett uppfyllande av gränsvärdena ger inga garantier för att medicinska implantat inte påverkas. I det nya EU-direktivet (2004/40/EG) om yrkesmässig exponering för elektromagnetiska fält, som ska vara implementerat senast år 2012 i samtliga medlemsländer, framhålls att frågan om implantat skall tas med i arbetsgivarens riskbedömning av arbetsplatsen. I direktivet påpekas att gräns- och insatsvärdena för exponering bör ge en hög skyddsnivå när det gäller den hälsopåverkan som kan ske vid exponering för elektromagnetiska fält, men att detta nödvändigtvis inte medför att interferensproblem med eller funktionsstörningar i medicinsk utrustning, exempelvis proteser av metall, pacemaker, defibrillatorer, hörselimplantat och andra implantat, kan undvikas. Interferensproblem med i synnerhet pacemaker kan uppstå vid nivåer som ligger under insatsvärdena och bör därför bli föremål för lämpliga säkerhets- och skyddsåtgärder.

Om vi antar att en svetsare fått en pacemaker inopererad är det då möjligt att återgå till arbete utan speciella åtgärder och restriktioner? De enkla rekommendationer om en ”maximal strömstyrka” eller ett ”minsta tillåtna avstånd till strömkabeln” som nu ges till personer med implantat är baserade på antagandet att arbetaren är exponerad för ett rent 50 Hz sinusformat fält, något som idag sällan påträffas. Under de senaste årtiondena har vår dagliga exponering för elektromagnetiska fält blivit alltmer komplex. Inte minst utvecklingen inom verkstadsindustrin har lett till en ökad förekomst av fält som varierar både i tidsmönster och i styrka. Det finns misstankar om att de pulsade fält som är vanligt förekommande i huvudsak inom industrin är betydligt mer störande än sinusformade fält. Detta medför att det inte är relevant att ge generella råd som exempelvis de ”begränsa maximal strömstyrka” och ”vänta 10 sekunder mellan varje svets” som idag ges till svetsare med implantat.

I den riskbedömning som arbetsgivaren är ålagd att utföra enligt arbetsmiljölagen skall hänsyn tas till personer med speciella behov ex.vis. personer med olika implantat. Eftersom kunskapsläget är dåligt på området leder detta ofta till en konservativ bedömning. ”Ändrade arbetsuppgifter” i stället för "förändra och anpassa arbetsplatsen och arbetssättet".

Arbetsgivaren är vidare skyldig att svara för de rehabilitetsåtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Anpassning av arbetsplatsen är ett sådant exempel.

Kännedom om exponeringens komplexitet är en förutsättning för att korrekta instruktioner ska kunna ges till personer med implantat. Kunskapsläget vad gäller påverkan av elektromagnetiska fält på aktiva och passiva medicinska implantat är i dagsläget undermåligt, varför vi avser att i en sammanställning belysa såväl uppvärmning som störningsrisker till följd av exponering för elektromagnetiska fält. Vilka typer av interaktion som är aktuella beror på typ av implantat (aktiva/passiva) samt frekvens och styrka hos fältet.

Övergripande syfte

•Uppdatering av kunskapsläget vad gäller störningsnivåer för elektromagnetiska fält på olika implantat samt vid vilka arbetsplatser som störningar kan förekomma.
•Ge ett underlag för en vägledning att användas inom sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och företagshälsovården vid patientens rehabilitering och återgång till arbete.
•Rekommendationer för arbetsgivarens riskbedömning
•Identifiera kunskapsluckor som behöver beforskas för att man skall kunna göra en korrekt riskbedömning.

Specifik frågeställning

• Vilket tillvägagångssätt och vilka metoder är lämpliga att använda för identifiera/karaktärisera arbetsplatsens säkerhet vad gäller medicinska implantat - interferens av elektromagnetiska fält?
• Räcker det med tillgång till produktspecifikation/skattning av ”värsta fall” eller kommer individuella exponeringsmätningar att krävas?
• Ett lämpligt utformat råd ges till arbetaren med avseende på säkerhet och eventuellt behov av ändrat arbetssätt vid emitterande apparater. Hur utformas lämpligast ett sådant råd och hur specifikt bör det vara med avseende på arbetsplats/medicinskt implantat?