Post-doc projekt Detta projekt ämnar studera och utveckla dockor som didaktiska verktyg i förskolan och att lyfta fram dockornas funktionalitet och vetenskapliga grund. Tanken är att tillsammans med övningsförskolor utveckla ett läromedel som prövas och utvärderas med förskolebarn.
Detta projekt ämnar studera och utveckla dockor som didaktiska verktyg i förskolan. Genom att granska forskningen inom området är tanken att lyfta fram verktygets funktionalitet och vetenskapliga grund. Tanken är att tillsammans med övningsförskolor utveckla ett läromedel som prövas och utvärderas med förskolebarn. I samband med detta kommer en formativ bedömningsmetod ”Learning stories” från Nya Zeeland att provas i den svenska kontexten.
Detta projekt kommer att använda sig utav dockor i olika lärandesammanhang i förskolan och med rollspelande och berättande framställningar. I bedömningen av barnens lärande kommer jag att pröva att använda mig av ”Learning stories”, (Karlsdottir & Gardarsdottir, 2010). Dessutom kan användningen av dockor bidra till att utveckla förskollärarnas metodik inom området pedagogisk dokumentation.
Detta projekt vill belysa betydelsen av dockor som didaktiska verktyg för att stödja undervisningen i förskolan.
Projektet söker svar på följande frågor
- Vad visar forskningen om dockor som didaktiskt verktyg i förskolan?
- Hur kan dockan användas som didaktiskt verktyg i förskolan och hur påverkas barnens lärande av detta verktyg?
- Vilka möjligheter och hinder finns för dockor som didaktiskt verktyg i förskolan?
Förskollärare har i nya läroplanen, som blir gällande från 1/7-19, fått ett tydligare ansvar som ledare för undervisningen i förskolan (Lpfö18). Ett sätt att både utveckla forskning inom området och stärka undervisningen i förskolan är att utifrån en vetenskaplig grund och systematik utveckla en medveten didaktik i förskolan. Dockan som didaktisk och terapeutisk metod förekommer i professionellt arbete med förskolebarn men främst inom lekterapi och psykoterapi (Tilbrook et al., 2017). I vårt land har dockan som didaktiskt verktyg fört en slumrande tillvaro i förskollärarutbildning och ute i förskolor men har under senare år fått förnyad uppmärksamhet och forskning om dess didaktiska användning har ökat (Forsberg Ahlcrona & Östman, 2018).
För att utveckla forskning som vetenskaplig grund för förskolan är det av vikt att ha nära kontakt med de professionella aktörerna och därför är en aktionsforskningsinriktning tänkt i detta projekt. Tanken är också att samarbeta med övningsförskolor, som är en verksamhet som håller på att utvecklas, och som har en potential att kunna utveckla didaktiken inom förskolan (SFS 2014:2).
Internationellt finns en tradition att använda ”Learning stories” som en metod för formativ bedömning av förskolebarn. På Nya Zeeland där metoden utvecklades, regleras användning till och med av läroplanen (Carr & Lee, 2012). Metoden kan ses som en dialogisk process där den dokumenterande pedagogen diskuterar sina observationer och tolkning av en situation med kolleger och aktuellt barn. ”Learning stories” är en narrativ bedömning och inte en objektiv mätning utan kan ses som en holistisk och kontextuell inriktad metod (Carr & Lee 2012, Knauf, 2018). Metoden korresponderar väl med det socialkonstruktivistiska perspektivet som är dominant inom nuvarande förskolepedagogik (Branscombe et al., 2013).
Finansiering: Lärarhögskolan vid Umeå universitet
