Trots att lek ofta framhålls som en grundläggande del av barns utveckling och lärande i både forskning och utbildningspolicys, visar studier att det sker en minskning av tid och utrymme för lek i svenska förskolor. Det finns samtidigt en tydlig forskningslucka vad gäller materialens roll och hur barn och material tillsammans skapar och påverkar leksituationer. I detta projekt undersöks leken som ett sociomateriellt fenomen, där barn, material, miljöer samt pedagogiska, diskursiva och materiella villkor samverkar och skapar förutsättningar för lekens tillblivelse. Studien bidrar med en fördjupad förståelse av lek i förskolan som en relationell praktik som kännetecknas av oförutsägbarhet, rörelse, motstånd och förändring – snarare än något som sker frikopplat från omgivning och styrning.