Inomorganisatoriska utmaningar i svenskt polisiärt arbete med mäns våld mot kvinnor i nära relationer
Forskningsprojekt
Detta projekt undersöker inomorganisatoriska utmaningar inom Polismyndigheten i arbetet med mäns våld mot kvinnor i nära relationer (MVKNR). Med ett genus- och organisationsperspektiv analyseras hur strukturer, kulturer och processer inom flera olika delar av polisverksamheten formar detta arbete. Genom en mixad metodansats synliggör studien bakomliggande kulturella och könade mekanismer och bidrar på så sätt till policyutveckling och till att stärka polisens praktik.
Trots ökade satsningar, såsom specialiserade enheter och nationella program, framstår polisens arbete med MVKNR fortfarande som otillräckligt utvecklat, vilket återkommande har påtalats i policydokument, polisens interna rapporter och forskning. Med ett genus- och organisationsperspektiv analyseras fyra centrala verksamhetsområden – ingripandeverksamhet, utredning, brottsoffer- och personsäkerhetsarbete samt förebyggande arbete – med fokus på interna strukturer, processer och kulturer.
Forskningen kommer att undersöka utmaningarnas karaktär och bakomliggande orsaker, med särskild tonvikt på kulturella och könade dimensioner inom en historiskt mansdominerad organisation där arbete med MVKNR ofta är lågt värderat och feminiserat. Genom en sekventiell mixed metod design kombinerar projektet en kvantitativ enkätstudie med kvalitativa intervjuer med polisanställda, chefer och personer på strategiska nivåer i två polisregioner, för att kartlägga utmaningar och deras kulturella och könade mekanismer. Teorier om komplexa adaptiva system, könade organisationer och organisationskultur bidrar till en ny och holistisk förståelse av interna dynamiker och för forskningsfältet bortom tidigare dominerande fokus. Resultaten kommer att ge ett kunskapsunderlag för att stärka polisens praktik i arbetet mot MVKNR, öka den organisatoriska förmågan och bidra till utvecklingen av nationell policy på området.
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem där polisen har en avgörande roll i upptäckt, skydd, utredning och förebyggande arbete. I Sverige har omfattande reformer, nya metoder och ökade resurser införts under de senaste decennierna för att stärka polisens insatser. Trots detta visar utvärderingar, forskning och policydokument återkommande på begränsad utveckling. Projektet försöker förstå varför polisens arbete mot denna form av våld inte utvecklats som förväntat, trots politisk vilja och organisatoriska satsningar.
Att se in i polisorganisationen
I stället för att fokusera på samverkan med andra aktörer studerar projektet vad som händer inom polisorganisationen. Polisens arbete med våld i nära relationer utförs av olika enheter —ingripandeverksamhet, utredning, brottsoffer- och personsäkerhetsarbete samt förebyggande arbete—och ofta på olika organisatoriska nivåer. Inkonsekvenser mellan dessa delar kan minska effektiviteten. Genom att studera två polisregioner syftar projektet till att skapa en sammanhängande bild av de interna utmaningarna i polisens arbete med mäns våld mot kvinnor i nära relationer.
Genus och organisationskultur
Polisen är en historiskt mansdominerad organisation där ”riktigt” polisarbete ofta kopplas till maskulina normer, som styrka och risktagande. Arbetet med våld i nära relationer uppfattas fortfarande som ”mjukt”, lågt värderat och utförs oftare av kvinnor. Med hjälp av genus- och organisationskulturperspektiv undersöker projektet hur dessa normer och antaganden påverkar prioriteringar, attityder och värdet som tillskrivs arbetet, samt hur detta kan hämma utveckling.
Så genomförs forskningen och varför den är viktig
Projektet använder en mixad metod ansats som kombinerar enkätstudier med djupintervjuer. Först kartläggs polisanställdas upplevda utmaningar och attityder inom relevanta enheter. Därefter utforskas erfarenheter, bakomliggande orsaker och möjliga lösningar mer ingående genom intervjuer. Tillsammans ger detta en nyanserad förståelse av utmaningarna och varför problemen kvarstår. På lång sikt kan resultaten bidra till evidensbaserade förbättringar och mer effektiva polisinsatser mot mäns våld i nära relationer.